Morane-Saulnier MS.406

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Morane-Saulnier MS.406
Morane D-3801 J-143 (Moraneföreningen Charlie-Fox)
Morane D-3801 J-143
Beskrivning
Typ Jaktplan
Besättning 1
Första flygning 1935
I aktiv tjänst 1939 till 1959
Tillverkare Morane-Saulnier
Data
Längd 8,17 m
Spännvidd 10,62 m
Höjd 2,71 m
Vingyta 17,10 m²
Tomvikt 1 893 kg
Max. startvikt 2 426 kg
Motor(er) Hispano-Suiza 12Y31 vattenkyld V-12
Dragkraft 640 kW (860 hk)
Prestanda
Max. hastighet 486 km/h vid 5 000 m
Räckvidd med max. bränsle 1 000 km
Max. flyghöjd 9 400 m
Stigförmåga 5 000 m på 6½ min
Beväpning
Beväpning 1 × 20 mm Hispano akan
2 × 7,5 mm kulsprutor

Morane-Saulnier MS.406 var ett franskt jaktplan som började byggas av Morane-Saulnier år 1938. Till numerären var det Frankrikes viktigaste flygplan under det andra världskrigets inledande skeden.

Flygplanstypen var i det hela förskonad från konstruktionsproblem, men hade en svag motor och svag bestyckning i jämförelse med den generation av jaktplan som började dyka upp vid denna tid. Det mest kritiska var att den utklassades av tyska Messerschmitt Bf 109E under de viktiga första dagarna av slaget om Frankrike. Trots att det var ett av de få moderna jaktplan som producerats i stort antal fram till kriget ledde dess tillkortakommanden i flygegenskaper och lätta bepansring till att de franska piloterna led stora förluster, trots deras mod. Konstruktionen var fullt tillräcklig under de tidiga skeendena av kriget (det så kallade Låtsaskriget), men när kriget bröt ut på allvar år 1940 förlorades 400 flygplan i strid och på marken mot endast 175 segrar. Finländarna skulle komma att tillföra ytterligare 121 segrar med detta flygplan och det bästa finländska Moraneässet, flygmästare Urho Lehtovaara, uppnådde 15 luftsegrar med Morane (av sina totalt 42 segrar). Finländarna kallade flygplanet för Murjaani (svartmyr), en ordlek på dess ursprungliga namn och Mätimaha (rommage) och Riippuvatsa (hängbuk) på grund av dess speciellt utformade flygkropp.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Flygplanet konstruerades ursprungligen av Morane-Saulnier för att möta den franska regeringens specifikationer av år 1934. Morane-Saulnier hade tidigare tillverkat parasol monoplan. Flygplanet gjorde sin första flygning år 1935 som MS.405. Sjutton exemplar av prototypflygplanet MS.405 tillverkades, och efter detta började man serietillverka produktionsversionen MS.406. Produktionen inleddes i januari 1939 och leveranserna till det franska flygvapnet inleddes i mars, trots att bristen på motorer gjorde sitt för att försena produktionen. Senare versioner av flygplanet fick mera pansar och starkare bestyckning.

Efter Frankrikes fall erövrade tyskarna ett stort antal MS.406 och MS.410. Luftwaffe använde en del för träning och sålde en del. De deltog i strid i Syrien mot Royal Air Force, och även Finland köpte ett antal. Flygplanskonstruktören Aarne Lakomaa fann att de kunde utrustas med ryska motorer som togs från erövrade flygplan vilket förvandlade dem från närmast obsoleta till att väl kunna stå sig mot de bästa ryska jaktflygplanen vid den tiden. De finska flygplanen utrustades även med tyska automatkanoner. Några exemplar gavs till Italien och Kroatien. Därtill använde både Schweiz och Turkiet flygplantypen.

MS.405[redigera | redigera wikitext]

År 1934 gav Service Technique Aéronautique, Armée de l'Airs aeronautiska tekniska tjänst, en förfrågan om ett nytt, modernt, ensitsigt jaktplan (som de kallade C1-konstruktionen). Den skulle vara ett enkelvingat flygplan med infällbart landställ.

Morane-Saulniers svar kom i form av MS.405, ett lågvingat monoplan av olika konstruktionsmaterial där duk täckte flygplanets bakre träkonstruktioner, medan resten av flygplanet täcktes av Plymax, en blandning av metall och trä på ett skelett av duraluminium. Plymax bestod av ett tunt lager av duraluminiumsom var fäst till ett tjockare lager av plywood. Detta flygplan var Morane-Saulnier's första lågvingade monoplan, med sluten sittbrunn och infällbart landställ. Innan MS.405 var deras därförinnan modernaste konstruktioner parasol monoplan med fasta landställ.

