Misofoni

Från Wikipedia

Misofoni (eller selektivt ljudkänslighetssyndrom, eller på engelska selective sound sensitivity syndrome),[1] är ett sällan diagnosticerat tillstånd som många tror har sin grund i neurologi. Misofoni innebär nedsatt tolerans för specifika ljud eller deras associerade stimuli, eller signaler. Dessa signaler, som kallas "triggers", upplevs som obehagliga eller plågsamma och tenderar att framkalla starka negativa emotionella, fysiologiska och beteendemässiga reaktioner som inte ses hos de flesta andra människor.[2]

Misofoni och misofoniska symtom kan negativt påverka förmågan att uppnå livsmål och njuta av sociala situationer. Det uppmärksammades först 2001,[3] diagnosen finns dock inte med i varken DSM-5 eller ICD-10, men det har föreslagits att tillståndet ska klassas som en fristående psykisk sjukdom.[4]

Reaktionerna på utlösande ljud varierar från irritation till ilska, med möjlig aktivering av flykt- och kampresponsen. Misofoni verkar inte framkallas av ljudets styrka, utan snarare av dess specifika mönster eller betydelse för den som lyssnar. Triggers är ofta repetitiva stimuli och är främst, men inte uteslutande, relaterade till människokroppen, såsom att tugga, äta, smacka med läpparna, slurpa, hosta, rensa halsen och svälja. När ett trigger-stimulus har upptäckts kan personer med misofoni ha svårt att distrahera sig från stimulus och kan uppleva lidande, ångest och/eller försämrad social, yrkesmässig eller akademisk funktion. Uttrycket av misofonisymtomen varierar, liksom svårighetsgraden, som varierar från mild till svår. Vissa personer med misofoni är medvetna om att deras reaktioner på misofoniska triggers är oproportionerliga i förhållande till omständigheterna. Symtom på misofoni uppträder vanligtvis först i barndomen eller tidiga tonåren.[2]

Termens ursprung[redigera | redigera wikitext]

Termen myntades 2001 av professor Pawel Jastreboff och doktor Margaret M. Jastreboff, med hjälp av klassicisten Guy Lee,[5][6] som introducerade den i sin artikel "Hyperacusis".[7]

Termen användes för första gången i en expertgranskad tidskrift 2002.[8]

"Misofoni" kommer från de forngrekiska orden μῖσος, "hat", och φωνή, "ljud", kan översättas till "hata ljud" och myntades för att skilja tillståndet från andra former av nedsatt ljudtolerans såsom hyperakusi (överkänslighet mot vissa frekvenser och volymintervall) och fonofobi (rädsla för ljud).[9][10][3]

Tecken och symtom[redigera | redigera wikitext]

Fram till 2016 var litteraturen om misofoni begränsad.[11] Några inledande små studier visade att personer med misofoni i allmänhet har starka negativa känslor, tankar och fysiska reaktioner på specifika ljud, som i litteraturen kallas "triggerljud". Dessa ljud verkar vanligtvis tysta för andra, men kan verka höga för personen med misofoni, som om de inte kan höra något annat än ljudet. En studie visade att cirka 80 % av ljuden var relaterade till munnen (t.ex. äta, slurpa, tugga eller poppa tuggummi, viska, vissla, snyta sig) och cirka 60 % var repetitiva. Men nyare forskning ger neurala bevis för triggers som inte har med mun och ansikte att göra.[12] En visuell trigger kan utvecklas i samband med triggerljudet,[11][13] och en misofonisk reaktion kan uppstå i frånvaro av ett ljud (exempel inkluderar bengungande, hårsnurrande och fingerpekning).[14][15]

Reaktioner på utlösande faktorer kan variera från milda (ångest, obehag och/eller avsky) till allvarliga (raseri, ilska, hat, panik, rädsla och/eller känslomässigt lidande).[2] Reaktioner på utlösande faktorer kan omfatta aggression mot ljudets ursprung, att lämna det, stanna kvar i dess närvaro men lida, försöka blockera det eller försöka härma ljudet.[13] Reaktioner kan också omfatta fysiska reaktioner som ökad hjärtfrekvens, tryck över bröst och huvud samt högt blodtryck.[9]

Den första misofoniska reaktionen kan inträffa när en person är ung, ofta mellan 9 och 13 år,[2] och kan komma från någon i en nära relation eller från ett husdjur.[13]

