Misstroendeförklaring

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Misstroendevotum)
Hoppa till: navigering, sök

Misstroendeförklaring, i Sverige en i regeringsformen reglerad princip för att avsätta regeringen.

På förslag av minst 35 av riksdagens ledamöter kan riksdagen avsätta ett statsråd eller hela regeringen. Vid sådant misstroendevotum krävs att en majoritet av riksdagen, det vill säga minst 175 ledamöter, stöder misstroendeförklaringen. Om misstroendet gäller statsministern måste regeringen avgå. Regeringen kan inom en vecka söka väljarnas förtroende genom att upplösa riksdagen och utlysa extra val[1].

För att kontrollera regeringen har riksdagen ett viktigt redskap i konstitutionsutskottet(KU)som är ett av riksdagens flera utskott. KU ska se till att regeringen följer lagen. I en del fall ordnar utskotten utfrågningar av regeringens medlemmar, dvs. statsråden. Riksdagen har också fyra justitieombudsmän(JO). Deras uppgift är att granska statsförvaltningen, dvs. våra myndigheter. Varje år får JO cirka 5000 klagobrev från allmänheten om upplevda missförhållanden. JO kan även på eget initiativ granska myndigheter. JO-ämbetet har funnits sedan år 1809. Slutligen har riksdagen en egen myndighet som kallas riksrevisionen. Denna leds av tre riksrevisiorer och har till uppgift att granska hur statliga medel används.

Sedan 1998 har det i Sverige blivit praxis att något oppositionsparti begär misstroendevotum efter riksdagsval om inte regeringen självmant avgår. Efter valet 2010 har dock ännu ingen förtroendeomröstning ägt rum.

Grundlagsutredningen föreslog att denna praxis ska grundlagsfästas genom att en förtroendeomröstning automatiskt äger rum efter varje riksdagsval för att pröva regeringens stöd. Detta kommer också att ske från och med 2014 års val.

Regeringschefer som avgått efter misstroendeförklaring[redigera | redigera wikitext]

Australien

Franska Polynesien

Kanada

Indien

Israel

Italien

Japan

Norge

Ukraina

Storbritannien

Tyskland

Källa: Lars-Olof Karlsson: ARENA 123, samhällskunskap för gymnasiet, Gleerups, Malmö, 2011.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Regeringsformen 6:7”. https://lagen.nu/1974:152#K6P7S1. Läst 2013-03-20. 
  2. ^ Utrikespolitiska institutet