Mizo (språk)
| mizo | |
| mizo | |
| Talas i | Bangladesh, Indien, Myanmar |
|---|---|
| Region | Sydostasien |
| Antal talare | 700 000 |
| Språkfamilj | mizo |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Mizoram (Indien) |
| Språkmyndighet | ingen |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐1 | – |
| ISO 639‐2 | lus |
| ISO 639‐3 | lus |
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Mizo (förr ofta Lushai, efter en mizospråkig folkgrupp) är ett språk i språkfamiljen kuki-chin-naga, som talas av folket mizo i delstaten Mizoram i Indien, där det är officiellt språk jämte engelska. Mizo talas även i viss mån i de intilliggande delstaterna Manipur och Tripura, samt i Chin i Myanmar och i Chittagong i Bangladesh.
Skriftspråk[redigera | redigera wikitext]
När de skotska kristna missionärerna James H. Lorrain och Frederick W. Savidge nådde Mizoram 1894 saknade mizofolket skriftspråk. Missionärerna utvecklade ett skriftspråk och översatte delar av Bibeln till språket. Alfabetet baserades på det latinska alfabetet och består av bokstäverna och digraferna: a, â, á, à, aw, b, ch, d, e, ê, é, è, f, g, ng, h, i, ì, í, k, l, m, n, o, p, r, s, t, u, û, v och z.