Monica Zetterlund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Monica Z leder hit. För musikalbumet, se Monica Z (album). För filmen, se Monica Z (film)
Monica Zetterlund
Monica Zetterlund.jpg
Födelsenamn Eva Monica Nilsson
Född 20 september 1937
Hagfors, Sverige
Död 12 maj 2005 (67 år) Stockholm, Sverige
Genre(r) Jazz, schlager, revy
Roll Vokalist, skådespelare
Instrument Sång
År som aktiv 1950-talet – 2000
Artistsamarbeten Hasseåtage, Povel Ramel, Beppe Wolgers, Bill Evans

Eva Monica Zetterlund, född Nilsson 20 september 1937 i Hagfors, död 12 maj 2005 i Stockholm,[1] var en svensk jazz- och schlagersångerska samt revyartist och skådespelare.[2] Hon kallades ibland bara Monica Z. [källa behövs]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Monica Zetterlund var dotter till målaren och dragspelaren Bengt "Sik-Bengt" Nilsson och Margareta "Greta", född Norén.[3][1]

Som ung flicka skadade Monica Zetterlund ryggen då hon ramlade från en hemmagjord trapets när hon lekte hemma i Hagfors. Först flera år senare upptäcktes det att olyckan gett upphov till skolios, sned ryggrad. Hon låg länge i gipsvagga och måste bära korsett, men vid det laget var skadan obotlig, vilket ledde till att hon under hela livet plågades av svåra ryggbesvär och från 1990-talet blev alltmer invalidiserad. Under den sista tiden av sitt liv var hon rullstolsburen.

Efter realexamen arbetade Zetterlund som kontorsbiträde på Hagfors järnverk och sedan som telefonist på Televerket,[4] innan karriären som underhållare tog fart på allvar.

Monica Zetterlund var gift tre gånger: 1955–1958 med fil. mag. Torbjörn Zetterlund, med vilken hon fick dottern Eva-Lena, 1964–1966 med basisten Lasse Pettersson och 1974–1983 med basisten Sture Åkerberg.[3] Hon levde ihop med pianisten Steve Kuhn 1967–1971.[5] Från mitten av 1980-talet och livet ut var hon sambo med Magnus Roger.[6]

Under början av sin karriär bodde Monica Zetterlund i stadsdelen Farsta i Stockholm. Under 1962 bodde hon på Björngårdsgatan på Södermalm. 1963–1972 bodde Zetterlund i en stor villa på Oskarsvägen på Lidingö.[7] Därifrån flyttade hon till gården Solbacken söder om Nykvarn och bodde där några år innan hon bosatte sig i Stockholm igen.[8]

Zetterlund erhöll 1993 Musikaliska Akademiens främsta utmärkelse Medaljen för tonkonstens främjande, nr. 118.

Zetterlund omkom i en brand i sin lägenhet på Birger Jarlsgatan i Stockholm den 12 maj 2005. Hon gravsattes den 13 oktober 2005 på Hagfors kyrkogård i samma grav som sina föräldrar.[9]

Konstnärlig verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Hagge Geigert och Monica Zetterlund år 1967.

Monica Zetterlund debuterade i tonåren med faderns orkester i Hagfors, gästuppträdde på Eldfesten i Hagfors med Ib Glindemanns storband 1957 och städslades på stående fot och följde med Glindemann till Köpenhamn, där hon gjorde sina första skivinspelningar 1958. Under pseudonymen Eva Norén spelade hon 1957 in några så kallade sjungande vykort som kunde spelas på en vanlig skivspelare.

Senare 1958 kom hon till Stockholm och sjöng med Arne Domnérus band på Nalen. Två år senare turnerade hon i USA och spelade bland annat in en LP med trumpetaren Thad Jones och tenorsaxofonisten Zoot Sims (som inte utgavs förrän 1996).

Zetterlunds debut som kabaréartist var i Klappa din handHamburger Börs 1961, en krogshow av Pär Rådström och Beppe Wolgers. Wolgers kom sedan att skriva många sångtexter åt henne, vanligen amerikanska jazzsånger i svensk gestaltning. Bland dem märks först och främst en av hennes mest framgångsrika insjungningar på svenska, "Sakta vi gå genom stan" (1961). Med den och med sånger av Hasseåtage som "Bedårande sommarvals", "Att angöra en brygga" och "Var blev ni av?" visade hon att det var möjligt att sjunga jazzsvenska.

