Mjölke (växt)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mjölkört)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Duna” leder hit. För läkemedlet, se pinazepam.
Mjölke
Maitohorsma (Epilobium angustifolium).JPG
Systematik[1]
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Myrtenordningen
Myrtales
Familj Dunörtsväxter
Onagraceae
Släkte Mjölkesläktet
Chamerion
Art Mjölke
C. angustifolium
Vetenskapligt namn
§ Chamerion angustifolium
Auktor (Linné) Holub.
Hitta fler artiklar om växter med

Mjölke, mjölkört eller rallarros (Chamerion angustifolium) är en flerårig ört i familjen dunörtsväxter.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Mjölke finns i norra halvklotets tempererade områden. Den är vanlig längs banvallar, på hyggen och diken i hela Sverige, ända upp på kalfjället. På 1950-talet nådde den enligt en inventering i Jämtland 1 120 m; 2008 har den klättrat upp till 1 380 m. Oberoende undersökningar i Uralbergen, Alperna, Pyrenéerna och Jurabergen har visat liknande tendenser. Orsaken antas vara den globala uppvärmningen.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Mjölkörten blir 50–150 cm hög och har rosa till rödvioletta blommor med fyra kronblad. Bladen är långa och smala, ganska mörka på översidan och ljusare under. Frökapslarna är rödbruna och varje kapsel innehåller mellan 300 och 400 mycket små frön. Sammanlagt kan en enda planta ge 80 000 frön. Fröna har små hår som hjälper dem att spridas med vinden. Den stora mängden frön och att växterna även sprider sig med rotskott gör att den kan bli ett ogräs. Mjölkörten gav Christian Konrad Sprengel (17501816) en inblick i korspollineringens mekanismer; före hans upptäckt var korspollinering ett okänt begrepp.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Två underarter kan urskiljas:

  • subsp. angustifolium - är diploid och har kala stjälkar och blad och mindre blommor. Den förekommer i de kallare delarna av utbredningsområdet och den underart som förekommer i Europa.
  • subsp. circumvagum - är tetraploid och har finhåriga stjälkar och blad och större blommor. Den förekommer i de varmare delarna av utbredningsområdet.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Rotstocken innehåller ca 16 % stärkelse. De mjuka och nästan vita rotstockarna som används, smakar väldigt beskt men kan ätas efter kokning. För att mildra den bittra smaken bör rotstocken rostas och förvällas innan kokning i nytt vatten. Man bör även dra bort rotstockens bruna mittsträng. Även skotten kan ätas efter kokning och har hög halt av vitamin C, men kolhydrathalten är låg. Mjölkört betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.[3]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

I Svensk Flora (1755) tar Carl von Linné upp en del av blommans många namn. Johan Ernst Rietz ger i Svenskt dialektlexikon (1862–1867) ytterligare några. Björn Collinders Ordhandboken är ännu en källa.

Linné Rietz Collinder [4]



Namn Trakt Namn Trakt Namn





abragärest Lappland almick[5] Ångermanland duna
allmoke Västerbotten almokke[5] Finland duntrav
almecke Medelpad almök[5] Norrbotten
almycke Ångermanland almöke[5] Västerbotten
brudfackla bränngräs Österbotten
fästmöpiska Västergötland im-ört Dalarna [6]
getstabb Västergötland imjolkesstolkar Närke [7]
himmelgräs Dalarna ö-mjök [a] [b] [5] Dalarna
imjölke Närke
illermjölke Hälsingland
kalvrumpa [c] Uppland
kropp Kristianstad
mjölkgräs Dalarna
råmjölksgräs Österbotten
rävrumpa Skåne
rävsvans
skogsbloss
ållenmärke Småland
älgerams Dalsland
  1. ^ Jfr samiska ömökje
  2. ^ Egentligen hömjölk
  3. ^ Samma namn har i Småland använts för Gråfibbla, Hieracium pilosella.

Notabelt är att almoka förekommer i litteraturförteckningen i artikeln Lulesamiska (Odhner).

