Monroedoktrinen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
James Monroe

Monroedoktrinen (engelska: Monroe Doctrine) utfärdades 2 december 1823 av USA:s president James Monroe. Monroedoktrinen fastslog att europeisk inblandning i Nya världen var oacceptabel, och att USA inte skulle ingripa i konflikter mellan europeiska stater.

Doktrinen grundade sig i flera europeiska staters planer på att ingripa i de Latinamerikanska självständighetskrigen till förmån för Spanien, dels i Rysslands besittningstagande av Alaska, samtidigt som det fanns en bred folkopinion i USA för att ingrpia på Greklands sida i Grekiska frihetskriget.[1]

Efter överläggningar mellan dåvarande amerikanske utrikesministern John Quincy Adams och George Canning, därefter mellan John Quincy Adams och James Monroe utfärdades doktrinen 2 december 1823.[1]

Monroedoktrinen fastslog att europeisk kolonisation eller försöka att bland sig i politiken i Nya världen var oacceptabel, däremot skulle alla existerande Europeiska kolonier accepteras. USA skulle å gengäld inte ingripa i konflikter mellan europeiska stater rörande europeiska frågor.[1]

Doktrinen har dock senare omtolkats för att rättfärdiga USA:s interventioner i syd- och centralamerikanska länder.

I ett tillägg av Theodore Roosevelt 1904, Rooseveltkorollariet (The Roosevelt Corollary), fastslogs att USA har rätt att ingripa som "internationell polis" (international police power) om stater i Karibien och Centralamerika uppträder "ociviliserat". Det tillägget åberopades flitigt som stöd för USA:s inblandning i Latinamerika under kalla kriget.

På begäran av Woodrow Wilson förklarades Monroedoktrinen vara i överensstämmelse med Nationernas Förbunds principer.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 51 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]