Mona Seilitz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mona Seilitz
Mona Seilitz i Omaka par (1988).
Född Mona Elisabet Alexandersson
16 januari 1943[1]
Malmö Sankt Pauli församling, Sverige[1]
Död 2 april 2008 (65 år)[2]
Malmö, Sverige[2]
Nationalitet Svensk
Andra namn Mona Öhrström Seilitz
Mona Falk Seilitz
Yrke/uppdrag Skådespelerska, konstnär, programledare
År som aktiv 1968–2007
Make Jan-Erik Seilitz
Bill Öhrström (1977-1989)[3][4]
Stefan Falk(1990-1991)[5][2][6]

Mona Elisabet Seilitz, född Alexandersson 16 januari 1943 i Malmö, död 2 april 2008 i Malmö,[2] var en svensk skådespelare, konstnär och programledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Mona Seilitz föddes och växte upp i Malmö, där hon började sin bana som barn på Teater 23, innan hon flyttade till Norrköping för att studera vid teaterlinjen på Marieborgs folkhögskola. Hon fortsatte sina studier vid elevskolan vid Stadsteatern Norrköping–Linköping 1962-65.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Efter skolan spelade hon bland annat på Folkan i Stockholm med revymannen Kar de Mumma med flera. På teaterscenen kom Seilitz skådespelartalang särskilt till sin rätt, inte minst inom det komiska facket. Hon vidareutbildade sig inom sång i Malmö och turnerade på 1970-talet med pjäsen Kaktusblomman med Riksteatern, spelade bland annat på Intiman och tv-teater vid Sveriges Television i Göteborg. 1977 gifte hon sig med musikern Bill Öhrström och startade med honom samtidigt egen teaterverksamhet vid Mariahissen under några år.

Seilitz spelade under 1980-talet ofta rollen som sexig blondin i flera olika farserprivatteatrarna i Stockholm, exempelvis i Kuta och körFolkan. Ytterligare två exempel på hennes komiska förmåga kunde ses i Är du inte riktigt fisk?Chinateatern 1986-1987 och Omaka par Maximteatern 1988-1990. Hon gjorde "dum blondin"-roller med skärpa, kvickhet och en smula ironi. Utan att själv önska sig detta blev hon "riksvamp" med hela svenska folket. Hon hade dock en mycket uppskattad personlighet som kom till sin fulla rätt i komedier och farser på teaterscenen. Hon lyckades förena sex appeal med en förmåga att verkligen "sätta" en komisk replik, så att publiken tjöt av skratt. Vissa jämförde henne med forna komedienner som Tollie Zellman och amerikanska Mae West. 1993 engagerade Hagge Geigert henne för rollen som den sarkastiska översköterskan i Panik på klinikenLisebergsteatern. Hon turnerade i folkparkerna med Alfons Åberg och trollkarlen 1997 och spelade Prussiluskan i Pippi LångstrumpGöta Lejon 2002. 2003/2004 medverkade hon i komedin "Bubbel-trubbel" på Maximteatern i Stockholm. En recensent skrev att: när Mona Seilitz kliver in på scenen märks det att alla andra i ensemblen saknar den självklara förmågan och talangen att spela komedi.

Seilitz 1986 i Babbel.

Film och TV[redigera | redigera wikitext]

Sin filmdebut gjorde hon i Sverker Hällens kortfilm Mannen med den vita ballongen (1965) och som lik i Ingmar Bergmans Vargtimmen (1967).[7] Sin första stora filmroll fick hon som servitris tillsammans med Tommy Berggren i Roy Anderssons Giliap (1975). För svenska folket blev hon välkänd genom TV-serien Sinkadus (1980). Hon medverkade också bland annat i dramaserien Babels hus, Korset, Lars Molins Saxofonhallicken, julkalendern Julpussar och stjärnsmällar, såpan Vita lögner och komediserien Hem till Midgård. På film har publiken också kunnat se henne i bland annat Göta kanal, Jönssonligan & Dynamit-Harry, Gräsänklingar och Stockholm Marathon.

Under hösten 2006 och våren 2007 var Seilitz programledare för SVT:s direktsända lördagsunderhållning Bingo Royale som sändes från krogen Bacchi Wapen i Gamla Stan i Stockholm. Programmet drog emellertid inte några större tittarskaror.

Konst och design[redigera | redigera wikitext]

Mona Seilitz ägnade mycket tid åt måleri och visade upp sina verk vid ett flertal utställningar. På senare år kom hon även att ägna sig åt modedesign

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Seilitz hade fem syskon och var gift tre gånger.[7] Hon hade inga barn men hade en fadderdotter på ett barnhem i Ryssland[7]. Hon bodde i många år i Gamla stan i Stockholm, men återvände de sista åren av sitt liv till barndomsstaden Malmö.[8][9] Hon led de sista åren av hjärtbesvär men dog den 2 april 2008 av bröstcancer på Malmö Hospice.[10] Hon begravdes den 26 april 2008 i Sankt Petri kyrka i Malmö[11].

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1977 erhöll hon Svenska Filmakademins Kurt Linders stipendium. 1987 fick hon Guldmasken för "Bästa kvinnliga huvudroll" för sin insats i Är du inte riktigt fisk?. 2002 fick hon ännu en Guldmask för sin roll i Trollkarlen från OzGöta Lejon.

Teaterroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Kuta och kör (1983-1984, 1987) Folkan, Stockholm
  • Är du inte riktigt fisk? (1986-1987) China, Stockholm
  • Omaka par (1988-1990) Maxim, Stockholm
  • Happy End (1990-1991) Maxim, Stockholm
  • Paniken på kliniken (1993) Lisebergsteatern, Göteborg
  • Söt, degig och kletig (1997) Monolog, Turné
  • Trollkarlen från OZ (2002) Göta Lejon, Stockholm

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • Androgyn (LP på CBS med egna texter 1985)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970: Seilitz, Mona Elisabet
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Falk Seilitz, Mona Elisabet
  3. ^ Öhrström-Seilitz, Mona E i Vem är hon : kvinnor i Sverige : biografisk uppslagsbok (1988), ISBN 91-1-863422-2
  4. ^ Sveriges befolkning 1990: Öhrström, Bill Göran Fredrik
  5. ^ ”Efter aborten kunde hon aldrig få barn”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/efter-aborten-kunde-hon-aldrig-fa-barn/. Läst 2013-10-05. 
  6. ^ Sveriges befolkning 1990: Falk Seilitz, Mona Elisabet
  7. ^ [a b c] Nilsson, Kerstin (2008-04-03). ”Alltid vacker, rolig och slagkraftig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11935110.ab. Läst 6 juli 2012. 
  8. ^ Aftonbladets Vattenfestivalbilaga sommaren 1997, "Mona Seilitz gör upp med sin man – på scen"
  9. ^ Expressen 3 april 2008, "Vännen berättar om Mona Seilitz död"
  10. ^ Bergdahl, Becky (2008-04-03). ”’Gnistan var kvar till slutet’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11935102.ab. Läst 6 juli 2012. 
  11. ^ Sternäng, Eva (27 april 2008). ”Tårar och sång för Mona Seilitz”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/tarar-och-sang-for-mona-seilitz/. Läst 6 juli 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]