Mona Hatoum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mona Hatoum
Mona Hatoum at Fundació Joan Miró in Barcelona, 2011.jpg
Mona Hatoum på Fundació Joan Miró (Barcelona) med 2011 Joan Miró pris
Född 1952
Fält bildkonst
Utbildning Beirut University College
Priser Joan Miró pris (2011)

Mona Hatoum, född 1952 i Beirut, Libanon, är en konstnär som arbetar inom konstfälten performance och installation. Mona Hatoum bor i London och Berlin. Hatoum har studerat konst på Byam Shaw School of Art och Slade School of Fine Art. 1995 blev hon nominerad till Turnerpriset.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hatoums båda föräldrar är palestinier som i samband med 1948 års palestinska exodus fick lämna sitt hemland. Föräldrarna valde att bosätta sig i Libanon där Hatoum senare föddes 1952. Hennes familj saknade palestinska identitetspapper men fick genom faderns arbete på Storbritanniens ambassad både pass och identitetshandlingar. Under en resa till London 1975 utbröt det libanesiska inbördeskriget och Hatoum var tvungen att stanna kvar i London där hon numera är verksam.

I sin text ”Itinerary” tar Guy Brett fasta på Hatoums tudelade känsla inför sin kulturella identitet och hur det sedermera har påverkat hennes konstnärskap i fråga om plats. Brett menar att Hatoums konst innefattar ett dialektiskt förhållande mellan ”place” och ”dicplacement som kommer sig av hennes personliga historia.[1] Hatoum själv är dubbel till den betydelse hennes kulturella bakgrund har och menar att det är påfrestande att definieras utifrån en känsla av utanförskap, samtidigt som hon inte vill påstå att hennes kulturella bakgrund inte har någon betydelse.[2]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Det förekommer ofta fabricerade föremål, såsom möbler, i Hatoums konst. Dessa omformas alltid så att de mister sin ursprungliga funktion och snarast skapar en hotfull motbild till det normala. Verket Untitled (crutches) är en installation som visar två kryckor lutade mot en vägg. I kontakten med golvet viker de sig och ligger, till synes sladdriga och instabila, utslagna på golvet. Det som skall ge stöd är uppenbart oförmöget att bistå med det samma. En liknande typ av hotbild återfinns i verket Untitled (Wheelchair), en rullstol i rostfritt stål och gummi med knivar till handtag.

Hatoums konst har även tydliga kopplingar till den teoretiska utgångspunkt som Richard Morris hade för sin konst, nämligen Merleau-Pontys fenomenologi. Flertalet av Hatoums verk anspelar på den spatiala upplevelsen och mening uppstår först i mötet med en betraktare. Verket You are still here, föreställande en spegel med inskriptionen ”you are still here”, är ett tydligt exempel på hur Hatoum behandlar den kroppsliga närvaron. Den som står framför spegeln betraktar sitt eget ansikte i förhållande till texten och beroende på vad betraktaren fokuserar på förskjuts uppfattning av den egna reflektion. Om ögats fokus läggs på ansiktet ser betraktaren sig utifrån som ett objekt, om fokus däremot läggs på texten förflyttas uppmärksamheten till den fysiska närvaron i rummet. Denna närvaro är något som Hatoum eftersträvar i sina verk som gärna skall engagera betraktaren på ett fysiskt, sensuellt och känslomässigt sätt.[2]

Att entydigt kategorisera Hatoums konst som minimalistisk är problematiskt. Det finns inte desto mindre en tradition av estetisk reduktion i hennes verk där formen och materialet blir oerhört viktiga i relation till varandra. Den dubbelhet som återfinns i Hatoums användande av vardagliga ting kan också spåras i hennes materialval. En dörrmatta ser på avstånd ut att vara gjord i ett borstigt, organiskt material men vid en närmare efterforskning visar det sig att mattan utgörs av spikar som i Pin Rug. Eller att det mjuka silikonet som utgör Entrails Carpetde facto är format som inälvor.

I Hatoums konst återkommer ofta likartade element. Flertalet gånger har hon använt sig av resväskor, rivjärn, mattan som form och idé, durkslag och el-artiklar som är kopplade med sladdar sinsemellan. Denna repetitiva aspekt av Hatoums konst förenar henne med det industrialistiska tänkandet hos minimalisterna: materialet är inte unikt utan kan återfinnas i det massproducerade.

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Minimalism
Postminimalism

Priser[redigera | redigera wikitext]

År 2008 tilldelades Mona Hatoum Schock-priset i visuell konst ”för ett rikt och mångförgrenat konstnärskap som gestaltat erfarenheter som har med exil och genus att göra. Med stor receptivitet har hon använt sig av de senaste decenniernas nya inmutningar när det gäller uttrycksmedel och materialval för att föra fram ett angeläget innehåll och djupgående personliga erfarenheter”.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Desa Philippi, "Mona Hatoun: Some Any No Every Body". In: Catherine de Zegher (ed.), Inside the Visible. The Institute of Contemporary Art, Boston & MIT Press, 1996.
  • Tamar Garb, "Hairlines". In: Carol Armstrong and Catherine de Zegher (eds.), Women Artists at the Millennium. October Books / MIT Press, 2006.
  • L. Steward (ed.), Mona Hatoum: Domestic Disturbance. Mass: MoCA, 2001.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brett, Guy, ”Itinerary”, i: Archer, Michael, Brett, Guy och Zegher de, Catherine. red., Mona Hatoum, London:Phaidon Press Limited 1997, s 34
  2. ^ [a b] Antoni, Janine, Mona Hatoum, http://www.bombsite.com/issues/63/articles/2130 , 8/1 2009, ursprungligen publicerad i Bomb magazine, nr. 63, Vår 1998