Den nya Hispano-Suiza HS 12Y-grs-motorn på 860 hk (640 kW) drev en tvåläges Chauvièrepropeller som användes i den första prototypen som flög den 8 augusti 1935. Utvecklingen gick långsamt och den andra prototypen som hade en 900-hästkrafters (670 kW) HS 12Y-motor flög inte förrän den 20 januari 1937, nästan ett och ett halvt år senare. Det nya flygplanet nådde en hastighet om 443 km/h med den nya motorn och detta var tillräckligt snabbt för att säkra en order för ytterligare 16 förproduktionsexemplar, vart och ett något förbättrade från det föregående.

MS.406[redigera | redigera wikitext]

Finländsk Morane-Saulnier MS.406, MS-325 tillhörande 2/LeLv 28, vid Viitana, vintern 1941-1942

Resultatet av dessa förändringar kom att bli MS.406. De största förändringarna var en ny vinge som minskade vikten samt en infällbar kylare under flygkroppen. Den nya HS 12Y-31-motorn (860 hk/640 kW) gjorde att den nya konstruktionen var 8 km/h snabbare än MS.405 med sina 489 km/h. Beväpningen bestod av en automatkanon (antingen en 20 mm Hispano-Suiza HS-9 eller en 404) med 60 skott, som sköt mellan motorns cylinderrader, samt två 7,5 mm MAC 1934 kulsprutor i vingarna med 300 skott var.

Vid denna tidpunkt var ett krig mot Tyskland en stor möjlighet och Armée de l'Air beställde 1 000 flygplan i mars 1938. Morane-Saulnier kunde inte på långa vägar när tillverka så många flygplan i sin egen fabrik och en andra tillverkningslinje startades vid SNCAOs statliga fabriker i Saint-Nazaire. Produktionen inleddes sent år 1938 och det första serieproducerade exemplaret flög den 29 januari 1939. Leveranserna drog ut på tiden eftersom det var svårt att få tag på motorer för flygplanen.

I april 1939 levererade produktionslinjerna sex flygplan per dag och när kriget bröt ut den 3 september 1939, hade produktionstakten stigit till elva flygplan per dag och man hade 535 flygplan i tjänst. Produktionen av MS.406 avslutades i mars 1940, efter att alla 1 000 flygplan hade levererats till Armée de l'Air och ytterligare 77 till utländska kunder, däribland 30 till Finland och 45 till Turkiet. De order som lagts av Litauen och Polen kunde inte fullföljas på grund av krigets utbrott.

D-3800[redigera | redigera wikitext]

År 1938 köpte Schweiz tillverkningslicensen för MS.406 och började tillverka den under namnet D-3800. Två av förproduktionsexemplaren MS.405 färdigställdes som MS.406H och sändes till Schweiz för att fungera som modellflygplan sent år 1938 och tidigt år 1939. Dessa exemplar hade den tidigare vingkonstruktionen men erhöll den nyare 12Y-31-motorn som fanns i MS.406.

Förproduktionen började med en serie om åtta flygplan från EKW som hade motorer som tillverkats av Adolph Saurer AG. Propellern var den nya Esher-Wyss EW-V3 som kunde justeras under gång. Instrumenten ersattes av schweiziska versioner och den trummatade MAC-kulsprutan ersattes av en lokalt byggd bältesmatad version. Förproduktionsexemplaren följdes av en order om ytterligare 74 flygplan, som alla levererades fram till augusti 1940. År 1942 tillverkades ytterligare två exemplar med hjälp av reservdelar som ursprungligen satts åt sidan för den ursprungliga produktionen.

År 1943 fick de överlevande flygplanen en ny kylning och hydrauliska installationer, samt utrustades med nya avgasutblås. Dessa modifikationer var av samma standard som D-3801-serien, vilket gjorde dem identiska med undantag för motorn. Mot slutet av kriget användes de återstående flygplanen för träning och de sista skrotades år 1954.

MS.410[redigera | redigera wikitext]

Medan MS.406 kom i tjänst år 1939, inledde man en uppgradering av konstruktionen. Resultatet kom att bli MS.410, som hade en starkare vinge, en enklare kylare som inte kunde fällas in, fyra bältmatade MAC-kulsprutor i stället för de två tidigare trummagasinkulsprutorna samt avgasutblås för mera kraft. Flygplanet kunde nu komma upp i en topphastighet om 509 km/h, d.v.s. en förbättring om 16 km/h i jämförelse med MS.406.

