Miguel Indurain

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Miguel Indurain
Miguel Indurain 2.jpg
Namn Miguel Indurain Larraya
Smeknamn Miguelón, Big Mig
Född 16 juli 1964 (50 år)
Hemland Spanien Spanien
Längd 188 cm
Vikt 80 kg
Stallinformation
Nuvarande stall Avslutad karriär
Disciplin Landsväg
Roll Cyklist
Proffsstall
1984–1989
1990–1996
Reynolds
Banesto
Väsentliga vinster
Jersey yellow.svg Tour de France 1991, 1992, 1993, 1994, 1995, 12 individuella etapper
Jersey pink.svg Giro d'Italia 1992, 1993, 4 individuella etapper
Gold medal.svg Olympiska spelens tempolopp 1996
MaillotMundialCrono.PNG Världsmästerskapens tempolopp 1995
Senast uppdaterad: 7 maj 2012
Miguel Indurain i Criterium Ciutat de L'Hospitalet 1996
Miguel Indurain
Cykling, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Atlanta 1996 Tempolopp
Världsmästerskap
Guld Duitama 1995 Tempolopp
Silver Oslo 1993 Linjelopp
Silver Duitama 1995 Linjelopp
Brons Stuttgart 1991 Linjelopp

Miguel Indurain Larraya, född 16 juli 1964 i Villava, Navarra, är en spansk tidigare tävlingscyklist som var 1990-talets dominant inom sporten.

Indurain blev 1995 den förste att vinna Tour de France för femte året i rad, och sammanlagt cyklade han hem 12 etappsegrar i loppet.[1] Han har utöver detta bland annat vunnit Giro d'Italia två gånger, 1992 och 1993, med totalt 4 etappsegrar. Indurain tog VM-guld i tempodisciplinen 1995. När individuellt tempolopp introducerades i Sommar-OS 1996 i Atlanta vann han guldmedaljen. Därefter drog sig spanjoren tillbaka från cyklingen.

Indurains största kvalitéer som cyklist var på de individuella tempoloppen, där han i princip var oslagbar då han var som bäst. Noterbart är att alla hans etappsegrar under de fem segeråren i Tour de France också skedde just i den disciplinen. Hans två segrar på linjeetapper i Tour de France härrör från tiden dessförinnan.

Indurain var en stor cyklist även i fysiska mått. 188 cm lång och 80 kg tung fick han smeknamnen "Miguelón" och "Big Mig".

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Miguel Indurain blev professionell 1985 och deltog i sitt första Tour de France samma år, och deltog sedan i loppet varje år under elva års tid. Han kom dock aldrig till Paris under tävlingarna 1985 och 1986. Annars blev hans resultat i tävlingen ständigt bättre och han tog sin första etappseger i 1989. 1990 hjälpte han som hjälpryttare Pedro Delgado att sluta fyra på tävlingen och slutade själv på tionde plats. Det fanns dock tendenser under loppet att Indurain kunde ha slutat på en ännu bättre placering.

Indurain tog fem raka segrar i det franska etapploppet mellan 1991 och 1995. Han försökte cykla hem sin sjätte seger i 1996 men på grund av luftrörskatarr efter en första vecka av tävlingen med kallt och regnigt väder kunde han inte segra över Bjarne Riis. Riis erkände senare att han hade använt EPO för att kunna vinna tävlingen, men anses fortfarande vara vinnaren av tävlingen. Indurain slutade elva i det årets upplaga.

Under 1992 och 1993 vann spanjoren, utöver Tour de France, också Giro d'Italia. Han vann därmed sju Grand Tour under sin karriär. Under säsongen 1994 satte han ett nytt timrekord då han cyklade 53.040 kilometer, och eliminerade det tidigare rekordet av Graeme Obree. Han vann Dauphiné Libéré 1995 och 1996.

Under sin karriär vann Indurain även världsmästerskapens tempolopp i Duitama, Spanien 1995. Han vann också silvermedaljen i linjeloppet efter landsmannen Abraham Olano samma år. Han slutade tvåa på linjeloppet under världsmästerskapen i Oslo 1993 efter Lance Armstrong. Han vann också en bronsmedalj i VM i Stuttgart 1991.

Indurain vann Clásica de San Sebastián 1990, en spansk klassiker. Ett år senare slutade han tvåa på Vuelta a Espana efter landsmannen Melchor Mauri Prat.

Efter karriären blev han invald i Spaniens Olympiska Kommitté och UCIs styrelse.

Miguel Indurain är äldre bror till Prudencio Indurain Larraya, som var professionell mellan 1991 och 1999. Prudencio Indurain deltog i Tour de France 1998 och 1999.

Vuelta a España[redigera | redigera wikitext]

Den femfaldiga Tour de France-vinnaren ville inte cykla Vuelta a España mellan 1992 och 1995. Andra tävlingar passade hans tävlingsprogram bättre och Vuelta a España hölls vid tillfället i april då det ofta var regnigt och kallt väder i Spanien, någonting som Indurain inte tyckte om. Organisatörerna för tävlingen, Unipublic, försökte på flera sätt att få spanjoren till sitt stora hemmalopp. Det gick så långt att Indurains icke-medverkan debatterades i det spanska parlamentet vid ett tillfälle. 1996 insisterade Banesto att spanjoren skulle medverka, på grund av en elfte plats i Tour de France 1996. Indurain hade varit sjuk under första veckan av det franska etapploppet och han lyckades inte heller vinna Vuelta a España det året. På den tuffaste etappen med målgång på stigningen till Covadongas issjöar förlorade han tid gentemot de övriga cyklisterna redan tidigt i loppet och när han tog sig över mållinjen var han alldeles ensam. Hans stallkamrater hade redan återvänt till hotellet och Indurain fick cykla dit själv. Han avslutade inte det spanska etapploppet det året och nådde därmed aldrig Madrid, utan lämnade tävlingen efter halva loppet. Efter att ha lämnat tävlingen körde han bara en tävling till i karriären, ett kriterium i Valencia i oktober.

Fysisk kapacitet[redigera | redigera wikitext]

Indurain är omtalad för sin stora fysiska kapacitet. Under hans aktiva karriär uppmättes bland annat en lungvolym på 7.8 liter jämfört med ett genomsnitt på 6 liter. Hans kropp kunde pumpa runt 7 liter syre per minut jämfört med 3-4 liter per minut för en normal person och 5-6 liter per minut för en tävlingscyklist. Hans vilopuls låg på 29 slag i minuten. För en normal person ligger det på omkring 70-80 slag i minuten. Indurains VO2 max var 88 ml/kg/min. I jämförelse hade Lance Armstrong 82 ml/kg/min när han var som bäst. Indurain hade också en fantastisk återhämtningsförmåga. Det sägs att han efter 30 sekunders vila kunde få ned pulsen från 190 slag i minuten till 60 slag i minuten.

Stall[redigera | redigera wikitext]

  • Spanien Reynolds 1984–1989
  • Spanien Banesto 1990–1996

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1991-1995: Big Mig's masterclass, 3 August, 2004, BBC Sport.com


Föregångare:
Greg LeMond
Tour de France-segrare
19911995
Efterträdare:
Bjarne Riis
Föregångare:
Chris Boardman
Världsmästare i individuellt tempolopp
1995
Efterträdare:
Alex Zülle
Föregångare:
Ingen tidigare
Olympisk mästare i individuellt tempolopp
1996
Efterträdare:
Vjatjeslav Jekimov