Mimer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Mimer (olika betydelser).
Oden vid Mimers halshuggna lik

Mimer var i nordisk mytologi en jätte som bevakade Mimers brunn, vishetens källa, vid världsträdet Yggdrasils rot. Yggdrasil hade tre rötter, och Mimers brunn låg under den rot som ledde till Jotunheim. Den som drack ur Mimers brunn kunde se och höra allt som hade hänt och allt som skulle ske. Mimer som drack varje dag var därför mycket kunnig i vad som hände i världen. Oden offrade sitt ena öga för att få en klunk, och kunde därefter se allt som hände i världen.

Mimer och hans syster Beisla härstammar direkt ifrån Ymer. Mimer fick sju söner.

Efter kriget mellan Vanerna och Asarna så bytte de vise män med varandra, men efter ett tag så började Vanerna misstänka, att Asarna hade svikit dem vid bytet av männen. Vanerna hallshögg då Mimer och sände huvudet till Asarna. Oden tog huvudet och smorde det med örter, som hindrade det från att ruttna, kvad trollsånger över det och ställde genom sina hemliga konster så till, att det talade med honom och uppenbarade för honom många fördolda ting om detta har det berättats i Ynglingasagan.

Mimer kallas också Nare, Narve, Nere, Nidhad (»underjordsväsendet»), Nide, Brimer, Modsogner, Baugregin (»guldringarnes verkmästare»), Asvin (Asviðr), Fimbultul, Alfrek (Elberich d. ä.), Hoddmimer (skatt), Hoddraupner, Gudmund.

Se även[redigera | redigera wikitext]