Monarki i Europa

Från Wikipedia
Se även: Europas furstehus
Kristian IV av Danmarks krona, del av Danmarks riksregalier.
Europas kungligheter vid firandet av Carl XVI Gustafs 70-årsdag på yttre borggården på Stockholms slott den 30 april 2016.

Det finns tolv monarkier i Europa. Av dessa är tio suveräna stater där statschefen (monarken) ärver sitt ämbete medan en (Vatikanstaten) kan definieras som ett valkungadöme, där påven väljs vid den så kallade konklaven. Andorra har två furstar, biskopen av La Seu d'Urgell i Spanien och Frankrikes president. Vanligen behåller monarken sitt ämbete livet ut; alternativet är abdikation. I början av 1900-talet var Frankrike den enda större republikanska staten i Europa. Bland de mindre staterna hade, och har, Schweiz och San Marino långa republikanska traditioner. Republikanismens verkliga genombrott kom kring 1918–1920 i samband med att nya stater bildades efter första världskriget, och idag är de flesta stater i världen republiker med direkt eller indirekt valda statschefer.

Europas monarkier är:

De flesta europeiska monarkierna är konstitutionella monarkier, vilket innebär att monarken inte påverkar politiken i staten: antingen förbjuds monarken juridiskt att göra detta, eller så utövar han/hon inte någon makt i enlighet med den konstitutionella sedvanerätten. Undantagen är Liechtenstein, vilket vanligen ses som en semi-konstitutionell monarki på grund av det stora inflytande som fursten fortfarande har på den förda politiken, och Vatikanstaten, vilket är en teokratisk absolut monarki. Det pågår för närvarande ingen större kampanj för att avskaffa monarkin i någon av de tolv staterna, även om det finns betydelsefulla republikanska minoriteter i många av dem. För närvarande är sex av de tolv monarkierna medlemmar i Europeiska unionen: Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Sverige.

Nuvarande monarkier[redigera | redigera wikitext]

Sveriges kung Carl XVI Gustaf.
Alois, arvprins av Liechtenstein.
Nederländernas kung Willem-Alexander.
  • Andorra har varit delat furstendöme sedan 1278, då greven av Foix och biskopen av La Seu d'Urgell kom överens om att dela på makten över landet. Sedan titeln "greve av Foix" hade överförts till kungen av Navarra och sedan Henri Navarre hade blivit kung Henrik IV av Frankrike utfärdades 1607 ett dekret, vilket slog fast att den franske statschefen var den lagliga tronföljaren till greven av Foix. Andorra annekterades tillsammans med Katalonien av det första franska kejsardömet 1812-1813. Efter kejsar Napoleon I:s fall blev Andorra åter självständigt. Idag har Andorra två furstar och positionerna ärvs inte längre. Furstarna är den sittande biskopen av La Seu d'Urgell i Spanien och Frankrikes president. De nuvarande (2017) furstarna är biskop Joan Enric Vives Sicília och president Emmanuel Macron.
  • Belgien har utan avbrott varit kungarike sedan 21 juli 1831, då landet blev självständigt från Konungariket Nederländerna med Leopold I som förste kung.
  • Danmarks monarkistiska historia sträcker sig tillbaka till förhistorien, innan 1000-talet, då de legendariska danska kungarna styrde landet. Ungefär 80% av Danmarks befolkning stödjer monarkin.[1]
  • Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland grundades 1707 genom att kungarikena England och Skottland, som redan var i personalunion, formade en realunion, Förenade konungariket Storbritannien. Det nuvarande namnet har landet sedan 1922, då den nuvarande Republiken Irland hade blivit självständig; från 1801 hade landet haft namnet Förenade konungariket Storbritannien och Irland.
  • Liechtenstein började formellt existera den 23 januari 1719 då kejsar Karl VI förklarade grevskapet Schellenberg och grevskapet Vaduz vara enade och bilda ett furstendöme.
  • Luxemburg har varit ett oberoende storhertigdöme sedan den 9 juni 1815. Fram till 1890 var det i personalunion med Nederländerna.
  • Monaco har styrts av Grimaldi-ätten sedan 1297.
  • Nederländerna blev ursprungligen självständigt som "De sju förenade nederländernas republik", som varade från den 26 juli 1581 till den 18 januari 1795, då Nederländerna blev en fransk marionettstat. Landet återupprättades 1815 efter fransk annektion och blev då kungarike.
  • Norge enades på 800-talet och var sedan ett självständigt kungarike fram till 1380, då det fick gemensam kung med Danmark. 1450 gick de båda länderna i personalunion med varandra och 1536 beslutades det, att Norge inte längre skulle vara ett eget kungarike styrt av den danske kungen, utan en del av Danmark. 1814 blev Norge självständigt i några månader, innan landet hamnade i union med Sverige och fick den svenske kungen som regent. Denna ordning varade till 1905, då lande gjorde sig fritt från unionen och blev ett eget kungarike med egen kung.
  • Spanien började existera som enskilt, förenat kungarike under Carlos den 23 januari 1516. Monarkin har dock varit avskaffad under perioderna 1873-1874 och 1931-1947. 1939 blev Francisco Franco regent och fascistisk diktator i landet och var det fram till sin död 1975. Kort efter detta blev Spanien en demokrati.
  • Sverige och dess monarkistiska historia går lika långt tillbaka i tiden som Danmarks. Det fick sin förste historiskt säkerställde kung, Erik Segersäll, runt 970 och har varit kungadöme sedan dess.
  • Vatikanstaten blev självständigt från Italien 1929. Sedan dess är påven den valda monarken över stadsstaten. Nuvarande monark är Franciskus.