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Subsp. angustifolium[8][9]

  • Chamaenerion angustifolium (L.) Scop.
  • Chamaenerion angustifolium Schur
  • Chamaenerion angustifolium f. leiostylum Berlin
  • Chamaenerion angustifolium f. pubescens (Haussknecht) M.Kitagawa
  • Chamaenerion angustifolium var. intermedium (Wormsk. ex Seringer) Lange
  • Chamaenerion angustifolium var. spectabile Simmons
  • Chamaenerion exaltatum Rydberg
  • Chamaenerion spicatum (Lamarck) S.F.Gray.
  • Chamaenerion spicatum f. alba Cockerell
  • Epilobium angustifolium L.
  • Epilobium angustifolium f. albiflorum (Dumort.) E.L.Rand & Redfield
  • Epilobium angustifolium f. albiflorum (Dumort.) Haussknecht
  • Epilobium angustifolium f. leucanthum T.Shimizu
  • Epilobium angustifolium f. spectabile (Simmons) Fernald
  • Epilobium angustifolium var. intermedium (Wormsk. ex Seringer) Fernald
  • Epilobium brachycarpum Leight nom. illeg.
  • Epilobium gesneri Vill.
  • Epilobium gracile Brügger
  • Epilobium intermedium Wormsk. ex Seringer nom. illeg.
  • Epilobium leiostylon Petermann
  • Epilobium macrocarpum Stephan
  • Epilobium neriifolium H.Léveillé
  • Epilobium rubrum Lucé
  • Epilobium salicifolium Clairv. nom. illeg.
  • Epilobium salicifolium Stokes
  • Epilobium spicatum Lamarck
  • Epilobium spicatum f. albiflorum Britton nom. illeg.
  • Epilobium spicatum f. albiflorum Dumort.
  • Epilobium spicatum var. substenophyllum Rouy & E.G.Camus
  • Epilobium variabile Lucé
  • Epilobium verticillatum Tenore
  • Pyrogennema angustifolium (L.) Lunell

subsp. circumvagum (Mosquin) Hoch [10]

  • Chamaenerion angustifolium subsp. circumvagum (Mosquin) Moldenke
  • Chamaenerion angustifolium subsp. macrophyllum (Haussknecht ) S.K.Czerepanov
  • Chamaenerion angustifolium var. abbreviatum Lunell
  • Chamaenerion angustifolium var. canescens (A.W.Wood) Britton
  • Chamaenerion angustifolium var. platyphyllum Daniels
  • Chamaenerion danielsii (D.Löve) S.K.Czerepanov
  • Chamerion angustifolium subsp. circumvagum (Mosquin) Kartesz nom. illeg.
  • Chamerion angustifolium var. canescens (A.W.Wood) N.H.Holmgren & P.K.Holmgren
  • Chamerion danielsii (D.Löve) S.K.Cherepanov
  • Chamerion platyphyllum (Daniels) A.Löve & D.Löve
  • Epilobium angustifolium f. macrophyllum Haussknecht
  • Epilobium angustifolium subsp. circumvagum Mosquin
  • Epilobium angustifolium subsp. macrophyllum (Haussknecht ) Hultén
  • Epilobium angustifolium var. abbreviatum (Lunell) Munz
  • Epilobium angustifolium var. canescens A.W.Wood
  • Epilobium angustifolium var. macrophyllum (Haussknecht ) Fernald
  • Epilobium angustifolium var. platyphyllum (Daniels) Fernald
  • Epilobium angustifolium var. pygmaeum Jepson
  • Epilobium danielsii . D.Löve
  • Epilobium platyphyllum (Daniels) A.Löve & D.Löve nom. illeg.
  • Pyrogennema angustifolium var. abbreviatum Lunell

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svensk Kulturväxtdatabas Chamerion angustifolium. http://skud.ngb.se/?option=com_wrapper&Itemid=40. .
  2. ^ Svenska Dagbladet 2008-06-27, "Nyheter", s 10
  3. ^ ”Handbok Överlevnad”. Svenska armén, 1988
  4. ^ Björn Collinder: Ordhandboken, Förlagshuset Fyris AB, tredje upplagan, Uppsala 1979, ISBN 91-85356-02-6
  5. ^ [a b c d e] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon s 7 Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
  6. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 293, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [2]
  7. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 292 Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [3]
  8. ^ ”Flore Électronique”. http://www.tela-botanica.org/page*eflore. 
  9. ^ ”The International Plant Names Index - home page”. http://www.ipni.org/index.html. 
  10. ^ ”Flora of China - Chamerion angustifolium subsp. circumvagum. http://www.efloras.org/florataxon.aspx?flora_id=2&taxon_id=250073475. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Mjölke i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)