Mohamed Omar

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mohamad Omar)
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om den svenske poeten. För den afghanske talibanledaren med samma namn, se Mohammed Omar.
Porträtt av Mohamed Omar.

Mohamed Omar, ursprungligen Jonas Mohamed Omar, född 7 juni 1976 i Uppsala, är en svensk kulturskribent, poet och tidigare chefredaktör för tidskriften Minaret.

Omar har medverkat som krönikör, essäist och recensent i Axess, Dagens Nyheter, Expo, Folket i Bild Kulturfront, Judisk Krönika, Kyrkans tidning, Ordfront magasin, Sydsvenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning. Han framträdde tidigare i radio i program som Tankar för dagen och Obs! i Sveriges Radio P1 samt varje i Radio Uppland. Omar är även kännare av Ivan Aguélis liv och konst och har medverkat i en antologi utgiven av Prins Eugens Waldemarsudde.

Dessutom medverkande han under sin tid som radikal islamist i flera extrema rörelser och publikationer, såsom Nationell Idag med flera.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Omar föddes 1976 i Uppsala som son till Margareta Omar, svenska född i Brunflo, och en iranier, enligt Mohamed Omar själv bosatt i Teheran i Iran.[1] Han växte upp med sin mor och en adoptivfar från Kenya.

Som sextonårig konverterade han 1992 till islam[2] och i samband med det tog han senare bort Jonas som förnamn. Han gav ut sin första diktsamling som nittonåring, år 1995, på Baran förlag, men den egentliga debuten skedde hösten 2005 med diktsamlingen TregångareRuin förlag, som belönades av Samfundet De Nio, nominerades till Borås Tidnings debutantpris och hedrades med Uppsala kommuns kulturstipendium. 2006 utkom diktsamlingen i en pocketupplaga efter en för lyrik ovanlig säljframgång.

Omar var 2006-2008 chefredaktör för tidskriften Minaret.

Omar undertecknade 2007 det internationella Ammanbudskapet, som syftar till att motverka extrema tolkningar av religionen genom tolerans och enhet,[3] men inledde ett par år därefter en period influerad av radikal islamism.

Radikal islamism och antisemitism 2009-2012[redigera | redigera wikitext]

Mohamed Omar som talare vid en antisionistisk demonstration den 20 september 2009.[4]

Omar väckte uppmärksamhet då han i en artikel i Expressen den 9 januari 2009 skrev att han, till följd av konflikten på Gazaremsan 2008-2009, nu istället kallade sig "radikal muslim" och förklarade sig vara anhängare till de islamistiska rörelserna Hamas och Hizbollah samt den islamiska republiken Iran.[5] I samma artikel beskrev han Ruhollah Khomeini, ledare för den islamiska revolutionen i Iran och senare landets statsöverhuvud, som en "förebild för de islamiska motståndsrörelserna".[5]

Omar, som fram till 2009 var medlem i Svenska PEN-klubben, lämnade densamma under åberopande av att den skulle utgöra "en liberalimperialistisk, prosionistisk och antiislamisk organisation".[6]

Omar uttryckte i nyhetsprogrammet Aktuellt den 28 januari 2009 sin syn på Israel och islamismen i Sverige, och sade där att det "stora hotet" i samhället "idag är sionisterna". Han pekade även ut riksdagsledamoten Fredrick Federley som en del av en svensk sionistisk elit som gett pengar till "den israeliska mordmaskinen", en elit som Omar menade borde kartläggas istället för radikala islamister i Rosengård.[7]

I samband med denna ideologiska vändning frekventerade och samarbetade Omar med en rad extrema politiska rörelser personligen och publicistiskt.

I en intervju i det nationaldemokratiska organet Nationell Idag pekade Omar ut Amnesty som en sionistisk organisation, och kallade Expos Magnus Sandelin en "sionistisk springpojke".[8]

I en intervju i Aftonbladet i april 2009 betecknade han homosexualitet som en "sjukdom". "Botemedlet" mot detta, liksom mot feminism, skulle, enligt Omar, vara islam.[9] Som en följd av dessa offentliga åsiktspositioneringar förknippades Omar även med radikalkonservativa strömningar.[10][11] Själv definierade han sig emellertid inte som högerradikal, utan föredrog epitetet "traditionalist".[8] I radioprogrammet Kaliber den 1 november 2009 sändes en intervju med Omar, i vilken han förklarade att det fanns planer på att bilda ett antisionistiskt politiskt parti. I Omars antisionistiska nätverk ingick en grupp från extremhögern, ett antal radikala muslimer men även judiska Lasse Wilhelmson med bakgrund i 68-vänstern.[12]

År 2010 hyllar han Radio Islam och dess chefredaktör som flera gånger dömts för hets mot folkgrupp. "Ahmed Rami är en av få muslimska intellektuella i Sverige. Han är dessutom antisionist, vilket gör honom ännu mera värdefull. Radio Islam är förmodligen den bästa och mest faktaspäckade antisionistiska hemsidan i Sverige. Den håller internationell klass."

Precis innan sin omvändelse så angrepp han Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa förbundsordförande Yasri Khan för att dessa hade arrangerat en manifestation för religionsfrihet med Kristna fredsrörelsen och deras gemensamma projekt Salaams Vänner[13] på Almedalen. Ironiskt nog anklagar han organisationen för att ha en hemlig agenda[14].


Exit och uppgörelse[redigera | redigera wikitext]

Så småningom valde Omar att lämna de radikalt islamistiska och extrema rörelserna, slutade att beteckna sig som islamist och vände över i kritik mot islamisk fundamentalism i allmänhet och wahhabismen i synnerhet.