Rädsla och ångest i samband med triggerljud kan leda till att personen undviker viktiga sociala och andra interaktioner som kan utsätta dem för dessa ljud. Detta undvikande och andra beteenden kan göra det svårare för personer med detta tillstånd att uppnå sina mål och njuta av interpersonella interaktioner.[9] Det kan också ha en betydande negativ effekt på deras karriärer och relationer.[16]

Mekanism[redigera | redigera wikitext]

Misofonins mekanism är ännu inte helt klarlagd, men det verkar som om den kan orsakas av en dysfunktion i det centrala nervsystemet i hjärnan och inte i öronen.[11][15] Ljudets upplevda ursprung och sammanhang verkar spela en viktig roll för att utlösa en reaktion.[15]

En studie från 2017[17] visade att den främre insulära hjärnbarken (som spelar en roll både för känslor som ilska och för att integrera input utifrån, t.ex. ljud, med input från organ som hjärta och lungor) orsakar mer aktivitet i andra delar av hjärnan som svar på triggers, särskilt i de delar som ansvarar för långtidsminnen, rädsla och andra känslor. Studien visade också att personer med misofoni har högre halter av myelin (en fet substans som omsluter nervceller i hjärnan för att ge elektrisk isolering). Det är oklart om myelin är en orsak till eller en effekt av misofoni och dess utlösning av andra hjärnområden.[18]

En studie från 2021 visade att motorbarken, en del av hjärnan som representerar läpp-, käk- och munrörelser, har ökad aktivering för typiska triggerljud mycket mer än för aversiva eller neutrala ljud hos personer som lider av misofoni. Man fann också förbättrad funktionell konnektivitet mellan motorbarken och hörselbarken under ljudperception för alla ljud. Vidare rapporterades funktionell fMRI-konnektivitet i viloläge mellan motorbarken och sekundära auditiva och visuella hjärnområden samt sekundär interoceptiv cortex (vänster anterior insula). Detta tyder på att misofoni, som vanligtvis betraktas som en störning i ljudkänslobearbetningen, är ett resultat av överaktivering av det motoriska spegelneuronsystemet som är involverat i att producera de rörelser som associeras med dessa triggerljud eller bilder.[19]

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

År 2022 samlades kliniska och vetenskapliga ledare för att skapa en konsensusdefinition av misofoni,[2] där man enades om att det är en störning som innebär minskad tolerans för specifika ljud och deras associerade stimuli. Innan denna konsensusdefinition nåddes diskuterade forskare och kliniker hur misofoni skulle beskrivas och definieras, vilket har begränsat jämförelsen av kohortstudier och hindrat utvecklingen av standarddiagnostiska kriterier.[2]

Misofoni skiljer sig från hyperakusi, som inte är specifikt för ett visst ljud och inte innebär en liknande stark reaktion, och från fonofobi, som är en rädsla för höga ljud,[13] men alla tillstånd kan förekomma.[20] Det finns inga standardiserade diagnostiska kriterier,[11][13] och många läkare är omedvetna om störningen.[2]

Studier visar att misofoni ofta har relaterade samsjuklighetstillstånd, inklusive humörstörningar, ångeststörningar, ADHD, OCD, affektiva störningar och autism.[21][22] Forskning har visat att misofoni kan vara genetiskt betingat, men det behövs mer forskning för att bekräfta detta.[16] Det verkar som om misofoni kan förekomma ensamt eller tillsammans med andra hälso-, utvecklings- och psykiatriska problem.[2] När läkare försöker diagnostisera en patient med misofoni förväxlar de ibland symptomen med ångestsyndrom, bipolär sjukdom eller tvångssyndrom.[2]

Klassificering[redigera | redigera wikitext]

Diagnosen misofoni erkänns inte i DSM-IV eller ICD-11, och den klassificeras inte som en hörsel- eller psykiatrisk störning.[13] Det kan vara en form av ljudkänselsynestesi och har paralleller med vissa ångeststörningar.[11] En strukturerad studie från 2022 av framstående forskare resulterade i en konsensusdefinition av misofoni, som fastställde att misofoni bör klassificeras som en störning och inte ett symptom på ett annat tillstånd eller syndrom.[2][23] Under den tidiga fasen av forskningen om misofoni definierades det av olika kriterier med varierande metoder för diagnos och bedömning av symptomens svårighetsgrad. Som ett resultat av bristen på konsensus om hur misofoni ska definieras och utvärderas var det svårt att jämföra olika studiegrupper, mätverktygen var inte psykometriskt väl validerade och fältet kunde inte rigoröst utvärdera effekten av olika behandlingsmetoder. Definitionen ligger till grund för framtida diagnostiska kriterier och validerade diagnostiska verktyg, och ger sammanhållning åt de olika och tvärvetenskapliga forskargrupperna inom misofoni och klinik.[2][23]

