Modern femkamp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
3 000 meter terränglöpning vid OS 2004.

Modern femkamp är en olympisk idrott som beslutades införas inför Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm, efter en idé av Pierre de Coubertin.[1] Hans tanke var att åstadkomma en modern version av de antika olympiska spelens femkamp. De ursprungliga tävlingsreglerna utformades till OS 1912 i Stockholm av en svensk kommitté, ledd av Viktor Balck. Inledningsvis utsågs segraren genom att platssiffran (placeringen) i varje gren summerades. För att få större rättvisa infördes 1956 en poängberäkning så att den tävlande som når högst sammanlagd poäng är segrare. [2]

Moment[redigera | redigera wikitext]

I modern femkamp tävlar man i fem olika delmoment, som genomförs under en dag: fäktning, hästhoppning, simning, skytte och terränglöpning.

  1. Fäktning: Alla möter alla i enminutersmatcher. Första giltiga stöt vinner. Lyckas ingen av deltagarna få in en stöt, får båda noll poäng.
  2. Hästhoppning: Tidshoppning på en 350-450 meter lång bana med 12 hinder, varav minst ett dubbel- och trippelhinder.
  3. Simning: 200 meter frisim.
  4. Den avslutande grenen kallas Combined Event består av 3 200 (4 x 800) meter löpning samt skytte med luftpistol. Inför varje 800-meterslöpning ska man skjuta och träffa fem skott. Från och med 2011 introducerades laserskytte istället för det traditionella med pellets. Laserskyttet gjorde sin debut i OS-sammanhang 2012 i London.

Svenska meriter[redigera | redigera wikitext]

Sverige har skördat stora internationella framgångar i modern femkamp. Från OS 1912 fram till 2008 har Sverige tagit 9 guld, 6 silver och 4 brons.

Några kända svenska femkampare är William Grut, Sven Thofelt, Lars Hall, Björn Thofelt (världsmästare i Budapest 1954) och den senaste olympiske guldmedaljören Björn Ferm, som vann i Mexiko 1968. Senaste gången Sverige tog medalj i OS var 1984 när Svante Rasmuson tog silver.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Branch, John (November 26, 2008). ”Modern Pentathlon Gets a Little Less Penta”. New York Times. http://www.nytimes.com/2008/11/27/sports/olympics/27pentathlon.html?_r=1&scp=4&sq=%22John%20Branch%22&st=cse. Läst 27 november 2008. 
  2. ^ Engström, Christer (1994). national encyklopedin. Höganäs: Bra Böcker. sid. 391. ISBN 91-7133-426-2 standardband 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]