Minutvalsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Minutvalsen, spelad av Muriel Nguyen Xuan, inspelning från 2007.

Vals i D♭-dur, op. 64, nr 1, populärt kallad minutvalsen, är en vals för ensamt piano av Frédéric Chopin. Den tillägnades grevinnan Delfina Potocka. Chopin skrev valsen 1847 och den publicerades av Breitkopf & Härtel i Leipzig[1] samma år, som den första av hans Trois Valses, op. 64.

Tempo[redigera | redigera wikitext]

Stycket har tempobeteckningen Molto vivace. Även om den har länge varit känt som "minutvalsen", ett smeknamn som avser en "liten" vals och som den fick av sin utgivare,[2] hade inte Chopin tänkt sig valsen som ett stycke som skulle spelas på en minut, snarare skulle stycket ta mellan en och en halv och två och en halv minut i anspråk.[3] Valsen är 138 takter lång, med en 15 takter lång repetition – man skulle därför behöva spela nästan 420 fjärdedelsnoter i minuten för att hinna med stycket på en minut. Att spela verket så fort som möjligt är ändå en bedrift många pianister försökt sig på.[4] Valsen är ett lekfullt stycke, mer än någon av Chopins andra valser. Camille Bourniquel, en av Chopins biografer, påminner läsaren om att Chopin fick inspiration till valsen då han iakttog en liten hund jagade sin egen svans, vilket fick kompositören att ge verket namnet Valse du petit chien ("Den lilla hundens vals").[5][6]

Bearbetningar[redigera | redigera wikitext]

En sångversion av stycket, med text av manusförfattaren Lan O'Kun, har framförts av flera olika artister, bland andra Barbra Streisand på hennes album Color Me Barbra från 1966. O'Kuns text vidmakthåller föreställningen att stycket ska framföras på en minut, även om Streisands framförande tar något under två minuter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brev från Frédéric Chopin till Breitkopf & Härtel (Paris, 30 juni 1847), i Selected Correspondence of Fryderyk Chopin, översatt och redigerad av Arthur Hedley, McGraw-Hill Book Company, inc., New York, Toronto, London, 1963, Library of Congress Catalog Card Number:62-17703 27815.
  2. ^ Maurice Hinson (June 2004). The pianist's dictionary. Indiana University Press. sid. 114. ISBN 9780253216823. http://books.google.com/books?id=ov6znsHlhboC&pg=PA114. Läst 2 oktober 2010. ”This piece bears an erroneous nickname since the story long associated with this nickname presumes the pianist is supposed to play the piece in one minute. The word "minute" means small or little waltz.” 
  3. ^ Frédéric Chopin; Joseph Banowetz (1 October 2000). Piano works. Alfred Music Publishing. sid. 6. ISBN 9780769298542. http://books.google.com/books?id=0jQ5lDhToBQC&pg=PR6. Läst 2 oktober 2010 
  4. ^ Inställning av metronomen på 200 slag per minut för sammanlagt nästan 420 fjärdedelsnoter ger ett par sekunder över två minuters speltid.
  5. ^ Frédéric Chopin; John W. Schaum (2001). Chopin-Schaum, Bk 1: Based on Events and Episodes of Chopin's Life. Alfred Music Publishing. sid. 8. ISBN 9780757905117. http://books.google.com/books?id=kgqWtJ55cEsC&pg=PA8. Läst 2 oktober 2010. ”Sometimes called Minute Waltz Chopin's puppy cuddled quietly at ... This was the happy memory that helped Chopin write the waltz "Little Dog Chasing His Tail".” 
  6. ^ George Sand's little dog, "Marquis", was the dog of the Valse du petit chien. It had befriended Chopin who mentions it in several of his letters, one from Nohant, dated 11 October 1846, another from Paris, dated 25 November 1846, in which he writes to George Sand: "Please thank Marquis for missing me and for sniffing at my door." in Selected Correspondence of Fryderyk Chopin, collected and annotated by Bronislaw Edward Sydow, translated and edited by Arthur Hedley, McGraw-Hill, New ork, Toronto, London, 1963, pp. 267 & 272.