Zetterlund gjorde ett mindre antal jazzskivor på engelska. Den mest kända gjordes i samarbete med Bill Evans trio, Waltz for Debby, inspelad i Stockholm 1964. Hon själv och många jazzmusiker håller den för hennes finaste inspelning. Förutom olika jazztolkningar så framförs de svenska folkmelodierna "Jag vet en dejlig rosa" och "Vindarna sucka uti skogarna" i arrangemang av Bill Evans.

Zetterlund fäste större uppmärksamhet vid texten än många jazzsångare, vilket gjorde att hon gärna också sjöng visor och populärmusik. Hennes konst att ge text och musik en personlig ton, frasering och närvaro utvecklades under 1960-talet och märks i hennes tolkningar av Povel Ramels "Den sista jäntan" 1966, Olle Adolphsons "Trubbel" 1969 och också mer popaktiga låtar som "Gröna små äpplen" (Stikkan Andersons svenska text till "Little Green Apples" (Bobby Russell) som O.C. Smith hade en stor hit med 1968).

Hon deltog i svenska Melodifestivalen tre gånger - 1962, 1963 och 1972 - och vann tävlingen 1963 med sången "En gång i Stockholm" som blev väl ihågkommen hemma men kammade noll i den internationella finalen.

Zetterlund föredrog att sjunga nyskrivna sånger framför så kallade standards, gärna sådana där hon fick vara både skådespelerska och jazzsångerska: förutom de ovannämnda särskilt texter av Tage Danielsson, till exempel dem han skrev till Blossom Dearies musik: "Hej man", "På lyckans smala hav", "Du som stack" och "Så skuggar jag dej", som hon sjöng in med Lasse Bagges orkester 1975.

Samarbetet med Hasseåtage gjorde Zetterlund till skådespelare. Hon spelade med i de flesta av AB Svenska Ords revyer från Gröna Hund (1962) till Svea Hund på Göta Lejon (1976) liksom filmerna Svenska bilder (1964), Att angöra en brygga (1965) och Äppelkriget (1971). 1964 debuterade hon vid talteatern med rollen som Krog-Jenny i TolvskillingsoperanStockholms stadsteater. Verkligt folkkär blev hon när hon spelade pigan Malin i folklustspelet Söderkåkar i tv 1970 och strax därpå sockenhoran Ulrika i filmerna Utvandrarna och Nybyggarna, hennes mest ihågkomna rollprestation, för vilken hon fick en guldbagge. Därefter har hon gjort roller i bland annat filmen Rännstensungar (1974), tv-serien Katitzi (1979) och Solveig Ternströms tv-serie Morsarvet (1993).

Monica Zetterlund på Dalhalla 19 juli 1997.

1991 samarbetade Zetterlund med yngre musiker, bland andra producenten Peter R. Ericson, på albumet Varsamt med låten "Under vinrankan", som blev hennes karriärs största framgång räknat i topplistor och skivförsäljning. På senare år fann hon en ny musikalisk samarbetspartner i Jan Sigurd. Samarbetet resulterade i skivan Det finns dagar och en gemensam turné 1997, som blev hennes sista.

Trots mångsidig verksamhet inom film och teater är det som en av Sveriges främsta jazzsångerskor man oftast talar om Monica Zetterlund. Hon har turnerat, gett konserter och uppträtt på jazzklubbar och musikfestivaler, på 1970- och 1980-talen oftast tillsammans med Lasse Bagge (piano), Sture Åkerberg (bas) och Johan Dielemans (trummor). Hennes insatser som sångare brukar jämföras med Billie Holiday, Sarah Vaughan, Peggy Lee och Ella Fitzgerald. Hon samarbetade med amerikaner inom jazzen, exempelvis Louis Armstrong, Bill Evans, Stan Getz och Quincy Jones. Med svenska jazzmusiker samarbetade hon också, till exempel Bo Nilsson, Georg Riedel, Lars Färnlöf, Jan Johansson och Arne Domnérus.

