Neodon juldaschi
| Neodon juldaschi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Neodon |
| Art | Neodon juldaschi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Neodon juldaschi | |
| Auktor | (Severtzov, 1879) |
| Synonymer | |
| Microtus juldaschi[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Neodon juldaschi[3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Nikolai Alekseevich Severtzov 1879. Neodon juldaschi ingår i släktet Neodon och familjen hamsterartade gnagare.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Nyare avhandlingar listar arten i släktet åkersorkar.[2]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Arten blir 83 till 105 mm lång (huvud och bål), har en 29 till 39 mm lång svans och 15 till 17 mm långa bakfötter. Pälsen är på ryggen ljusbrun och på buken gråbrun. Även svansen är uppdelad i en ljusbrun ovansida samt en silvervit undersida.[7]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Denna gnagare har sitt utbredningsområde i Afghanistan, Tadzjikistan och Kirgizistan. En mindre avskild population lever i västra Kina. Arten vistas i bergstrakter och på högplatå som ligger 3000 till 3500 meter över havet. Habitatet utgörs av bergsstäpper och av skogar.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Individerna är aktiva på dagen och äter växtdelar. De går främst på marken.[1] Före vintern skapas ett förråd.[7] Individerna lever i familjegrupper och de skapar underjordiska bon. Boet täcker en yta av 9 till 150 m² och de flesta tunnlar ligger tät under markytan. Den centrala kammaren kan ligga 55cm djup och det fodras med torra växtdelar. Dessutom skapas förvaringsrum. Födan utgörs av gröna växtdelar, blommor, rötter, lök och några insekter. Under fortplantningstiden mellan maj och oktober kan honor ha en eller två kullar. Per kull föds 2 till 8 ungar och exemplar som föds tidig under våren kan ha en egen kull under hösten. Hannar är ibland aggressiva mot andra hannar.[2]
Hot[redigera | redigera wikitext]
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Molur, S. 2016 Neodon juldaschi . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 november 2022.
- ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Microtus juldaschi”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 332. ISBN 978-84-16728-04-6
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Neodon juldaschi
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+juldaschi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Smith & Xie (2013). ”Neodon juldaschi”. Mammals of China. Princeton University Press. sid. 127. ISBN 978-0-691-15427-5
|