Produktionen hade just inletts när Frankrike föll och enbart fem exemplar hade färdigställts. Produktionen tilläts fortsätta under tysk kontroll och man började bygga om gamla MS.406 till MS.410, men många av dessa fick enbart den nya vingen.

MS.411, MS.412[redigera | redigera wikitext]

Ett enda exemplar av versionen MS.411 byggdes genom att man byggde om det tolfte förproduktionsflygplanet och gav den MS.406:ans vinge och HS 12Y-45 motorn med sina 1 000 hk (750 kW). En senare modifikation påbörjades och gavs namnet MS.412 (HS 12Y-51; 1 050 hp (780 kW)), men den kom inte att färdigställas innan kriget tog slut.

D-3801[redigera | redigera wikitext]

D-3801, en schweiziskbyggd kopia av MS-406

Schweizarna tog över den halvfärdiga MS.412:an och byggde färdigt den genom att modifiera den som sina 3800:or med egna instrument, propeller och vapen. Denna flygplanstyp började tillverkas år 1941 som D-3801 och produktionen fortsatte fram till 1945 när 207 exemplar var färdiga. Ytterligare 17 byggdes av reservdelar mellan 1947 och 1948 och förblev i tjänst som träningsflygplan och målbogserare fram till 1959.

MS.450[redigera | redigera wikitext]

År 1939 började Hispano leverera prototyper av den nya Hispano-Suiza 12Z-motorn på 1 300 hk (970 kW). En av dem modifierades för att passa en modifierad MS.410 för att bli MS.450, som hade dramatiskt förbättrade flygegenskaper, speciellt på högre höjder. Motorn hann dock inte tas i produktion innan Frankrike föll och Dewoitine D.520 som även modifierats för att bära motorn (D.523/D.551) ansågs vara en bättre konstruktion för motorn.

Morane-Saulnier MS 406 C1

Mörkö-Morane[redigera | redigera wikitext]

År 1943 hade Finland sina ursprungliga 30 flygplan så väl som ytterligare 46 stycken MS.406 och 11 stycken MS.410 som köpts från Tyskland. Vid denna tidpunkt började flygplanen vara allvarligt föråldrade och finländarna var så desperata efter fungerande flygplan att man beslöt att inleda ett modifikationsprogram för att uppgradera alla sina Morane-Saulnierflygplan till en ny standard.

Resultatet kom att kallas Mörkö-Morane (Mörkö är finska för Spöke) och ibland har flygplanet även kallats för LaGG-Morane. Flygplanet drevs av erövrade Klimov M-105P-motorer (en licenstillverkad version av den franska HS 12Y-motorn) på 1 100 hk (820 kW) med en fullt justerbar propeller. Man förstärkte flygkroppen och försåg den med en ny och mera aerodynamisk motorhuv. Dessa förändringar fick flygplanet att nå upp till 525 km/h. Övriga förändringar innebar

  • att man införde en ny oljekylare som togs från Bf 109,
  • användningen av fyra bältmatade kulsprutor liksom 410:an och
  • den utmärkta tyska 20 mm automatkanonen MG 151/20 som motormonterades.

Det var svårt att få tag på tillräckligt antal MG 151:or och vissa utrustades då istället med erövrade 12,7 mm Berezina UBS-kulsprutor.

Det första exemplaret flög i februari 1943. Resultatet ansågs lyckat och det gav flygplanet nytt liv och finländarna ett nytt jaktplan som var jämförbart med de sovjetiska jaktplanen. Ursprungligen var det tänkt att alla 406:or och 410:or skulle uppgraderas så snart som möjligt, men när Fortsättningskriget tog slut år 1944 hade endast tre exemplar byggts om (inklusive den ursprungliga prototypen). Löjtnant Lars Hattinen (ett äss med 6 luftsegrar) vann tre av sina segrar med en Mörkö-Morane. En tid efter slutet av kriget hade man byggt om totalt 41 flygplan och dessa fungerade som avancerade skolflygplan fram till 1948.

Andra versioner[redigera | redigera wikitext]

MS.406:ans flygkropp användes även i ett antal andra projekt. MS.430 var ett tvåsitsigt skolflygplan som byggdes genom att man satte in en "plugg" i mitten för den pilot som skulle skolas och genom att man använde den betydligt svagare Salmson-motorn på 390 hk (290 kW). MS.435 var en mera kraftfull version med en Gnome-Rhône 9K-motor på 550 hk (410 kW).

Användare[redigera | redigera wikitext]