Militärpolis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Militärpolis, är en förbandstyp förekommande i de flesta militära styrkor i världen. Oftast med huvuduppgiften att utgöra en polismakt inom militära förband och därigenom upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten. Militärpolisen kan även ha ansvar utanför militära ramar och då ersätta och/eller komplettera de civila polismyndigheterna.

Militärpolisen i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Försvarsmaktens Militärpolisenhets heraldiska vapen.

I Sverige sorterar militärpolisen under Försvarsmakten och är till största del grupperade på Livgardet (LG) i Kungsängen. I Försvarsmaktens insatsorganisation ingår två renodlade militärpoliskompanier men Militärpolisutbildad personal finns placerad på flera orter i Sverige, och ingår även i andra krigsförband, bland annat säkerhetsbataljonen. I Kungsängen finns även Försvarsmaktens Militärpolisenhet[1] (MPE) som närmast är att jämföra med rikspolisstyrelsen sett till uppgifter.

I Sverige har militärpolisen i stort samma juridiska mandat som ordinarie polis med den väsentliga skillnaden att militärpolisen endast hanterar fall där Försvarsmakten på något sätt är inblandad, detta innebär dock inte att militärpolisen endast agerar inne på militärt område eller mot militär personal. Då militärpolisen ofta agerar i anslutning till ett skyddsobjekt samt i vissa andra fall har ett mer extensivt lagrum att använda sig av har militärpolismannen ett stort mandat och många olika juridiska verktyg att nyttja. En viktig skillnad gentemot ordinarie polis är att militärpolisen inte äger rätt att driva egna förundersökningar utan är ålagda att ledas av åklagare eller i vissa fall civil polis. Dock har militärpolisen utbildade förundersökningsledare.

Militärpolisens ställning regleras i förordning[2] och författning[3].

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Militärpolisens huvuduppgifter är:

  1. Upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten inom Försvarsmakten
  2. Genomföra brottsutredningar eller särskilda utredningar
  3. Personskydd
  4. Kriminalunderrättelsetjänst
  5. Understödja egna förbands rörlighet
  6. Understödja annat förband avseende hantering av fångar.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Utbildningen till militärpolis sker genom studier vid Polishögskolan, Linnéuniversitetet varpå fortsatt utbildning avseende exempelvis taktiskt uppträdande, vapenhantering och till viss del juridik sker genom respektive enhet varvid militärpolisaspiranten är anställd.

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Militärpolis utmärks med "MP" i vit text på svart bakgrund på vänster arm. Inte sällan bär militärpolis reflexväst med texten "MILITÄRPOLIS", detta framförallt vid trafiktjänst och ibland vid ordningstjänst. Om tjänsten kräver det agerar militärpolisen civilklätt.

Militärpolisen bär Glock 17 som tjänstevapen och är utrustad med handfängsel samt expanderar batong. Vid behov bär militärpolisen även pepparspray. RAKEL är militärpolisens främsta sambandsmedel men även RA180 och andra kommunikationslösningar finns på bred front.

Gällande fordon förlitar sig militärpolisen främst på Mercedes Gelendewagen och Sprint i nationell tjänst. Internationellt nyttjas Gelendewagen och Galt.

Internationell tjänst[redigera | redigera wikitext]

På senare tid har militärpolisen varit ett stående inslag i svenska nationella insatser och de flesta militärpoliser har varit insatta utomlands en eller flera gånger. Om militärpolisresurserna är för knapphändiga i insatslandet flygs förstärkningar ner under en temporär period.

Vid internationella insatser sorterar svenska soldater ej under lokal lagstiftning utan under svensk. Med anledning av detta svarar militärpolisen för att utreda händelser där svenska soldater varit inblandade. Detta kan medföra viss problematik då andra nationer också är inblandade varvid samverkan sker och inte sällan drivs utredningen gemensamt med flera länders militärpoliser. Detta koordineras i så fall av Provost Marshal.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Militärpolisens historia sträcker sig långt tillbaka om man räknar in de befattningar inom militära förband som hade till uppgift att upprätthålla disciplin samt utdela bestraffningar, inklusive profosser och väblar. Utbildning av militärpolisförband inleddes först 1940, då det första fältpoliskompaniet sattes upp. Fram till 1964 var den svenska beteckningen fältpolis, därefter byttes den till militärpolis.