I en artikel i tidningen Folket i Bild/Kulturfront (17/7 2012) tog Omar avstånd från antisemitismen och islamismen och uppgav att han numera accepterar den nazistiska förintelsens autenticitet.[15] Chefredaktören för Expo Daniel Poohl har uttryckt tvivel på att hans omvändelse är uppriktig.[16] Expressens kulturskribent Aron Lund hävdar att Omar låter uppriktig i sitt avståndstagande, men konstaterar samtidigt att politikern Omar fortsätter med agitation och "plakatpolitik" när denne skriver om Syrienkonflikten. [17]

Omar riktar i småskriften En opieätares bekännelser (s. 21-22) en särskild ursäkt till judar:

I denna bekännelseskrift vill jag ännu en gång be om ursäkt för att jag har torgfört antisemitiska idéer. Denna ursäkt riktar jag särskilt till alla judar. Det var fel av mig att för min egen, egoistiska själsliga kamps skull såra judars känslor och bidra till att underblåsa antisemitismen. Jag erkänner att jag genom att på olika sätt hjälpa spridningen av judehat och förintelseförnekelse har gjort bort mig.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Efter uppgörelserna återupptog Omar sin verksamhet som diktare genom att publicera ett antal dikter i nättidskriften Rymden.[18] En diktsamling publiceras i september 2013 på Björkmans förlag.[19] Han är också en av initiativtagarna till en progressiv moské i Uppsala, som omskrivits bland annat på grund av planer på könsblandad bön och tolerans mot homosexuella.[20][21]

Utöver detta har han yttrat sympatier för kommunismen. År 2013 höll han tal för Kommunistiska partiet på första maj. Han har även skrivit för Sveriges kommunistiska partis tidning Riktpunkt.[22]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 2006: Uppsala kommuns stipendium till kulturarbetare (stipendium för fortbildning, resor, med mera)[23]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Förlaget högg direkt" SvD 2005-07-25 (Läst 2009-07-17)
  2. ^ "Hamas har rätt - intervju med Carl-Göran Ekerwald" på Mohamed Omars blogg 2009-02-04 (Läst 2009-02-05)
  3. ^ "Vi hörsammar budskapet", Mohamed Omars blogg 2007-11-04
  4. ^ Omar, Mohamed. ”Det var vi islamister som trakasserades och blev misshandlade”. Det var vi islamister som trakasserades och blev misshandlade. Newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/04/det-var-vi-islamister-som-trakasserades-och-blev-misshandlade. Läst 26 februari 2013. 
  5. ^ [a b] Omar, Mohamed (9 januari 2009). ”Gaza har gjort mig radikal”. Expressen. http://www.expressen.se/kultur/1.1426333/gaza-har-gjort-mig-radikal. Läst 2009-01-09. 
  6. ^ "Nu lämnar jag Svenska Pen" Aftonbladet 2009-04-24. Hämtat 2009-04-26
  7. ^ Aktuellt, SVT2, Sveriges Television 090128: "Det stora hotet idag är sionisterna. I dag finns det sionister som samlar pengar till det israeliska mordmaskinen som använder pengarna till att bränna barn med kemiska vapen. Det sitter till och med en man i riksdagen, Fredrick Federley, som gett pengar till Israel och som kallar palestinier för hundar. De borde kartläggas för de tillhör eliten i samhället. De kan verkligen påverka. ... De reella problemen är att vi har en elit i Sverige som verkligen kan påverka politiken som stödjer israelisk statsterrorism och samlar pengar helt öppet till den israeliska statsterrorismen ..."
  8. ^ [a b] Schwarz, Johannes, "Från TV-soffan ut i kylan", Nationell idag. Den nationaldemokratiska rörelsens tidning 2009-07-12 (Läst 2009-07-15)
  9. ^ "Islam är botemedlet" Aftonbladet 2009-04-21. Hämtat 2009-04-22
  10. ^ "Mohamed Omars extremism kan skada muslimer i Sverige" Aftonbladet 2009-05-06. Hämtat 2009-05-08
  11. ^ "En framtid svartare än natten" Folket i Bild Kulturfront 2009-04-29. Hämtat 2009-05-08
  12. ^ Den oheliga alliansen – antisemitism på frammarsch Kaliber, 1 november 2009
  13. ^ http://salaamsvanner.blogg.se/2010/december/om-salaams-vanner.html
  14. ^ http://web.archive.org/web/20131003090727/http://nyailconvito.wordpress.com/2012/07/09/vad-doljer-svenska-muslimer-for-fred-och-rattvisa/
  15. ^ "Antisemitismen skadar palestiniernas sak", artikeln i webbutgåvan av FiB/Kulturfront.
  16. ^ http://expoidag.blogspot.se/2012/09/fragor-om-mohammed-omars-avbon.html
  17. ^ http://www.expressen.se/kultur/under-galgen/
  18. ^ Omar, Mohamed. ”Ny dikt publicerad i nättidningen Rymden: "Herr Omars antikvariat"”. Arkiverad från originalet den 2013-03-01. http://web.archive.org/web/20130301111850/http://nyailconvito.wordpress.com/2013/02/23/ny-dikt-publicerad-i-nattidningen-rymden-herr-omars-antikvariat/. Läst 6 mars 2013. 
  19. ^ ”Postislamismen ur ett personligt perspektiv”. http://nyailconvito.wordpress.com/en-opieatares-bekannelser-postislamismen-ur-ett-personligt-perspektiv/. Läst 6 mars 2013. 
  20. ^ QX: "Före detta homofob startar homovänlig moské"
  21. ^ "Vi öppnar en homovänlig moské i Uppsala"
  22. ^ Turkiet: ”Dra åt helvete, AKP!” Läst 26 juni 2014
  23. ^ Uppsala.se: Stipendier till kulturarbetare, läst 25 februari 2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]