Miniopterus inflatus
| Miniopterus inflatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Miniopterus |
| Art | Miniopterus inflatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Miniopterus inflatus | |
| Auktor | Thomas, 1903 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Miniopterus inflatus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Thomas 1903. Miniopterus inflatus ingår i släktet Miniopterus och familjen läderlappar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter. Tidigare infogades Miniopterus africanus i denna art.[2]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Vuxna exemplar når en kroppslängd (huvud och bål) av 57 till 63 mm, en svanslängd av 48 till 57 mm och en vikt av 10 till 16 g. De har 45,5 till 49 mm långa underarmar, bakfötter som är 7 till 11 mm långa och 9 till 13,5 mm stora öron. Färgen hos den långa och mjuka pälsen på ovansidan kan vara svartbrun, rödbrun eller gråbrun. På undersidan förekommer lite ljusare päls. Varje hår har en ljusare spets. Flyghuden är hos Miniopterus inflatus svartbrun. På svansflyghudens ovansida förekommer hår. Örats tragus är jämförd med örat lång.[6]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer med flera från varandra skilda populationer i Afrika söder om Sahara från Guinea i väst till Etiopien i öst och söderut till Namibia och Zimbabwe. Den största populationen finns i Kongo-Kinshasa. Miniopterus inflatus föredrar regnskogar och andra fuktiga landskap med träd.[1] Den kan anpassa sig till torra savanner med akacior. Individerna lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2200 meter över havet.[6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Kolonier med cirka 50 medlemmar vilar i grottor eller i liknande gömställen.[1] Före ungarnas födelse bildar honor egna kolonier som kan ha 40 000 medlemmar. Exemplaren blir aktiva cirka 15 minuter innan de lämnar gömstället. De startar födosöket i mörkret. Miniopterus inflatus kommer beroende på kolonins storlek mellan klockan 2:30 och 4 tillbaka. Luftfuktigheten i grottorna ligger oberoende av omgivningen mellan 75 och 100 procent.[6]
Antagligen jagar arten insekter med mjukt skal. Lätet för ekolokaliseringen är 2 till 3 millisekunder lång och den största intensiteten nås vid cirka 44,7 kHz. Honor har en kull per år med en unge. Dräktigheten varar i ungefär 6 månader.[6]
Hot[redigera | redigera wikitext]
Besökare i grottorna kan störa individerna. Miniopterus inflatus är i lämpliga habitat talrik. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Monadjem, A. & Schlitter, D. 2016 Miniopterus inflatus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 januari 2023.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Miniopterus inflatus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/miniopterus+inflatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). ”Miniopterus inflatus”. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 703. ISBN 978-84-16728-19-0
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Miniopterus inflatus.
|