I äldre tiders svenska krigsmakt utfördes polisiära uppgifter av profosser, som hade som uppgift att övervaka ordningen inom läger och förläggningar, beivra militära brott och övervaka verkställandet av militära straff[4]. Högst bland profosserna stod generalprofossen, som senare, under 1600- och 1700-talen, kallades generalgevaldiger, och hade både polis- och åklagarupgifter[5]. Från 1798 överfördes åklagaruppgifterna till krigsfiskaler[6]. Under generalprofossen eller generalgevaldigern fanns regementsprofosser och kompaniprofosser eller faneprofosser. När en svensk armé låg i fält fanns i högkvarteret och i varje arméfördelningskvarter en fältgevaldiger, som lydde under kommendanten[7]. Profossbefattningen förlorade senare i betydelse, och hade som uppgift att verkställa kroppsbestraffningar och övervaka de som satt i arrest. På 1800-talet övergick den senare uppgiften på väblarna.

Väbel förekom redan på 1500-talet som benämning på den underofficer som höll uppsyn över ordning inom fänikan[8]. På 1600-talet slog fänikorna samman till regementen, och då fick regementsstaben en regementsväbel, som hade till uppgift att vara allmän åklagare inom regementet och att se till att utdömda bestraffningar verkställdes. Vanligen tillsattes denna befattning bara under krig, och kallades då fältväbel, men däremot inte då regementet var förlagt på roten. Efter Karl XII:s död 1718 drogs befattningen som väbel in och återupprättades flera gånger, men återinfördes mer långvarigt 1833. Regementsväbeln, oftast enbart kallat väbeln, hade in på 1900-talet som uppgift att agera polis inom regementets område och att övervaka att föreskrifter gällande ordning efterlevdes, samt att se till att innehavare av marketenterier och salubodar följde gällande föreskrifter. Dessutom skötte väbeln regementets arrest. Väblarna hade därför under 1800- och början av 1900-talet uppgifter som liknade profossernas i äldre tider.[5]

Ett krigspolisreglemente för armén infördes 1914, och ett liknande reglemente för marinen 1927, men någon militär polisstyrka infördes inte under första världskrigets beredskapshöjning, trots att flera andra länder hade gendarmeri vid denna tid.[9] Möjligheten fanns dock att rekvirera civil polispersonal som förstärkning, men ingen utbildning för detta genomfördes.

Först under andra världskriget började svenska fältpolisförband att utbildas, efter att ett fältpolisreglemente införts 1940. Utbildningen under kriget skedde på hemliga platser, och det första fältpoliskompaniet bestod av militär personal med bakgrund inom polisen[9]. Efter andra världskrigets slut 1945 förlades fältpolisutbildningen inledningsvis till tre regementen: Svea livgarde (I 1) i Stockholm, Livregementet till häst (K 1) i Stockholm och Livregementets husarer (K 3) i Skövde, och var en del av dessa förbands värnpliktsutbildning. Några år senare samlades all utbildning till I 1, med slutövningar i Rommehed. 1955 bildades Fältpolisskolan som en enhet vid I 1, men i slutet av 1950-talet flyttas utbildningen successivt till K 3 i Skövde. 1960 hade utbildningsverksamheten helt överförts från I 1, och vid denna tid utbildade K 3 ett fältpoliskompani om 145 man per år.

1954 bildades Militärpolisföreningen, som numera är en förening inom Försvarsutbildarna.

1964 ändrades namnet från fältpolis till militärpolis, vilket var den internationellt vedertagna beteckningen.

