Minggravarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Utvald kandidat.svg

Den här artikeln är nominerad till att bli en utmärkt eller bra artikel. Vad tycker du? Gör din röst hörd!

Världsarv
Minggravarna
明十三陵
Vy över andetornet till Changling, Yongle-kejsarens grav.
Vy över andetornet till Changling, Yongle-kejsarens grav.
Geografiskt läge
Koordinater 40°17′18″N 116°15′2″Ö / 40.28833°N 116.25056°Ö / 40.28833; 116.25056Koordinater: 40°17′18″N 116°15′2″Ö / 40.28833°N 116.25056°Ö / 40.28833; 116.25056
Plats Changping
Land Kina
Region* Asien
Data
Typ Kulturell
Kriterier i, ii, iii, iv, vi
Referens 1004
Historik
Världsarv sedan 2000, 2003, 2004  (24 mötet)
Minggravarna på kartan över Kina
Red pog.svg
Minggravarna
Minggravarna på kartan över Kina.
* Enligt Unescos indelning.

Minggravarna (明十三陵, Míngshísānlíng) är ett kejserligt gravfält från den kinesiska Mingdynastin (1368 - 1644). Gravfältet ligger ungefär 45 km norr om centrala Peking i Kina. Minggravrana innehåller mausoleum för tretton av Mingdynastins totalt sexton kejsare och sju satellitgravar för konkubiner och eunucker. Graven Dingling för kejsar Wanli är utgrävd och det underjordiska palatset är öppet för turister.

Sedan år 2000 är Ming- och Qingdynastiernas kejserliga gravar där Minggravarna ingår listade som världsarv av Unesco. Gravfältet är en av Pekings populäraste turistattraktion.

Historia[redigera | redigera wikitext]

När Mingdynastins tredje kejsare Yongles kejsarinna Xu avled 1407 började Yongle sökandet efter en lämplig begravningsplats, och platsen för Minggravarna valdes. Uppbyggnaden av gravfältet började 1409 med graven Changling där kejsarinnan Xu begravdes 1413. Kejsare Yongle dog och begravdes i samma grav 1424. Utbyggnaden av gravfältet med ytterligare tolv kejsargravar pågick seden fram till 1644 då Mingdynastin föll.[1][2] I samband med att dynastin föll förstörde, plundrade och brände Li Zicheng en del av Minggravarna under sin väg söderut mot Peking.[3]

Tre av Mingdynastins kejsare är inte begravda i Minggravarna. Dynastins grundare, kejsar Hongwu, är begravd i Xiaoling i Nanjing. Dynastins andra kejsare (Jianwen) har ingen grav eftersom han försvann i samband med att Yongle tog makten 1402. Mingdynastins sjunde kejsare Jingtai valde av politiska skäl att placera sin grav, Jingtailing, i Pekings nordvästra utkan.[4]

Minggravarna listas sedan år 2000 tillsammans med de övriga Ming- och Qingdynastiernas kejserliga gravar som världsarv.[5]

Utförande[redigera | redigera wikitext]

Planvy över Changling vars layout är representativ för Minggravrana.

I dalen längs foten av Tianshouberget i Changpingdistriktet 45 km[6] norr om centrala Peking i Kina är de tretton Minggravarna uppförda. Utöver kejsargravarna finns även sju satellitgravar för konkubiner och eunucker. Gravarna och dess tillhörande byggnader är jämfört med kinas äldre kejsargravar väl bevarade.[1] Platsen för gravarna är noga utvald och är optimal ur ett feng shui-perspektiv med omslutande berg på norra sidan och vatten i söder.[4] Gravfältet upptar en yta av totalt 80 kvadratkilometer.[1]

