Monica Zetterlund

Monica Z leder hit. För musikalbumet, se Monica Z (album). För filmen, se Monica Z (film)

Monica Zetterlund
Födelsenamn	Eva Monica Nilsson
Född	20 september 1937 Hagfors, Sverige
Död	12 maj 2005 (67 år) Stockholm, Sverige
Genre(r)	Jazz, schlager, revy
Roll	Vokalist, skådespelare
Instrument	Sång
År som aktiv	1950-talet – 2000
Artistsamarbeten	Hasseåtage, Povel Ramel, Beppe Wolgers, Bill Evans

Eva Monica Zetterlund, född Nilsson 20 september 1937 i Hagfors, död 12 maj 2005 i Stockholm, var en svensk jazz- och schlagersångerska samt revyartist och skådespelare. Hon kallades ibland bara Monica Z.

Biografiska uppgifter

Monica Zetterlund var dotter till målaren och dragspelaren Bengt "Sik-Bengt" Nilsson och Margareta "Greta", född Norén.

Som ung flicka skadade Monica Zetterlund ryggen då hon ramlade från en hemmagjord trapets när hon lekte hemma i Hagfors. Först flera år senare upptäcktes det att olyckan gett upphov till skolios, sned ryggrad. Hon låg länge i gipsvagga och måste bära korsett, men vid det laget var skadan obotlig, vilket ledde till att hon under hela livet plågades av svåra ryggbesvär och från 1990-talet blev alltmer invalidiserad. Under den sista tiden av sitt liv var hon rullstolsburen.

Efter realexamen arbetade Zetterlund som kontorsbiträde på Hagfors järnverk och sedan som telefonist på Televerket, innan karriären som underhållare tog fart på allvar.

Monica Zetterlund var gift tre gånger: 1955–1958 med fil. mag. Torbjörn Zetterlund, med vilken hon fick dottern Eva-Lena, 1964–1966 med basisten Göran Pettersson och 1974–1983 med basisten Sture Åkerberg. Hon levde ihop med pianisten Steve Kuhn 1967–1971. Från mitten av 1980-talet och livet ut var hon sambo med Magnus Roger.

Åren 1963–1972 bodde Zetterlund i en stor villa på Oskarsvägen på Lidingö. Därifrån flyttade hon till gården Solbacken söder om Nykvarn och bodde där några år innan hon bosatte sig i Stockholm. Zetterlund erhöll 1993 Musikaliska Akademiens främsta utmärkelse Medaljen för tonkonstens främjande, nr. 118.

Zetterlund omkom i en brand i sin lägenhet på Birger Jarlsgatan i Stockholm 12 maj 2005. Hon gravsattes den 13 oktober 2005 på Hagfors kyrkogård i samma grav som sina föräldrar.

Konstnärlig verksamhet

Hagge Geigert och Monica Zetterlund år 1967.

Monica Zetterlund debuterade i tonåren med faderns orkester i Hagfors, gästuppträdde på Eldfesten i Hagfors med Ib Glindemanns storband 1957 och städslades på stående fot och följde med Glindemann till Köpenhamn, där hon gjorde sina första skivinspelningar 1958. Under pseudonymen Eva Norén spelade hon 1957 in några så kallade sjungande vykort som kunde spelas i vinylspelaren.

Senare 1958 kom hon till Stockholm och sjöng med Arne Domnérus band på Nalen. Två år senare turnerade hon i USA och spelade bland annat in en LP med trumpetaren Thad Jones och tenorsaxofonisten Zoot Sims (som inte utgavs förrän 1996).

Zetterlunds debut som kabaréartist var i Klappa din hand på Hamburger Börs 1961, en krogshow av Pär Rådström och Beppe Wolgers. Wolgers kom sedan att skriva många sångtexter åt henne, vanligen amerikanska jazzsånger i svensk gestaltning. Bland dem märks först och främst hennes allra mest uppskattade insjungning på svenska, Sakta vi gå genom stan 1961. Med den och med sånger av Hasseåtage som "Bedårande sommarvals", "Att angöra en brygga" och "Var blev ni av?" visade hon att det var möjligt att sjunga jazz på svenska.