Hantering[redigera | redigera wikitext]

Vårdgivare försöker i allmänhet hjälpa människor att hantera misofoni genom att erkänna vad personen upplever och arbeta med livshanteringsstrategier.[13] En majoritet av de mindre studier som gjorts i ämnet har fokuserat på användning av tinnitus retraining therapy (TRT), kognitiv beteendeterapi och exponeringsterapi, som antas minska personens medvetenhet om sina triggerljud.[9] Dessa behandlingsmetoder har inte studerats tillräckligt för att fastställa deras effektivitet.[9][10] Andra möjliga behandlingsalternativ har teoretiserats av forskare, inklusive acceptansbaserade metoder och mindfulness.[9] I slutändan spekuleras det i att behandlingsmetoderna kan variera avsevärt i effektivitet från patient till patient.[9]

Minimalt med forskning har genomförts om de möjliga effekterna av neuromodulering och farmakologiska behandlingar. En studie som publicerades 2022 tyder på att vissa former av misofonibehandling kan variera i effektivitet baserat på varje patients preferenser, särskilt när det gäller föräldrar med barn som har misofoni.[24]

Även om storskalig forskning ännu inte har genomförts, har observation av livshanteringsstrategier som används av personer med misofoni visat på vissa konsekventa metoder för att hantera tillståndet.[9] Dessa inkluderar användning av öronproppar och hörlurar, efterliknande av triggerljud, och musik.[16]

Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]

Forskning pågår fortfarande om misofonis globala prevalens, men en studie från 2023 visade att prevalensen i Storbritannien var cirka 18 %.[25] Denna studie har citerats i populära medier, inklusive BBC,[26] Medscape,[27] och Medical Xpress.[28] Studier av misofonis globala prevalens har visat att den är så låg som 5 % och så hög som 20 %.[25] Förekomsten och svårighetsgraden verkar vara liknande oavsett kön.[25]

Associerade symtom[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera anekdotiska rapporter om människor som säger sig ha både misofoni och autonomous sensory meridian response (ASMR). Gemensamt för dessa rapporter är upplevelsen av ASMR som svar på vissa ljud och misofoni som svar på andra ljud.[29][30][31]

Samhälle och kultur[redigera | redigera wikitext]

Människor som upplever misofoni har bildat stödgrupper online.[32][33]

År 2016 släpptes en dokumentär om tillståndet, Quiet Please.[34]

År 2020 fick en grupp misofoni-forskare[33] Ig Nobelpriset i medicin "för att ha diagnostiserat ett länge okänt medicinskt tillstånd".[35]

I filmen Tár från 2022 porträtteras en dirigent med misofoni.[36]

Säsong 1, avsnitt 4 av Hulus The Old Man har en kort diskussion om misofoni.[37]