Utförandet på varje kejsargrav varierar i storlek och komplexitetsnivå med grundlayouten är liknande för alla gravarna. Varje grav är byggd i riktning mot en kulle och inleds med en stenbro. Därefter följer huvudporten och en stele. Graven fortsätter med Ling'enporten och därefter Ling'enpalatset (隆恩殿). Ling'enpalatset är en offersal och användes när efterföljare kejsare visade sin vördnad för sina förfäder. Efter Ling'enpalatset kommer ytterligare en port, Lingxingporten, som följs av ett stenaltare. Efter stenaltaret står Andetornet (明楼) som omges av en kvadratisk borg. Den kvadratiska borgen ansluter till den Runda borgen eller Skattborgen (宝城) som är en cirkulär mur som omsluter gravhögen. Gravhögen är en konstjord cirkulär kulle av packad jord. Under gravhögen finns det underjordiska palatset där de gravsatta vilar.[7]

Processionsvägen[redigera | redigera wikitext]

Processionsvägen kantad av stenstatyer som leder mot garvarna.

Från södra delen av Minggravarna upp mot Changling leder en drygt 7 km lång processionsväg. Processionsvägen inleds med en stor och mycket detaljrikt utsmyckad stenport med fem ingångar som leder rakt mot Changling och den högsta toppen av Tianshouberget. En dryg kilometer efter stenporten följer Stora röda porten med tre genomgångar som är huvudentren in till Minggravarna. Fortsätter man genom Stora röda porten kommer man till Stelepaviljongen som är en paviliongbyggnad innehållande en hög stele som bärs av en sköldpadda av sten. Efter Stelepaviljongen kommer processionsvägens mest karakteristiska del där vägen är kantad av 30 stenstatyer av drakar, lejon, kameler, elefanter, hästar, generaler och tjänstemän. Slutligen passerar processionsvägen en stenbro men sju halvcirkelformade brospann innan vägen fortsätter fram till Changling. Det leder även mindre processionsvägar till de övriga gravarna som ansluter mot huvudprocessionsvägen.[2]

Öppnandet av Dingling[redigera | redigera wikitext]

Det underjordiska palatset i Dingling som öppnades 1956.

Dingling är den första kejsargrav i Kina som officiellt har öppnats och grävts ut av de kinesiska myndigheterna. Det finns andra kejsargravar som är utgrävda men de har initialt öppnats av gravplundrare och har senare formellt grävts ut. Med start i maj 1956 och under ett år framåt grävdes grävdes Dingling ut och över 3 000 föremål hittades i det underjordiska palatset. Föremålen var huvudsakligen konstskatter av guld, silver, jade och porslin. Det hittades även kejserliga kläder som gav väderfull information om Mingdynastins begravningsriter. 1959 öppnades det underjordiska palatset för allmänheten.[2]

Utgrävningen av Dingling har kritiserats för att inte varit så planerad och strukturerad som officiellt påstås. Det råder tveksamheter kring om gravöppningen var formellt godkänd och hanteringen av de upphittade fynden har kritiserats. Framför kritiseras hur de kejserliga kvarlevorna hanterades och annat organiskt material såsom träkistor och kläder. Stor del av allt organiskt material förstördes efter det utsattes för fuktig luft. Resterna av träkistorna slängdes efter att replikor producerats och de kejserliga skelletten brändes 1966 av rödgardister under inledningen av Kulturrevolutionen. Misslyckandet med utgrävningen av Dingling har använts som argument mot att öppna andra kejserliga mausoleum såsom Qianling från Tangdynastin och den första kejsaren Qin Shi Huangdis mausoleum.[8][3]

Lista över Minggravarnas masoleum[redigera | redigera wikitext]

Ling'enpalatse i Changling.

