Mikrolån
Mikrolån är monetära lån vilka är att betrakta som ringa till storleken. Ursprungligen har mikrolån använts för att stimulera småföretagsamhet i tredje världen, ofta av kvinnor, som exempelvis kan köpa en symaskin och starta en affärsverksamhet. Det har bland annat använts för att bekosta inköp av mobiltelefoner[källa behövs]. Skulden amorteras successivt när gäldenären (låntagaren) hyr ut sin telefon till andra.[källa behövs] Ahmed Sani Yeriman Bakura har gjort sig känd för att stimulera afrikanskt jordbruk genom att ge mikrolån vars avsikt är att bekosta kvarnar och dammar.
Mikrolånet fick en vida stor exponering 2006 genom att Nobels fredspris delades lika mellan Muhammad Yunus och Grameen Bank i Bangladesh.
Kritik [redigera]
Mikrolånen har i februari 2011 granskats av programmet Uppdrag granskning i Sveriges Television SVT. Människor i bland annat Bangladesh berättar om vad lånen med mycket höga räntor fört med sig för deras öden. Lånen har ofta en ränta på 30% och i vissa fall så mycket som 100%. Till skillnad från de solskenshistorier där någon genom lån lyckats starta en lyckad affärsverksamhet och ta sig ifrån fattigdom vittnar människor om hur de istället förlorat allt. De tvingas sälja sina sista ägodelar och står blottställda. Det rapporteras om ett flertal självmord som följd av skuldsättning och press från släkt och skuldindrivare. Västvärlden som till mikrolånen bidragit med stora biståndspengar och belönat idén med Nobels fredspris anklagas för att vara blåögd när man inte sett baksidorna av kreditgivning till fattiga människor till höga räntor. Man menar det finns en ovilja att få illusionen om ett enkelt medel bort från fattigdom krossad. [1]