Zetterlund gjorde ett mindre antal jazzskivor på engelska. Den mest kända gjordes i samarbete med Bill Evans trio, Waltz for Debby, inspelad i Stockholm 1964. Hon själv och många jazzmusiker håller den för hennes finaste inspelning. Förutom amerikanska låtar ingår jazztolkningar av svenska folkvisor som "Jag vet en dejlig rosa", "Vindarna sucka uti skogarna" och "Endast en gång såg jag den man" (alternativ text till "Visa från Utanmyra").

Zetterlund fäste större uppmärksamhet vid texten än många jazzsångare, vilket gjorde att hon gärna också sjöng visor och välskriven populärmusik. Hennes konst att ge text och musik en personlig ton, frasering och närvaro utvecklades under 1960-talet och märks i hennes tolkningar av Povel Ramels "Den sista jäntan" 1966, Olle Adolphsons "Trubbel" 1969 och också mer popaktiga låtar som "Gröna små äpplen" (Stikkan Andersons svenska text till "Little Green Apples" (Bobby Russell) som O.C. Smith hade en stor hit med 1968). Hon deltog i svenska Melodifestivalen 1962 och 1972 och vann tävlingen 1963 med sången "En gång i Stockholm", som blev väl ihågkommen hemma men kammade noll i den internationella finalen.

Zetterlund föredrog att sjunga nyskrivna sånger framför så kallade standards, gärna sådana där hon fick vara både skådespelerska och jazzsångerska: förutom de ovannämnda särskilt texter av Tage Danielsson, till exempel dem han skrev till Blossom Dearies musik: "Hej man", "På lyckans smala hav", "Du som stack" och "Så skuggar jag dej", som hon sjöng in med Lasse Bagges orkester 1975.

Samarbetet med Hasseåtage gjorde Zetterlund till skådespelare. Hon spelade med i de flesta av AB Svenska Ords revyer från Gröna Hund 1962 till Svea Hund på Göta Lejon 1976 liksom filmerna Svenska bilder 1964, Att angöra en brygga 1965 och Äppelkriget 1971. 1964 debuterade hon vid talteatern med rollen som Krog-Jenny i Tolvskillingsoperan på Stockholms stadsteater. Verkligt folkkär blev hon när hon spelade pigan Malin i folklustspelet Söderkåkar i tv 1970 och strax därpå sockenhoran Ulrika i filmerna Utvandrarna och Nybyggarna, hennes mest ihågkomna rollprestation, för vilken hon fick en guldbagge. Därefter har hon gjort roller i bl.a. filmen Rännstensungar 1974, tv-serien Katitzi 1979 och Solveig Ternströms tv-serie Morsarvet 1993.

Monica Zetterlund på Dalhalla 19 juli 1997

1991 samarbetade Zetterlund med yngre musiker, bland andra producenten Peter R. Ericson, på albumet Varsamt med låten "Under vinrankan", som blev hennes karriärs största framgång räknat i topplistor och skivförsäljning. På senare år fann hon en ny musikalisk samarbetspartner i Jan Sigurd. Samarbetet resulterade i skivan Det finns dagar och en gemensam turné 1997, som blev hennes sista.

Trots mångsidig verksamhet inom film och teater är det som en av Sveriges främsta jazzsångerskor man oftast talar om Monica Zetterlund. Hon har turnerat, gett konserter och uppträtt på jazzklubbar och musikfestivaler, på 1970- och 1980-talen oftast tillsammans med Lasse Bagge (piano), Sture Åkerberg (bas) och Johan Dielemans (trummor). Hennes insatser som sångare brukar jämföras med Billie Holiday, Sarah Vaughan, Peggy Lee och Ella Fitzgerald. Hon samarbetade med amerikaner inom jazzen, exempelvis Louis Armstrong, Bill Evans, Stan Getz och Quincy Jones. Med svenska jazzmusiker samarbetade hon också, till exempel Bo Nilsson, Georg Riedel, Lars Färnlöf, Jan Johansson och Arne Domnérus.