Minggravarnas kejsargravar[redigera | redigera wikitext]

Mausoleum1 Gravsatta1 Byggnadstid1 Position1 Not1
Changling Kejsar Yongle
Kejsarinnan Xu
16 konkubiner
1409 - 1427 40°18′00″N 116°14′35″E / 40.2999°N 116.2431°Ö / 40.2999; 116.2431 Öppen för turister
Den största av Minggravrna
Xianling Kejsar Hongxi
Kejsarinnan Zhang
5 konkubiner
1425 40°18′18″N 116°14′14″E / 40.3049°N 116.2372°Ö / 40.3049; 116.2372
Jingling Kejsar Xuande
Kejsarinnan Sun
10 konkubiner
1435 - 1463 40°17′55″N 116°15′05″E / 40.2986°N 116.2514°Ö / 40.2986; 116.2514 Den minsta av Minggravarna
Yuling Kejsar Zhengtong
Kejsarinnan Qian
Kejsarinnan Zhou
1464 40°18′49″N 116°13′54″E / 40.3137°N 116.2317°Ö / 40.3137; 116.2317
Maoling Kejsar Chenghua
Kejsarinnan Wang
Kejsarinnan Ji
Kejsarinnan Shao
1487 - 1488 40°18′51″N 116°13′35″E / 40.3143°N 116.2264°Ö / 40.3143; 116.2264
Tailing Kejsar Hongzhi
Kejsarinnan Zhang
1505 - 1506 40°19′24″N 116°13′00″E / 40.3232°N 116.2168°Ö / 40.3232; 116.2168
Kangling Kejsar Zhengde
Kejsarinnan Xia
1521 - 1522 40°19′09″N 116°12′16″E / 40.3191°N 116.2045°Ö / 40.3191; 116.2045
Yongling Kejsar Jiajing
Kejsarinnan Fang
Kejsarinnan Du
Kejsarinnan Chen
1536 - 1543 40°17′18″N 116°15′02″E / 40.2883°N 116.2505°Ö / 40.2883; 116.2505
Zhaoling Kejsar Longqing
Kejsarinnan Li(I)
Kejsarinnan Chen
Kejsarinnan Li(II)
 ? - 1573 40°17′26″N 116°12′40″E / 40.2906°N 116.2110°Ö / 40.2906; 116.2110 Öppen för turister
Har blivit storskaligt renoverad
Dingling Kejsar Wanli
Kejsarinnan Wang(I)
Kejsarinnan Wang(II)
1584 - 1590 40°17′40″N 116°13′01″E / 40.2945°N 116.2170°Ö / 40.2945; 116.2170 Öppen för turister
Underjordiska palatset är utgrävt sedan 1956
Nerbränd av Li Zicheng 1644
Qingling Kejsar Taichang
Kejsarinnan Guo
Kejsarinnan Wang
Kejsarinnan Liu
1621 - 1626 40°18′30″N 116°14′00″E / 40.3082°N 116.2333°Ö / 40.3082; 116.2333
Deling Kejsar Tianqi
Kejsarinnan Zhang
1627 - 1632 40°17′18″N 116°15′33″E / 40.2882°N 116.2591°Ö / 40.2882; 116.2591
Siling Kejsar Chongzhen
Kejsarinnan Zhou
1644 - 1660 40°16′08″N 116°11′31″E / 40.2688°N 116.1920°Ö / 40.2688; 116.1920 Graven uppfördes av Qingdynastin
Graven var ursprungligen till Ädla konkubinen Tian
1 Där inget annat anges, Källa: Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Forigen Language Press Press. ISBN 978-7-119-06755-1 

Minggravarnas satellitgravar[redigera | redigera wikitext]