Anmärkningsvärda fall[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Misophonia, 23 juni 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ M Neal, A E Cavanna (7 september 2012). ”P3 Selective sound sensitivity syndrome (misophonia) and Tourette syndrome | Journal of Neurology, Neurosurgery & Psychiatry”. Jnnp.bmj.com. http://jnnp.bmj.com/content/83/10/e1.13. Läst 11 juni 2019. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] Swedo, Susan E.; Baguley, David M.; Denys, Damiaan; Dixon, Laura J.; Erfanian, Mercede; Fioretti, Alessandra (2022-03-17). ”Consensus Definition of Misophonia: A Delphi Study”. Frontiers in Neuroscience 16: sid. 841816. doi:10.3389/fnins.2022.841816. ISSN 1662-4548. PMID 35368272. PMC: 8969743. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8969743/. Läst 29 juni 2023. 
  3. ^ [a b] ”Components of decreased sound tolerance : hyperacusis, misophonia, phonophobia.”. 2 juli 2001. http://www.hazell.plus.com/iths/papers1/DST_NL2_PJMJ.pdf. Läst 29 juli 2023. 
  4. ^ ”Misophonia: Diagnostic Criteria for a New Psychiatric Disorder”. Journals.plos.org. 23 januari 2013. http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0054706. Läst 11 juni 2019. 
  5. ^ ”Misophonia” (på amerikansk engelska). Tinnitus & Hyperacusis Center. https://www.tinnitus-pjj.com/misophonia/. Läst 29 juni 2023. 
  6. ^ Freytas-Tamura, Kimiko de (3 februari 2017). ”Misophonia Sufferers: Scientists May Have Found the Root of Your Pain” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2017/02/03/health/sounds-people-hate.html. Läst 29 juni 2023. 
  7. ^ Jastreboff, Margaret M. Jastreboff,Pawel J.. ”Hyperacusis” (på engelska). AudiologyOnline. https://www.audiologyonline.com/articles/hyperacusis-1223. Läst 29 juni 2023. 
  8. ^ ”Portico”. access.portico.org. https://access.portico.org/Portico/auView?auId=ark:/27927/pgf1b75bc57. Läst 29 juni 2023. 
  9. ^ [a b c d e f g h] Cavanna, Andrea E; Seri, Stefano (2015-08-18). ”Misophonia: current perspectives”. Neuropsychiatric Disease and Treatment 11: sid. 2117–2123. doi:10.2147/NDT.S81438. ISSN 1176-6328. PMID 26316758. PMC: 4547634. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4547634/. Läst 29 juni 2023. 
  10. ^ [a b] Cavanna, Andrea E (2014-04). ”What is misophonia and how can we treat it?” (på engelska). Expert Review of Neurotherapeutics 14 (4): sid. 357–359. doi:10.1586/14737175.2014.892418. ISSN 1473-7175. http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1586/14737175.2014.892418. Läst 29 juni 2023. 
  11. ^ [a b c d e] Brout, Jennifer J.; Edelstein, Miren; Erfanian, Mercede; Mannino, Michael; Miller, Lucy J.; Rouw, Romke (2018-02-07). ”Investigating Misophonia: A Review of the Empirical Literature, Clinical Implications, and a Research Agenda”. Frontiers in Neuroscience 12: sid. 36. doi:10.3389/fnins.2018.00036. ISSN 1662-4548. PMID 29467604. PMC: 5808324. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5808324/. Läst 29 juni 2023. 
  12. ^ Hansen, Heather A.; Stefancin, Patricia; Leber, Andrew B.; Saygin, Zeynep M. (2022-08-09). ”Neural evidence for non-orofacial triggers in mild misophonia”. Frontiers in Neuroscience 16: sid. 880759. doi:10.3389/fnins.2022.880759. ISSN 1662-4548. PMID 36017175. PMC: 9397125. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9397125/. Läst 29 juni 2023. 
  13. ^ [a b c d e f g] Duddy, Diane F.; Oeding, Kristi A. M. (2014-05). ”Misophonia: An Overview” (på engelska). Seminars in Hearing 35 (02): sid. 084–091. doi:10.1055/s-0034-1372525. ISSN 0734-0451. http://www.thieme-connect.de/DOI/DOI?10.1055/s-0034-1372525. Läst 29 juni 2023. 
  14. ^ Cavanna, Andrea E.; Seri, Stefano (2015-08-18). ”Misophonia: current perspectives” (på english). Neuropsychiatric Disease and Treatment 11: sid. 2117–2123. doi:10.2147/NDT.S81438. https://www.dovepress.com/misophonia-current-perspectives-peer-reviewed-fulltext-article-NDT. Läst 29 juni 2023. 
  15. ^ [a b c] Bruxner, George (2016-04). ”‘Mastication rage’: a review of misophonia – an under-recognised symptom of psychiatric relevance?” (på engelska). Australasian Psychiatry 24 (2): sid. 195–197. doi:10.1177/1039856215613010. ISSN 1039-8562. http://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1039856215613010. Läst 29 juni 2023. 
