Miro Barešić

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Miro Barešić, född 3 september 1950 i Šibenik, Kroatien (dåvarande Jugoslavien), död 31 juli 1991 i Kroatien, var en militant kroatisk nationalist och attentatsman som i Sverige dömdes för beskjutningen av Jugoslaviens ambassad 1971, tillsammans med en annan kroat, Anđelko Brajković.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

I hemlandet Kroatien ska Barešić haft goda betyg i skolan. När han vid 15 års ålder skulle gripas för vapenvägran i en militär ungdomsgrupp höll han sig undangömd polisen. Senare vid vuxen ålder flydde han till Sverige. I Sverige jobbade han på en gummifabrik och sedan på en metallfabrik.

Barešić hade starka kopplingar till den kroatiska fascistorganisationen Ustaša som efter kriget verkade i Europa i exil och utförde terrordåd mot kommunister och jugoslaver. I Sverige umgicks Barešić med landsmän på kroatiska kulturföreningar. Tillsammans försökte en grupp av dem lägga ut planer på att skapa en terroristgrupp som skulle ta namnet "Crna Legija" (Svarta Legionen, efter en Ustašabrigad iklädda svarta uniformer). Gruppen hade även kontakt med Hrvatski narodni otpor ("Kroatiskt Nationellt Motstånd") som skapades av Maks Luburić i exil, en före detta högt uppsatt Ustasja-medlem.

Miro Barešić och Anđelko Brajković dömdes 1971 i Sverige till livstids fängelse men fritogs på begäran av kaparna av ett plan på Bulltofta flygplats bara ett år senare. Det första och hittills enda kapade planet i Sverige landade på Bulltofta den 15 september 1972. Det kapades för att Ante Stojanov och de andra sex kroaterna som satt fängslade för mord på den jugoslaviske ambassadören Vladimir Rolovic i Stockholm 1971, skulle fritas.

Ante Stojanov, som då var 34 år, dömdes för medhjälp till mord på den jugoslaviske ambassadören medan den då 20-årige Miro Baresic tillsammans med Anđelko Brajkovic fick livstid. Den jugoslaviska säkerhetstjänsten har alltid hävdat att Ante Stojanov som av Stockholms tingsrätt dömdes för medhjälp till mord, i själva verket var hjärnan bakom attentatet och flygkapningen.

Barešić misstänktes även för att ha varit den man som sköt ihjäl Olof Palme, men då Barešić satt i fängelse under mordnatten fastslog man att han omöjligt kunde vara Palmes mördare. Misstanken kom upp då Palmes fru innan hade sagt att Palme hade varit rädd för Ustasja.

Efter fritagningen fick Barešić arbete under andra namn som bland annat livvakt åt Paraguays president. Han reste även till Chile och USA, där han gjorde sig smått känd under falsk identitet som karate-mästare. Det finns olika uppgifter angående hur CIA kunde gripa honom, en förklaring är att han avslöjade sig när han efter att ha vunnit en karateturnering inte ville hissa Jugoslaviens flagga, utan den kroatiska istället.

När han gripits och förts till Sverige igen sattes han återigen i fängelse. Under en permission vid cirka 30 års ålder förlovade sig Barešić med en kroatisk kvinna som också hade nationalistiska kontakter i hemlandet. De båda gifte sig någon månad efteråt och fick barn.

Efter att Kroatien förklarat sig självständigt från Jugoslavien återvände han 1991 till hemlandet för att delta i det kroatiska självständighetskriget. Han blev löjtnant i det kroatiska nationalgardet och ledde en mindre grupp soldater.

Miro Baresic stupade i strid i juli 1991 vid 40 års ålder, men den kroatiska regeringen hemlighöll hans död i över ett år för att inte moralen i den kroatiska armén skulle sjunka. Han utnämndes postumt till general. Hans familj med fru och barn fick då skyddad identitet då de fruktade att serbiska vänner till den jugoslaviske ambassadören skulle hämnas på dem. I Kroatien sågs Barešić som en frihetskämpe av många.[källa behövs].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ustasja: en dokumentation
  • Lasermannen: en berättelse om Sverige, Gellert Tamas