Monica Zetterlund kallas ofta jazzsångerska, men sjöng också många låtar som inte tillhör den klassiska amerikanska jazzrepertoaren. Jan Sigurd sa om hennes röst:

"Hon hade en otroligt personlig och rik röst. Och sen tycker jag att hennes frasering var outstanding. Hon berättade för mig då att hemligheten bakom min frasering, sa hon, det är att inte rytmisera som kompet. Och när då melodin ligger som en enslig fågel långt ovanför trafiken så uppstår det nåt slags spänning mellan melodin och kompet. Och det är det som är hennes speciella magi. Det är det som gör svänget. Och det svängde väldigt mycket om henne." (Jan Sigurd i radioprogrammet Casino 26 mars 2006)

Zetterlund porträtterades i en tv-film av Tom Alandh 1989, Underbart är kort. Alandh var även medförfattare till hennes självbiografi Hågkomster ur ett dåligt minne, utgiven 1992.

Hon beskrivs ofta med den karakteristik Tage Danielsson gjorde av henne som "ett lingonris som satts i cocktailglas". Orden kommer från den sammanfattning av Zetterlunds förening av jazzrytm, folklighet, humor och allvar som Danielsson gjorde i en välkänd strof ur dikten "Det eviga" (Samlade dikter 1967–1967):

En nattklubbsdrottning doftande av logar.
Ett lingonris som satts i cocktailglas.
En blond negress från Värmlands huldraskogar.
Monica Zetterlund. En jazzpaschas,
en sång som hejdar sej, till hälften hunnen,
och drar den där när Fröding satt på dass.
En väv av guldbrokad och vadmal spunnen.
Men märk det vemodsdraget över munnen:
ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz.
— Tage Danielsson, 1967

Hyllningar[redigera | redigera wikitext]

  • Pontus & Amerikanernas låt "Monica Zetterlund" (från skivan Följer ett spår, 1991) innehåller bl.a textrader som "när Monica Zetterlund sjunger, nånstans ifrån, bär det iväg mot en stjärna ton för ton" och "Monica ler och hon tittar på mig från ett skivomslag"
  • Charlotte Perrelli gjorde 2006 en hyllningsskiva till Monica med egna versioner av hennes låtar samt den nykomponerade sången "I din röst", som är tillägnad Monica, från skivan med samma titel.
  • Mats Lidström hyllar Monica Zetterlund med sin piano-svit Portraits, 6 kvinnliga porträtt, komponerad 2010. Den fjärde satsen är kallad Night Games efter Mai Zetterlings film Nattlek (1966), som Zetterlund medverkade i.
  • Monica Zetterlunds självbiografi 'Hågkomster ur ett dåligt minne' (1992) översattes 2012 till danska av Malene Langborg och gavs ut i Danmark (förlag www.LangborgsLyd.dk) i samband med att Monica skulle ha fyllt 75 år.

Park[redigera | redigera wikitext]

En park i Sibirien i Vasastaden i Stockholm bär hennes namn, se Monica Zetterlunds park.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

På 1960-talet även EP-skivor och singlar (även under 70-talet). Flera av de tidiga skivorna har givits ut på nytt under olika titlar. Monica medverkar även på en mängd LP-inspelningar från revyer, konserter, samlingsskivor med mera.

Samlingsskivor[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Revyer med HasseåTage[redigera | redigera wikitext]

Revyer hos Knäppupp[redigera | redigera wikitext]

Kabaréer av Beppe Wolgers[redigera | redigera wikitext]

Kabaréer av Ulf Bagge[redigera | redigera wikitext]

Kar de Mumma-revyn[redigera | redigera wikitext]

  • 1975 – Strålande tider

Talteater[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges dödbok 1947–2006, CD-ROM version 4.00, Sveriges Släktforskarförbund 2007
  2. ^ Monica ZetterlundSvensk Filmdatabas
  3. ^ [a b] Vem är det, svensk biografisk handbok 1993
  4. ^ Gustafson, Klas, 2009: Enkel, vacker, öm, s 45
  5. ^ Gustafson 2009, s 235-236
  6. ^ Gustafson 2009, s 304
  7. ^ Gustafson 2009, s 182 o 271
  8. ^ Gustafson 2009, s 272
  9. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2008

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Inger Berggren
Melodifestivalvinnare
1963
Efterträdare:
Ingvar Wixell
GClef.svg Melodifestivalen-portalen – portalen för Melodifestivalen på svenskspråkiga Wikipedia.