  16. ^ [a b c] Edelstein, Miren; Brang, David; Rouw, Romke; Ramachandran, Vilayanur S. (2013-06-25). ”Misophonia: physiological investigations and case descriptions”. Frontiers in Human Neuroscience 7: sid. 296. doi:10.3389/fnhum.2013.00296. ISSN 1662-5161. PMID 23805089. PMC: 3691507. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3691507/. Läst 29 juni 2023. 
  17. ^ Kumar, Sukhbinder; Tansley-Hancock, Olana; Sedley, William; Winston, Joel S.; Callaghan, Martina F.; Allen, Micah (2017-02-20). ”The Brain Basis for Misophonia”. Current Biology 27 (4): sid. 527–533. doi:10.1016/j.cub.2016.12.048. ISSN 0960-9822. PMID 28162895. PMC: 5321671. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5321671/. Läst 29 juni 2023. 
  18. ^ ”Misophonia: When sounds really do make you” (på engelska). Harvard Health. 21 april 2017. https://www.health.harvard.edu/blog/misophonia-sounds-really-make-crazy-2017042111534. Läst 29 juni 2023. 
  19. ^ Kumar, Sukhbinder; Dheerendra, Pradeep; Erfanian, Mercede; Benzaquén, Ester; Sedley, William; Gander, Phillip E. (2021-06-30). ”The Motor Basis for Misophonia”. The Journal of Neuroscience 41 (26): sid. 5762–5770. doi:10.1523/JNEUROSCI.0261-21.2021. ISSN 0270-6474. PMID 34021042. PMC: 8244967. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8244967/. Läst 29 juni 2023. 
  20. ^ Jastreboff, Pawel J. (2015-01-01). Michael J. Aminoff, François Boller, Dick F. Swaab. red (på engelska). Chapter 21 - Decreased sound tolerance: hyperacusis, misophonia, diplacousis, and polyacousis. The Human Auditory System. "129". Elsevier. sid. 375–387. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/B9780444626301000214. Läst 29 juni 2023 
  21. ^ Guzick, Andrew G.; Cervin, Matti; Smith, Eleanor E. A.; Clinger, Jane; Draper, Isabel; Goodman, Wayne K. (2023-03-01). ”Clinical characteristics, impairment, and psychiatric morbidity in 102 youth with misophonia” (på engelska). Journal of Affective Disorders 324: sid. 395–402. doi:10.1016/j.jad.2022.12.083. ISSN 0165-0327. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0165032722014422. Läst 29 juni 2023. 
  22. ^ Cassiello-Robbins, Clair; Anand, Deepika; McMahon, Kibby; Brout, Jennifer; Kelley, Lisalynn; Rosenthal, M. Zachary (2021-01-14). ”A Preliminary Investigation of the Association Between Misophonia and Symptoms of Psychopathology and Personality Disorders”. Frontiers in Psychology 11: sid. 519681. doi:10.3389/fpsyg.2020.519681. ISSN 1664-1078. PMID 33519567. PMC: 7840505. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7840505/. Läst 29 juni 2023. 
  23. ^ [a b] Susan Swedo, David M. Baguley, Damiaan Denys, Laura J. Dixon, Mercede Erfanian, Alessandra Fioretti, Pawel J. Jastreboff, Sukhbinder Kumar, M. Zachary Rosenthal, Romke Rouw, Daniela Schiller, Julia Simner, Eric A. Storch, Steven Talylor, Kathy R. Vander Werff, Sylvina M. Raver (2021). A Consensus Definition of Misophonia: Using a Delphi Process to Reach Expert Agreement. https://www.medrxiv.org/content/10.1101/2021.04.05.21254951v1. 
  24. ^ Smith, Eleanor E. A.; Guzick, Andrew G.; Draper, Isabel A.; Clinger, Jane; Schneider, Sophie C.; Goodman, Wayne K. (2022-11-01). ”Perceptions of various treatment approaches for adults and children with misophonia” (på engelska). Journal of Affective Disorders 316: sid. 76–82. doi:10.1016/j.jad.2022.08.020. ISSN 0165-0327. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0165032722008709. Läst 29 juni 2023. 
  25. ^ [a b c] Vitoratou, Silia; Hayes, Chloe; Uglik-Marucha, Nora; Pearson, Oliver; Graham, Tom; Gregory, Jane (2023-03-22). ”Misophonia in the UK: Prevalence and norms from the S-Five in a UK representative sample”. PLOS ONE 18 (3): sid. e0282777. doi:10.1371/journal.pone.0282777. ISSN 1932-6203. PMID 36947525. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC10032546/. Läst 29 juni 2023. 
  26. ^ ”What sounds drive you crazy?” (på brittisk engelska). BBC Newsround. 23 mars 2023. https://www.bbc.com/newsround/65035879. Läst 29 juni 2023. 