1975 flyttades militärpolisutbildningen från K 3 till Livgardets dragoner (K 1) i Stockholm. Under 1980-talet delades militärpolisverksamheten i två delar med olika förbandstyper: militärpoliskompanier inriktade på ordningstjänst och militärpolisskvadroner inriktade på säkerhetstjänst, vilket framför allt innebar skydd mot sabotageverksamhet och således innebar en verksamhet mer liknande jägarförband. Under en period skedde åter utbildning vid K 3, då förlagt till Karlsborg, förutom vid K 1. Den årliga utbildningsvolymen när all utbildning åter skedde vid K 1 var cirka 300 militärpoliser per år, motsvarande två kompanier eller skvadroner. Militärpolisverksamheten fortsatte även efter att K 1 gick upp i Livgardet (LG).

1998-1999 upprättades militärpolisverksamhet inom marinen, vid KA 4 i Göteborg[9].

Rekrytering och utbildning till det första militärpolisberedskapsförbandet, MP01, påbörjades 2002, och från 1 januari 2003 fanns ett stående MP-kompani i beredskap för tjänstgöring inom internationella insatser[9].

2004 bytte militärpolisjägarna namn till MP-säk och ingick tillsammans med säkerhetsförband från Marinen och Flygvapnet i Försvarsmaktenssäkerhetsbataljon.

I och med att värnplikten från 2010 blev vilande skedde från detta år inte längre någon värnpliktsutbildning av militärpoliser[9]. De anställda och kontrakterade militärpoliserna återfanns i den nya insatsorganisationen huvudsakligen inom två militärpoliskompanier och en säkerhetsbataljon som alla fanns baserade på Livgardet.

Militärpolisen i Italien[redigera | redigera wikitext]

Den italienska militärpolisen, Arma dei Carabinieri, grundades av kung Viktor Emanuel I den 13 juli 1814. Kåren fungerar både som en civil polismyndighet och som en militär poliskår. Den är underställd det italienska försvarsdepartementet och fick status som självständig försvarsgren 31 mars 2000. Dessförinnan hade man varit ett truppslag inom den italienska armén.

Militärpolisen i Norge[redigera | redigera wikitext]

Den norska militärpolisen grundades under andra världskriget. Huvuduppgiften är att bedriva ordnings- och underrättelsetjänst.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Militärpolisen består idag av Forsvarets militærpolitiavdeling som är underställd Forsvarets kompetansesenter for logistikk. Dessutom finns ett tiotal andra avdelningar grupperade runt om i landet där de är underställda de olika försvarsgrenarna eller Försvarets logistikorganisation.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Militärpolisavdelningen är förlagd till Sessvollmoen, där utbildning av nya militärpoliser och -befäl sker. Normalt sker utbildningen under sex månader vid Sessvollmoen innan poliserna posteras i operativ tjänst vid de lokala MP-avdelningarna. På Sessvollmoen finns även en särskild militärpolisbefälsskola. Här utbildas blivande befäl innan de utexamineras med sergeants grad och posteras vid de olika förbanden.

Fasta MP-detachement[redigera | redigera wikitext]

Fasta MP-detachement finns vid:

Internationell tjänst[redigera | redigera wikitext]

Norsk militärpolis har deltagit i det norska försvarets flesta utlandsmissioner. Militärpolisens främsta uppgift är att säkerställa rättssäkerheten för norsk militär personal samt utgöra rådgivning i militärpolisiära frågor.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/livgardet/forsvarsmaktensmilitarpolisenhet/
  2. ^ https://lagen.nu/1980:123
  3. ^ http://www.forsvarsmakten.se/Global/Myndighetswebbplatsen/4-Om-myndigheten/Dokumentfiler/lagrum/Gällande%20FFS%201995-2011/FFS_2011_1_Militarpolisen.pdf
  4. ^ http://runeberg.org/nfcb/0184.html
  5. ^ http://runeberg.org/nfbi/0471.html
  6. ^ http://runeberg.org/nfbn/0681.html
  7. ^ http://runeberg.org/nfbi/0131.html
  8. ^ http://runeberg.org/nfcl/0683.html
  9. ^ [a b c d e] http://www.militarpolis.org/om_oss_historia.htm