Monica Zetterlund kallades jazzsångerska även när hon inte sjöng den klassiska amerikanska jazzrepertoaren. Man kan fråga sig vari det unikt jazzmässiga hos henne låg. Jan Sigurd svarar:

"Hon hade en otroligt personlig och rik röst. Och sen tycker jag att hennes frasering var outstanding. Hon berättade för mig då att hemligheten bakom min frasering, sa hon, det är att inte rytmisera som kompet. Och när då melodin ligger som en enslig fågel långt ovanför trafiken så uppstår det nåt slags spänning mellan melodin och kompet. Och det är det som är hennes speciella magi. Det är det som gör svänget. Och det svängde väldigt mycket om henne." (Jan Sigurd i radioprogrammet Casino 26 mars 2006)

Zetterlund porträtterades i en tv-film av Tom Alandh 1989, Underbart är kort. Alandh var även medförfattare till hennes självbiografi Hågkomster ur ett dåligt minne, utgiven 1992.

Hon beskrivs ofta med den karakteristik Tage Danielsson gjorde av henne som "ett lingonris som satts i cocktailglas". Ingen tycks ha funnit en bättre sammanfattning av Zetterlunds förening av jazzrytm, folklighet, humor och allvar än den Danielsson gjorde i en välkänd strof ur dikten "Det eviga" (Samlade dikter 1967–1967):

”	En nattklubbsdrottning doftande av logar. Ett lingonris som satts i cocktailglas. En blond negress från Värmlands huldraskogar. Monica Zetterlund. En jazzpaschas, en sång som hejdar sej, till hälften hunnen, och drar den där när Fröding satt på dass. En väv av guldbrokad och vadmal spunnen. Men märk det vemodsdraget över munnen: ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz.	„
— Tage Danielsson, 1967

Hyllningar

• Pontus & Amerikanernas låt "Monica Zetterlund" (från skivan Följer ett spår, 1991) innehåller bl.a textrader som "när Monica Zetterlund sjunger, nånstans ifrån, bär det iväg mot en stjärna ton för ton" och "Monica ler och hon tittar på mig från ett skivomslag"

• Charlotte Perrelli gjorde 2006 en hyllningsskiva till Monica med egna versioner av hennes låtar samt den nykomponerade sången "I din röst", som är tillägnad Monica, från skivan med samma titel.

• Mats Lidström hyllar Monica Zetterlund med sin piano-svit Portraits, 6 kvinnliga porträtt, komponerad 2010. Den fjärde satsen är kallad Night Games efter Zetterlunds film från 1966, Nattlek.

• Monica Zetterlunds självbiografi 'Hågkomster ur ett dåligt minne' (1992) översattes 2012 till danska av Malene Langborg och gavs ut i Danmark (förlag www.LangborgsLyd.dk) i samband med att Monica skulle ha fylld 75 år.

Park

En park i Sibirien i Vasastaden i Stockholm bär hennes namn, se Monica Zetterlunds park.

Diskografi

• 1958 – Swedish Sensation
• 1962 – Ahh! Monica
• 1964 – Make Mine Swedish Style
• 1964 – Waltz for Debby (samarbete med Bill Evans)
• 1965 – Ohh! Monica
• 1967 – Monica (album)
• 1971 – Monica - Monica (första inspelningen av Trubbel till komp av Monica Dominique)
• 1972 – Chicken Feathers (samarbete med Steve Kuhn)
• 1973 – Den sista jäntan (samling av äldre inspelningar med bl.a. Povel Ramel)
• 1975 – Hej, man! (med bl.a. Elin i hagen av Gustaf Fröding, Lasse Bagges orkester)
• 1977 – It only happens every time (med Thad Jones/Mel Lewis Orchestra)
• 1983 – Holiday for Monica (samarbete med Red Mitchell)
• 1983 – Monica Zetterlund sjunger Olle Adolphson (Lasse Bagges orkester)
• 1984 – For Lester and Billie
• 1989 – Monica Z (bl.a. nyinspelningar av gamla hits)
• 1991 – Varsamt
• 1992 – Nu är det skönt att leva
• 1993 – Topaz
• 1995 – Ett lingonris som satts i cocktailglas (Monica Zetterlund-box)
• 1996 – The Lost Tapes at Bell sound studios NYC (återfunna äldre inspelningar från 1960)
• 1997 – Det finns dagar (sånger av Jan Sigurd)
• 2000 – Bill Remembered. A Tribute to Bill Evans (inspelad i Monicas vardagsrum)
• 2006 – Sista gången du var med (live-inspelningar från 1995 och 1997)

På 1960-talet även EP-skivor och singlar (även under 70-talet). Flera av de tidiga skivorna har givits ut på nytt under olika titlar. Monica medverkar även på en mängd LP-inspelningar från revyer, konserter, samlingsskivor med mera.

