Mogaogrottorna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mogaogrottorna (莫高窟, Mogaoku) bildar ett nätverk med 492 tempel nära Dunhuang i Gansuprovinsen, Kina. De är även kända som De tusen Buddhastatyernas grottor eller Dunhuanggrottorna.

Zhang Qians resa västerut, Mogaogrottorna, 618-712 e Kr

Lokala legender säger att år 366 fick buddhistmunken Lo-tsun en vision med tusen Buddhastatyer och övertygade en rik sidenvägspilgrim att bekosta det första templet. Under årens lopp har antalet tempel växt till fler än tusen. Från 300-talet till 1300-talet, samlade buddhistmunkar i Dunhuang in skrifter från väst och många pilgrimer som passerade genom området gjorde muralmålningar på grottornas väggar.

Då området kontrollerades av det tibetanska imperiet åren 781-847 undgick grottorna den systematiska förstörelse av buddhistiska helgedomar som inträffade i centrala Kina under Tangdynastin.[1]

Muralmålningarna täcker idag 42 000 m². Grottorna övergavs på 1300-talet.

Mogaogrottorna är tillsammans med Longmengrottorna och Yunganggrottorna en av de tre berömda antika skulpturplatserna i Kina.

Buddhistmunkarna värdesatte enkelhet i livet, och de hoppades att de avlägsna grottorna skulle ge dem deras sökande efter upplysning. Målningarna verkade som stöd till meditationen, som visuella representationer av deras upplysningssökande, och som verktyg för att informera icke läs- och skrivkunniga om buddhistisk tro och liv.

I början på 1900-talet utropade sig den kinesiska daoisten Wang Yuan-lu till väktare av några av templen. Wang upptäckte en enorm mängd manuskript. Rykten om dessa manuskript drog till sig europeiska upptäckare, som tog sig till Centralasien för att försöka få se och skaffa hem manuskripten. Wang satte igång en ambitiös renovering av templen, delvis finansierad genom tiggda donationer från närliggande städer, och delvis genom donationer från europeiska upptäcktsresande som Sir Aurel Stein och Paul Pelliot som var intresserade av Wangs manuskript.

Idag är platsen en stor turistattraktion och föremål för ett pågående arkeologiskt projekt. 1987 blev Magaogrottorna uppsatta på Unescos världsarvslista.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ellen B. Avril och Nora Ling-yün Shih, Chinese Art in the Cincinnati Art Museum (Cincinnati: The Museum : Distributed by University of Washington Press, 1997), s. 53.
  • Hopkirk, Peter (1980). Foreign Devils on the Silk Road: The Search for the Lost Cities and Treasures of Chinese Central Asia. Amherst: The University of Massachusetts Press. ISBN 0-87023-435-8.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]