Mjöldryga

Mjöldryga som växer på vete.

Mjöldryga (mörka) bland vanliga korn.

Mjöldryga på ett ax.

Mjöldryga (lat. Secale cornutum) är ett vilstadium, så kallade sklerotier, av sporsäcksvampen Claviceps purpurea, en parasitisk svamp som angriper flera vilda gräs, men även sädesslag som råg, korn och vete. Inom jordbruket är den därför en växtsjukdom. Namnet mjöldryga kommer av att de svartvioletta och böjda sklerotierna förr ansågs "dryga ut" mjölet. Sklerotierna innehåller dock flera starkt giftiga alkaloider, bland annat ergotamin och histamin, och svår förgiftning kunde bli följden av förekomsten av mjöldryga i bröd.

Ekologi

Mjöldrygesvampen Claviceps purpurea har sporer som är trådlika och 0,1 millimeter stora. Dessa fastnar på värdväxtens blommor där de gror och infekterar blommans fruktämne. När svampens hyfer värdväxten så bildas snart en vit, mjuk och fårad myceliemassa. I myceliemassans fåror sitter konidiebärare hopade och de avsöndrar stora mängder av ovala och genomskinliga konidier. Konidierna bakas in i en klibbig vätska som har söt smak. Denna vätska lockar till sig flugor och andra insekter till de infekterade växterna, vilket gör att svampen snabbt kan sprida sig till andra blommor. Detta är den huvudsakliga spridningen av konidierna, men spridningen kan i viss mån också förmedlas av vind och regn.

Så småningom upphör emellertid konidieavsöndringen och på sensommaren ombildas de angripna fruktämnen till 0,5 till 2 centimeter långa och cylindriska sklerotier. Det är dessa man kallar för mjöldryga. Sklerotierna är på ytan är svartvioletta (därav artepitet purpurea) men inuti består de av en vit parenkymliknande mycelievävnad. Sklerotiernas tillväxt pågår ganska länge och på så sätt kan de slutligen skjuta ut nästan mer än 1 centimeter ur axen. Det gör att man under fuktiga somrar ser sklerotierna förekomma på vilda gräs och på odlade sädesslag, särskilt råg. Eftersom sklerotierna innehåller starka gifter, är denna utdrygning av mjölet inte önskvärd. Om sklerotierna får övervintra växer ett skaftat, 1 till 3 centimeter långt så kallat stroma med rödaktig topp ut från sklerotiet. Ofta kommer flera stroman ut från samma sklerotium. Det är i dessa svampens sporer bildas.

Historia

Ända sedan antiken har man känt till att mjöldryga i bröd kunde förorsaka svåra epidemiliknande förgiftningar (mjöldrygeförgiftning, ergotism, dragsjuka, antoniuseld).

Bruket av mjöldryga (som den är) i folkmedicinen har praktiskt taget upphört på grund av att det kan ge livshotande förgiftningar, med kramper och mentala störningar som följd. I större doser kan det leda till döden. Då alkaloiderna i mjöldryga verkar kärlsammandragande och därmed cirkulationshämmande kan man drabbas av kallbrand och därmed förlust av kroppsdelar. De mentala störningarna uppstår då blodflödet till hjärnan minskas. Man har sedan 1500-talet använt mjöldryga för att framkalla aborter och för att stoppa blödningar efter förlossningar. Alkaloiden ergotamin används fortfarande inom förlossningsvården samt i vissa andra moderna mediciner, bland annat i medel mot migrän.

Sjukdomsförloppet vid mjöldrygeförgiftning beskrevs vetenskapligt först på 1800-talet, men kopplingen mellan mjöldryga och epidemier hos människor och djur var känd flera hundra år innan dess. Förgiftning till följd att man ätit rågbröd gjort på mjöldrygeinfekterad säd var vanligt under medeltiden. Munkar av Antonitorden specialiserade sig på att behandla offer för mjöldryga med salvor innehållande lugnande cirkulationsstimulerande växter och blev också skickliga på att amputera kroppsdelar. Hela byar har under historiens gång drabbats av mjöldrygeförgiftning efter att byns bageri använt infekterat mjöl.

1951 uppstod en beryktad mjöldrygeepidemi i det franska samhället Pont-Saint-Esprit då man registrerade 250 fall av förgiftning. Detta påstås även vara en mörkläggning av ett LSD försök i större skala på byn. Detta har aldrig kunnat bevisas, men symtomen för LSD och mjöldrygeförgiftning liknar varandra. Den sista svenska epidemin inträffade på 1800-talet.

Det var under studier av mjöldrygorna och en av dess organiska syror, lysergsyra, som det syntetiska LSD upptäcktes år 1938.

Andra namn

Ett av de namn mjöldryga kunde tillhandahållas under förr var Secale cornutum, som betyder "hornråg".

Dialektalt i Halland har mjöldryga kallats bockahorn och i Skåne bröddröjare och brödröjare.

Källor

• Växternas Liv populärvetenskaplig handbok, under redaktion av Carl Skottsberg, Andra upplagan, fjärde bandet, Förlagshuset Norden AB Malmö 1955. Gällande mjöldrygesvamparna, se sidor 231-233.

Externa länkar

• Mjöldryga, Claviceps purpurea (Naturhistoriska riksmuseet)
• Wikimedia Commons har media som rör mjöldryga
  Bilder & media