Monica Nielsen

Från Wikipedia
Monica Nielsen
Monica Nielsen 2014.
Monica Nielsen 2014.
FöddMonica Lindgren
30 november 1937 (86 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år1947–2010
MakeTorsten Björklund
(1987–2013)
PartnerAdam Inczèdy-Gombos
(1960-talet–1980-talet)
BarnPetra Nielsen
Paula Nielsen
FöräldrarPeter Lindgren
Marianne Lundberg
Gunnar Nielsen (adoptivfar)
SläktingarEdvin Lindgren (farfar)
Lars-Magnus Lindgren (farbror)
Ernst Lundberg (morfar)
Merit Lundberg (moster)
Betydande roller
Bodil i Varuhuset
Bästa kvinnliga biroll i musikal
2009 My Fair Lady
IMDb SFDb

Monica Nielsen, ursprungligen Lindgren, född 30 november 1937 i Oscars församling i Stockholm[1], är en svensk skådespelare och sångerska.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Monica Nielsen (första raden, fjärde fr. v.) tillsammans med TV-teaterensemblen säsongen 1961/1962.
Monica Nielsen omgiven av Lasse O'Månsson, Beppe Wolgers och Åke Söderqvist 1964.

Monica Nielsen debuterade redan som åttaåring på Helsingborgs stadsteater och började därefter arbeta som barnskådespelerska. Hon filmdebuterade i Per G. Holmgrens Kvarterets olycksfågel 1947. 1952 började hon framträda som vissångerska på Nalen och 1956 kom hon in på Dramatens elevskola. På Dramaten har hon arbetat i olika omgångar sedan 1957, här kan nämnas uppsättningar som bland annat Hamlet, Din stund på jorden, Swedenhielms, Ett resande teatersällskap, Blodsbröllop, Råttfångaren, Tartuffe och Kranes konditori.

Nielsen ingick i TV-teaterns fasta ensemble i början av 1960-talet. Därefter följde turnéer med Riksteatern, kabaréer på Hamburger Börs med Monica Zetterlund och Sonya Hedenbratt, TV-underhållning och grammofonskivor. 1966 sjöng hon En röd vals i Melodifestivalen. Hon har även medverkat i flera musikaler bland annat huvudrollen som Sally Bowles i CabaretMaximteatern 1969. Hon har spelat revy av Hasse och Tage, Konstgjorda PompeGröna Lund 1963. 1983 gästspelade hon i Hagge Geigerts revy på Lisebergsteatern i Göteborg. För TV-publiken är hon bland annat känd som Bodil i såpan Varuhuset, en serie som lockade många tittare i slutet av 1980-talet. Under många somrar var hon återkommande gäst i visprogrammet Carl-Anton i Vita Bergen. I valrörelsen 1970 följde Monica Nielsen med Olof Palme och underhöll publiken med sång.

På senare år har hon ofta tolkat visor av Lars Forssell och Brecht tillsammans med Monica Dominique. Hon spelade rollen som den snipiga Aurore i folklustspelet SöderkåkarBoulevardteatern 2005. Den 6 juni 2006 belönades Monica Nielsen med medaljen Litteris et Artibus.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Monica Nielsen är dotter till skådespelarna Peter Lindgren och Marianne Nielsen, född Lundberg. Hon fick sitt efternamn efter sin styvfar Gunnar Nielsen som adopterade henne.[2] Hon är också brorsdotter till regissören Lars-Magnus Lindgren och systerdotter till psykologen Merit Hertzman-Ericson.

Hon var under flera decennier sambo med Adam Inczèdy-Gombos (1940–2020) innan hon 1987 gifte sig med antikhandlaren Torsten Björklund (1923–2013). Med Inczèdy-Gombos har hon två döttrar: skådespelarna Petra Nielsen (född 1965) och Paula Nielsen (född 1967).[3]

Diskografi (urval)[4][redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (i urval)[5][redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1945 Lilla Lena Ett puzzlespel
Kaj Munk
Sture Ericson Helsingborgs stadsteater
1947 Lise Peppar och salt
Siegfried Geyer och Paul Frank
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater
1959 Anneke, piga Den politiske kannstöparen
Ludvig Holberg
Rune Carlsten Dramaten
Flickan Tyst i huset, eller Trasslet som blev värre
Per Edström
Per Edström Dramaten
1960 Drottningen i teaterspelet Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Colette Gisslan (The Hostage)
Brendan Behan
Per-Axel Branner Dramaten
1961 Prins Henry Kung John (The Life and Death of King John)
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
1969 Sally Bowles Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Lars Amble Maximteatern[6]
1990 Granris-Kajsa Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Stormare Dramaten
1991 Amman Romeo och Julia
William Shakespeare
Peter Langdal Dramaten
1998 Råttningen Råttfångaren
Rikard Bergqvist
Agneta Ehrensvärd Dramaten
2000 Madame Pernell Tartuffe
Molière
Åsa Melldahl Dramaten
2006 Fräulein Schneider Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Johan Wahlström Tyrol[7]
Senare flyttad till Rondo
2008 Medverkande Snurra min jord,
hyllningsföreställning till Lars Forssell
Lars Löfgren Vasateatern[8]
Mrs Higgins My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Tomas Alfredson Oscarsteatern[9][10]
2010 Miss Dinsmore Singin' in the rain
Betty Comden, Adolph Green, Arthur Freed och Nacio Herb Brown
Bo Hermansson Oscarsteatern[11]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1975 Jungfru Maria Maria
Jonna Jonsson
Karin Ekelund[12]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  2. ^ Nielsen, Monica, skådespelerska, Sthlm i Vem är det 1993, sid. 791
  3. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  4. ^ Monica NielsenSvensk mediedatabas
  5. ^ Monica NielsenSvensk Filmdatabas
  6. ^ Barbro Hähnel (27 september 1969). ”'Cabaret' på Maxim: Personlig och slagkraftig”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-27/262/15. Läst 22 augusti 2015. 
  7. ^ Lisbeth Tell (30 november 2007). ”Arg madam tar ton igen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/arg-madam-tar-ton-igen/. Läst 27 december 2019. 
  8. ^ Gunilla Brodrej (15 januari 2008). ”Så snurrar hans ord”. Expressen. http://www.expressen.se/kultur/sa-snurrar-hans-ord/. Läst 28 juni 2015. 
  9. ^ ”My Fair Lady”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25822&pos=104. Läst 15 juni 2015. 
  10. ^ ”My Fair Lady”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202911/http://www.chinateatern.se/show/my-fair-lady/. Läst 3 september 2015. 
  11. ^ ”Singin' in the Rain”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 19 september 2015. https://web.archive.org/web/20150919161043/http://www.oscarsteatern.se/show/singinin-the-rain/. Läst 3 september 2015. 
  12. ^ Cecilia Steen-Johnsson (7 april 1975). ”Jungfru Maria som förtryckt kvinna”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1975-04-07/93/20. Läst 12 juli 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]