Samlingsskivor

• 1982 – Monica Zetterlund - Ur Svenska Ords Arkiv (samlingsskiva, återutgiven på cd som O vad en liten gumma kan gno)
• 1998 – Gyllene blad ur Monicas dagbok
• 2001 – Monica Z väljer sina jazzfavoriter
• 2001 – Monicas bästa
• 2003 – Musik vi minns
• 2005 – Z – det bästa med Monica Zetterlund

Filmografi

• 1963 – Vittnesbörd om henne (debut, kortfilm av Jörn Donner)
• 1964 – Svenska bilder
• 1965 – Att angöra en brygga
• 1966 – Nattlek
• 1970 – Söderkåkar (TV-serie)
• 1971 – Äppelkriget
• 1971 – Utvandrarna
• 1972 – Nybyggarna
• 1973 – Någonstans i Sverige (TV-serie)
• 1973 – Ellen, Vera och Cecilia (TV-serie, berättarröst)
• 1974 – Rännstensungar
• 1974 – Fimpen
• 1979 – Katitzi (TV-serie)
• 1979 – Godnatt, jord (TV-serie)
• 1980 – Räkan från Maxim (TV-film)
• 1980 – Barna från Blåsjöfjället
• 1980 – Sverige åt svenskarna
• 1993 – Morsarvet (TV-serie)

Teater

Revyer med HasseåTage

• 1962 – Gröna Hund
• 1963 – Hålligång
• 1964 – Gula Hund
• 1969 – Spader, Madame!
• 1973 – Glaset i örat
• 1976 – Svea Hund på Göta Lejon

Revyer hos Knäppupp

• 1966 – På avigan
• 1972 – Karamellodier

Kabaréer av Beppe Wolgers

• 1961 – Klappa din hand
• 1963 – Farfars barnbarn
• 1965 – Farfars gladbarn
• 1967 – Vi älskar er

Kabaréer av Ulf Bagge

• 1984 – Sakta vi gå genom stan
• 1985 – Polare

Kar de Mumma-revyn

• 1975 – Strålande tider

Talteater

• 1964 – Tolvskillingsoperan på Stockholms stadsteater

Utmärkelser

• 1969 – Bellmanpriset
• 1970 – Grammis som årets populärsångerska 1969 för Gröna små äpplen.
• 1972 – Gustaf Fröding-stipendiet
• 1972 – Guldbagge för rollerna i Äppelkriget och Utvandrarna.
• 1985 – Jan Johanssons minnesstipendium
• 1990 – Cornelis Vreeswijk-stipendiet
• 1993 - Medaljen för tonkonstens främjande
• 1996 – Karl Gerhard-stipendiet
• 1996 – S:t Eriksmedaljen
• 2000 – Truxa priset
• 2002 – Regeringens medalj Illis Quorum för hennes "mångåriga och betydelsefulla insatser för svenskt kulturliv".
• 2005 – Kungl. Musikaliska Akademiens jazzpris (tilldelades efter hennes död)

Litteratur

• Hågkomster ur ett dåligt minne – memoarbok skriven i samarbete med Tom Alandh, utgiven på Norstedts förlag 1992 ISBN 91-1-929102-7 (inb) (senare även publicerad som MånPocket).
• Monica Zetterlund – en diskografi – Carl Magnus Palm och Thomas Winberg, utgiven 1992.
• Monica Z: sångbok – 69 sånger inspelade med Monica Zetterlund med noter. Förlag: Notfabriken Music Publishing (1997)
• Sista dansen med Monica – foton från turnén 1997 av Hans Jonsson, med text av Jan Sigurd (2005)
• Enkel, vacker, öm : boken om Monica Zetterlund – Klas Gustafson, utgiven på Leopard förlag (2009)

Se även

• Monica Zetterlund-stipendiet

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Monica Zetterlund
  Bilder & media
• Monica Zetterlund på Svensk Filmdatabas
• Monica Zetterlund i Libris
• Avspänd Monica Zetterlund om 30 år som artist (Radioarkivet P4 Värmland)

Företrädare: Inger Berggren

Melodifestivalvinnare 1963

Efterträdare: Ingvar Wixell