Mil Mi-8

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mil Mi-8
Krzesiny 95RB.JPG
Polsk Mi-8S i Poznań-Krzesiny flygbas.
Beskrivning
Roll Transporthelikopter
Besättning 3 - två piloter, en färdmekaniker
24 passagerare
Dimensioner
Flygkroppslängd 18,2 m
Höjd 3,00 m
Rotordiameter 21,3 m
Vikter
Tom 6 990 kg
Maximal startvikt 12 000 kg
Prestanda
Motor(er) 2 × Klimov TV2-117 turbinmotorer
Effekt 2 × 1 482 shp (1 105 kW)
Maximal hastighet 250 km/h
Stridsräckvidd 450 km
Maximal altitud 4 500 m
Stigförmåga 9 m/s
Beväpning
Robotar 9M17 Skorpion
Raketer 57mm raketer
Övrigt Kan bära bomber
Rysk Mi-8 nedskjuten i Tjetjenien 1994.

Mil Mi-8 (Nato-rapporteringsnamn Hip) är en stor transporthelikopter med dubbla turbinmotorer ursprungligen producerad år 1961 av Kazans Helikopterfabrik i den ryska delrepubliken Tatarstan. Utvecklare är den ryska designbyrån Mil. Varianter av Mil Mi-8 kan även fungera som attackhelikopter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första enmotoriga prototypen (AI-24W), W-8, flög den 9 juli 1961. Den andra prototypen med två AI-24W-motorer gjorde sin första flygning den 17 september 1962. Efter några förändringar anammades helikoptern in i det sovjetiska flygvapnet år 1967 med namnet Mi-8. Det finns ett stort antal versioner, inklusive Mi-8T som förutom att ta 24 soldater även kan vara beväpnad med pansarvärnsrobotar. Marinvarianten Mil Mi-14 och attackhelikoptern Mil Mi-24 är båda utvecklade ur Mi-8:an.

Den senaste versionen, Mi-8MT/Mi-17, är tyngre beväpnad och introducerades år 1981. Mi-17 används av omkring 20 länder.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • V-8 Hip-A : den ursprungliga enmotoriga prototypen.
  • Mi-8 Hip-B : tvåmotorig prototyp.
  • Mi-8AMT
  • Mi-8AMTSh Terminator - attackversion med bepansrad kabin, fjärrstyrt bakre kulsprutetorn, sex vapenfästen som kan bära pansarvärnsrobotar och raketer.
  • Mi-8AT : civil transport version, med kraftigare motorer.
  • Mi-8ATS : version för jordbruksflyg.
  • Mi-8K : version för artillerieldledning.
  • Mi-8MA : version för användning i arktiska områden.
  • Mi-8MB : militär ambulansversion.
  • Mi-8MPS : räddningshelikopter.
  • Mi-8MT Hip-H : Mi-8T med kraftigare motorer, annorlunda rotorväxel, rotorsystem och uppgraderad flygkropp. Se även Mil Mi-17.
  • Mi-8MTV : höghöjdsversion med tryckkabin.
  • Mi-8P Hip-C : civil passagerarversion.
  • Mi-8PD : luftburen ledningspost för den polska armén.
  • Mi-8PPA Hip-K : elektronisk störningsversion. Enbart för export.
  • Mi-8PS Hip-D : radiorelä- och eldledningsversion.
  • Mi-8R : spaningsversion.
  • Mi-8S Salon : civil VIP-transportversion.
  • Mi-8SMV Hip-J : kommunikationsstörningsversion för skydd av markattackflygplan mot fientligt luftförsvar.
  • Mi-8T Hip-C : allmän civil och militär transportversion.
  • Mi-8TB Hip-E : beväpnad attackversion.
  • Mi-8TBK Hip-F : exportversion av Mi-8TB.
  • Mi-8TG Hip-C : ombyggd för att gå på LPG-gas, ena motorn drevs av LPG, endast experimentell.
  • Mi-8TL : variant som används vid undersökningar av flygolyckor.
  • Mi-8TM : uppgraderad passagerarversion.
  • Mi-8TPS : luftburen kommunikations- och eldledning.
  • Mi-8TV : den första beväpnade anfalls/transportversionen (ryska: ТВ - Транспортный, Вооруженный), med yttre fästen för bomber, akan eller ostyrda raketer.
  • Mi-8 VIP : VIP-transportversion.
  • Mi-8VKP (Mi-8VzPU) : Mi-8T ombyggd i fält till en luftburen befälspost. Natonamn Hip-G.
  • Mi-9 (Mi-8IV) : luftburen eldledning med extra antenner och en dopplerradar. Natonamn Hip-G.
  • Mi-19 : luftburen eldledning för stridsvagns- och pansarskytteinfanteri. Baserad på Mi-8MT.
  • Mi-19R : luftburen eldledning som är baserad på Mi-19 för raketartilleribefälhavare.
Sovjetiskt frimärke från 1980 med Mil Mi-8 som motiv.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Mil Mi-8 är en av världens mest massproducerade helikoptrar och har använts eller används i över 50 länder, inklusive Indien, Kina, Iran och Finland.[1]

Följande länder använder eller har använt varianter av Mi-8: Afghanistan, Albanien, Algeriet, Angola, Anguilla, Azerbajdzjan, Bangladesh, Bhutan, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Burkina Faso, Djibouti, Egypten, Estland, Etiopien, Finland, Georgien, Guinea-Bissau, Indien, Iran, Irak, Jemen, Jugoslavien, Kazakstan, Kambodja, Kina, Kirgizistan, Kroatien, Kuba, Laos, Lettland, Libyen, Litauen, Madagaskar, Malaysia, Maldiverna, Mali, Moldavien, Mongoliet, Moçambique, Nicaragua, Nordkorea, Pakistan, Peru, Polen, Rumänien, Ryssland, Slovakien, Somalia, Sudan, Syrien, Tadzjikistan, Tjeckien, Turkmenistan, Uganda, Ukraina, Ungern, Uzbekistan, Vietnam, Vitryssland, Zambia, Östtyskland

Användning i Finland[redigera | redigera wikitext]

Den finska försvarsmakten och gränsbevakningen har använt Mi-8 transporthelikoptrar sedan 1970-talet. Först införskaffades sex st Mil Mi-8T-helikoptrar, och senare ytterligare två Mil Mi-8T och två Mil Mi-8P. Tre av helikoptrarna tilldelades gränsbevakningen. En av dessa, Mil Mi-8T (HS-12), sjönk genom isen efter en nödlandning den 13 april 1982, men ersattes snabbt av en annan Mi-8-helikopter. De tre gränsbevakningshelikoptrarna överfördes en tid senare först till civilregistret, sedan till flygvapnet. År 1997 överfördes 5 Mi-8T och 2 Mi-2P-helikoptrar till armén där de senare var baserade vid Utti.

Den finländska armén använder ännu 4 st Mi-8 eftersom de NH90-helikoptrar som skall ersätta dem är två år försenade på grund av fördröjt typgodkännande. Man försöker hålla Mi-8 i luften till 2007.[uppdatering behövs] Man har ännu inte tagit några beslut angående de övriga helikoptrarna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ MIL Moscow helicopter plant website: "Concerning the number of machines built, the Mi-8 has been surpassed only by the Bell 204/205/212 family of light utility helicopters"