Tronföljdslagar[redigera | redigera wikitext]

Tronföljdsordningen bestäms i de flesta europeiska monarkier av förstfödslorätten. I Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige ärver det förstfödda barnet tronen, oavsett kön. I Monaco och Spanien ärver det förstfödda barnet av manligt kön tronen. I Spanien finns det planer på att ändra på detta.[2][3] Detta medför emellertid stora komplikationer eftersom det innebär förändring av konstitutionen. I Spanien måste två på varandra följande parlament godkänna lagen med två-tredjedelars majoritet och därefter bekräfta den i ett referendum.[4] Lagändringen har starkt folkligt stöd.[5]

Liechtenstein har ett ännu äldre tronföljdssystem, vilket helt och hållet utesluter kvinnor från tronen, såvida det inte finns några manliga arvtagare överhuvudtaget.

Tabell över Europas monarkier[redigera | redigera wikitext]

Stat Typ Tronföljd Nuvarande Född Ålder Regerat sedan Efterföljare
Andorra Andorra delat furstendöme specialfall:
två furstar		 J. E. Vives i Sicília
(Biskopen av La Seu d'Urgell)		 24 juli 1949 74 år 12 maj 2003 utses av påven
Emmanuel Macron
(Frankrikes president)		 21 december 1977 46 år 14 maj 2017 väljs 2027
Belgien Belgien kungarike förstfödde (jämställt) Philippe 15 april 1960 64 år 21 juli 2013 Elisabeth
Danmark Danmark kungarike förstfödde (jämställt) Frederik 26 maj 1968 55 år 14 januari 2024 Christian
Liechtenstein Liechtenstein furstendöme närmaste manliga släkting Hans Adam II 14 februari 1945 79 år 13 november 1989 Alois
Luxemburg Luxemburg storhertigdöme närmaste manliga släkting Henri I 16 april 1955 69 år 7 oktober 2000 Guillaume
Monaco Monaco furstendöme förstfödde (manlig) Albert II 14 mars 1958 66 år 6 april 2005 Jacques
Nederländerna Nederländerna kungarike förstfödde (jämställt) Willem-Alexander 27 april 1967 56 år 30 april 2013 Catharina-Amalia
Norge Norge kungarike förstfödde (jämställt) Harald V 21 februari 1937 87 år 17 januari 1991 Haakon
Spanien Spanien kungarike förstfödde (manlig)
(jämställdhet diskuteras)		 Felipe VI 30 januari 1968 56 år 19 juni 2014 Leonor
Sverige Sverige kungarike förstfödde (jämställt) Carl XVI Gustaf 30 april 1946 77 år 15 september 1973 Victoria
Storbritannien Storbritannien kungarike förstfödde (jämställt) Charles III 14 november 1948 75 år 8 september 2022 William
Vatikanstaten Vatikanstaten teokrati valbar monarki Franciskus 17 december 1936 87 år 13 mars 2013 väljs av konklaven

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Staff writer, Republicans plan to cut Mary's reign, The Age 12 maj 2004. Hämtat 27 juni 2006.
  2. ^ Fordham, Alive, War of Spanish succession looms while baby sleeps, The Times 8 november 2005. Hämtat 29 juni 2006
  3. ^ New royal baby could be a future Queen of Spain Arkiverad 30 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., Leonor.com 2 november 2005. Hämtat 30 juni 2006
  4. ^ Tarvainen, Sinikka, Royal pregnancy poses political dilemma for Spain Arkiverad 29 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., Monsters and Critics 26 november 2006. Hämtat 27 november 2006
  5. ^ Angus Reid, Spaniards Support Monarchy Amendment Arkiverad 16 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine., Angus Reid Global Monitor: Polls & Research 21 oktober 2006. Hämtat 21 oktober 2006

Ytterligare referenser[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Monarki_i_Europa&oldid=54646579”