Mittspel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mittspel i schack avser den del av spelet som spelas omedelbart efter öppningen, det vill säga vanligen det första draget efter dragföljden som står för en standardöppning. Mittspelet anses vanligtvis vara över när damerna bytts ut. Om det däremot finns flera pjäser kvar på brädet kan man tala om ett "mittspel utan damer". Under denna spelperiod försöker spelarna stärka sina positioner genom att försvaga motståndarens, både genom noggrann placering av pjäserna för förberedda attacker och försvar samt genom att skära av eller byta ut motståndarens bättre placerade pjäser.

Gränserna mellan öppning, mittspel och slutspel är mycket flytande. I talespråk sägs det att mittspelet börjar när båda spelarna har bytt ut ett par pjäser och bönder, gjort rockad och eventuellt placerat de tunga pjäsernaöppna linjer. I mittspelet behöver spelarna oftast inte oroa sig för öppningsfällor längre. Dock kan skarpa kungsattacker förekomma.

Mittspelet har två möjliga förlopp. Antingen avslutas partiet eller övergår det till ett slutspel. För att ett parti ska sluta under mittspelet krävs i vanliga fall rejäla misstag från en av spelarna. Det finns dock öppningar som till sin natur är så våldsamma, att partierna tenderar att ta slut relativt snabbt. Muzios dubbelgambit, en variant i kungsgambit, är en sådan öppning.

Den generella strategin för en spelare är att förstå hur ett visst mittspel kan förvandlas till ett vinnande slutspel. För att göra detta söker man att kultivera små fördelar till stora. Starkt centrum, bra utposter, mycket utrymme och flexibel rörlighet är några exempel på fördelar som eftersträvas under mittspelet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Wikibooks, Mittspel, 6 mars 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]