Mausoleum1 Gravsatta1 Position1 Not1
Östra och västra Well Kejsar Yongles konkubiner 40°17′06″N 116°15′21″E / 40.2851°N 116.2559°Ö / 40.2851; 116.2559
40°17′40″N 116°12′42″E / 40.2944°N 116.2118°Ö / 40.2944; 116.2118
Var ursprungligen placerade
öster och väster om Chansning.
Ädla konkubinen Wans grav Kejsar Chenghuas konkubin Wan 40°16′57″N 116°11′57″E / 40.2824°N 116.1993°Ö / 40.2824; 116.1993 Graven är delvis täckt med bebyggelse.
Daograven Kejsar Jiajings konkubiner Shen, Wen och Lu 40°16′17″N 116°11′17″E / 40.2715°N 116.1881°Ö / 40.2715; 116.1881 Graven var ursprungligen tänkt till
Jiajings Kejsarinna Chen.
Kejsare Jiajings prins och konkubingrav Kejsare Jiajings två prinsar
Kejsare Jiajings fyra konkubiner
40°16′22″N 116°11′19″E / 40.2728°N 116.1885°Ö / 40.2728; 116.1885
konkubinen Xians grav Kejsare Jiajings konkubin Zheng 40°16′29″N 116°11′24″E / 40.2746°N 116.1899°Ö / 40.2746; 116.1899
Kejsar Wanli's konkubingrav Kejsar Wanlis fem konkubiner 40°16′33″N 116°11′34″E / 40.2757°N 116.1929°Ö / 40.2757; 116.1929 Den största konkubingraven
Wang Cheng'ens grav Eunucken Wang Cheng'en 40°16′02″N 116°11′31″E / 40.2671°N 116.1919°Ö / 40.2671; 116.1919 Wang Cheng'en tog självmord tillsammans
med kejsare Chongzhen 1644.
1 Där inget annat anges, Källa: Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Forigen Language Press Press. ISBN 978-7-119-06755-1 

Minggravarna idag[redigera | redigera wikitext]

I dag är Minggravarna ett av Beijings populäraste turistmål och besöktes under åren 1981 till 2000 årligen av ungefär 5 000 000 turister, varav som mest 40 000 per dag.[5] Tre av kejsargravarna är öppna för turism: Changling, Zhaoling och Dingling, där man även kan gå ner i Dinglings underjordiska palats. Även processionsvägen med dess stenskulpturer är öppen för turister.[9] Minggravarna besöks ofta i kombination med besök på Kinesiska muren som passerar precis norr om gravfältet.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Survey Of Scenic Area” (på engelska) (html). The Ming Tombs Special Administration, Bejing. http://www.mingtombs.com/e_home/us/200904/t20090425_836.htm. Läst 29 april 2015. 
  2. ^ [a b c] Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Forigen Language Press Press. ISBN 978-7-119-06755-1 
  3. ^ [a b] ”Imperial Tombs of the Ming and Qing Dynasties” (på engelska) (htm). New World Encyclopedia. http://www.newworldencyclopedia.org/entry/Imperial_Tombs_of_the_Ming_and_Qing_Dynasties. Läst 30 april 2015. 
  4. ^ [a b] Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Forigen Language Press Press. Sid. I-IV. ISBN 978-7-119-06755-1 
  5. ^ [a b] ”Imperial Tombs of the Ming and Qing Dynasties” (på engelska). UNESCO. http://whc.unesco.org/en/list/1004. Läst 1 mars 2015. 
  6. ^ ”Mätningar och observationer i Google Earth, Krister Blomberg (2014)” (Mjukvara). http://www.google.com/earth/. Läst 1 mars 2015. 
  7. ^ Lu, Baouchun (2006) (på engelska, kinesiska). Imperial mausoleums of China 中国皇帝陵. China national art photograpg publishing house. Sid. 110-126. ISBN 7-80069-732-0/K * 44 
  8. ^ ”To Dig or Not to Dig: Qianling Mausoleum in the Spotlight Again” (på engelska) (htm). China Heritage Quarterly. http://www.chinaheritagequarterly.org/articles.php?searchterm=008_qianling.inc&issue=008. Läst 30 april 2015. 
  9. ^ ”Area list” (på engelska) (html). The Ming Tombs Special Administration, Bejing. http://www.mingtombs.com/e_home/list/default.htm. Läst 29 april 2015. 

Tryckta referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Forigen Language Press Press. ISBN 978-7-119-06755-1 
  • Lu, Baouchun (2006) (på engelska, kinesiska). Imperial mausoleums of China 中国皇帝陵. China national art photograpg publishing house. ISBN 7-80069-732-0/K * 44 
  • Paludan, Ann (1991). The Ming Tombs. Hong Kong: Oxford University Press. ISBN 0195850033 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]