  27. ^ ”About a Fifth of Us Are Hypersensitive to Sounds” (på engelska). Medscape. https://www.medscape.com/viewarticle/991451. Läst 29 juni 2023. 
  28. ^ Science, Public Library of. ”Nearly 1 in 5 UK adults may have misophonia, experiencing significant negative responses to sounds” (på engelska). medicalxpress.com. https://medicalxpress.com/news/2023-03-uk-adults-misophonia-experiencing-significant.html. Läst 29 juni 2023. 
  29. ^ Rouw, Romke; Erfanian, Mercede (2018-03). ”A Large-Scale Study of Misophonia” (på engelska). Journal of Clinical Psychology 74 (3): sid. 453–479. doi:10.1002/jclp.22500. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jclp.22500. Läst 29 juni 2023. 
  30. ^ ”ASMR and Misophonia: Sounds-Crazy! | SiOWfa15: Science in Our World: Certainty and Controversy” (på amerikansk engelska). sites.psu.edu. https://sites.psu.edu/siowfa15/2015/09/16/asmr-and-misophonia-sounds-crazy/. Läst 29 juni 2023. 
  31. ^ ”Technicalities of the Tingles: The science of sounds that feel good. #ASMR” (på engelska). NeuWrite San Diego. 11 juni 2015. https://neuwritesd.org/2015/06/11/technicalities-of-the-tingles-the-science-of-sounds-that-feel-good-asmr/. Läst 29 juni 2023. 
  32. ^ Cohen, Joyce (5 september 2011). ”When a Chomp or a Slurp Is a Trigger for Outrage” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2011/09/06/health/06annoy.html. Läst 29 juni 2023. 
  33. ^ [a b] Schröder, Arjan; Vulink, Nienke; Denys, Damiaan (2013-01-23). ”Misophonia: Diagnostic Criteria for a New Psychiatric Disorder”. PLoS ONE 8 (1): sid. e54706. doi:10.1371/journal.pone.0054706. ISSN 1932-6203. PMID 23372758. PMC: 3553052. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3553052/. Läst 29 juni 2023. 
  34. ^ Jeffries, Adrianne (17 juni 2016). ”There's a New Film About Misophonia, Where People Get Enraged by Certain Sounds” (på engelska). Vice. https://www.vice.com/en/article/bmv7ez/theres-a-new-film-about-misophonia-where-people-are-enraged-by-certain-sounds. Läst 29 juni 2023. 
  35. ^ ”Past Ig Winners” (på amerikansk engelska). improbable.com. 1 augusti 2006. https://improbable.com/ig/winners/. Läst 29 juni 2023. 
  36. ^ ”Cate Blanchett Can’t Imagine Her Life Without Lydia Tár” (på engelska). W Magazine. 9 januari 2023. https://www.wmagazine.com/culture/cate-blanchett-lydia-tar-interview. Läst 29 juni 2023. 
  37. ^ ”"The Old Man" IV (TV Episode 2022) - Trivia - IMDb” (på amerikansk engelska). https://www.imdb.com/title/tt13062110/trivia/. Läst 29 juni 2023. 
  38. ^ Casts, Pocket. ”Ep 164: Richard E Grant - Off Menu with Ed Gamble and James Acaster”. Pocket Casts. https://pca.st/1y35szoo. Läst 29 juni 2023. 
  39. ^ M.D, Barron H. Lerner (23 februari 2015). ”Please Stop Making That Noise” (på engelska). Well. https://archive.nytimes.com/well.blogs.nytimes.com/2015/02/23/please-stop-making-that-noise/. Läst 29 juni 2023. 
  40. ^ Bisley, Alexander; @alexanderbisley (10 mars 2015). ”Melanie Lynskey on Togetherness, realism and 'radical' nudity” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/tv-and-radio/2015/mar/10/melanie-lynskey-on-realism-radical-nudity-and-new-zealands-tall-poppy-syndrome. Läst 29 juni 2023. 
  41. ^ Desborough, Jenny (26 juli 2018). ”Kelly Osbourne reveals strange phobia which means she nicks food from strangers” (på engelska). mirror. https://www.mirror.co.uk/tv/tv-news/kelly-osbourne-reveals-strange-phobia-12984327. Läst 29 juni 2023. 
  42. ^ ”Misophonia: Kelly Ripa, a rare disorder and me” (på amerikansk engelska). The Mercury News. 2 mars 2016. https://www.mercurynews.com/2016/03/02/misophonia-kelly-ripa-a-rare-disorder-and-me/. Läst 29 juni 2023. 
  43. ^ ”Dogshit, Comedy and Pain | The Sarah Silverman Podcast”. https://www.youtube.com/watch?v=6ce4wTE2_b4. Läst 29 juni 2023. 
  44. ^ ”S6E19 - Lisa Loeb | The Misophonia Podcast”. S6E19 - Lisa Loeb | The Misophonia Podcast. https://misophoniapodcast.com/episodes/s6e19-lisa-loeb. Läst 29 juni 2023. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Misofoni&oldid=54201370”