More Than a Woman (album)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
More Than a Woman
Studioalbum av Toni Braxton
Utgivning 19 november 2002
Inspelat 2002
Genre R&B, hiphop
Längd 49:40
Skivbolag Arista
Producent Toni Braxton (chefsproducent), Keri Lewis (chefsproducent), Antonio "L.A." Reid, Babyface, The Neptunes, Rodney "Darkchild" Jerkins, Irv Gotti, Robert "Big Bert" Smith, Mark Pitts, Chink Santana, No I.D.
Toni Braxton-kronologi
Snowflakes
(2001)
More Than a Woman
(2002)
Libra
(2005)
Singlar från More Than a Woman
  1. "Hit the Freeway"
    Släppt: 15 oktober 2002

More Than a Woman är det fjärde studioalbumet av den amerikanska sångerskan Toni Braxton. Skivan gavs ut via Arista Records den 9 november 2002. Braxtons önskan vid inspelningen till albumet var att få ta ett steg bort från den tidigare musik hon gjort och istället skapa något mera "hippt" och dans-vänligt. Skivan producerades av hennes make, Keri Lewis, Irv Gotti, The Neptunes och Robert "Big Bert" Smith. Hon återförenades även med Rodney "Darkchild" Jerkins som jobbat på föregångaren The Heat (2000). Låtskrivare till projektet var bland annat sångerskan själv, Lewis, hennes syster Tamar Braxton, Andrea Martin, Ivan Mathias och Gerrad C. Baker. Arbetet består av samtida R&B influerad av hiphop, jazz och rockmusik.

More Than a Woman blev en fortsättning på Braxtons 20 miljoner dollars kontrakt med Arista som skapats 1999 efter att hon lämnat in en stämningsansökan mot skivbolaget. Två månader innan albumutgivningen fick sångerskan veta att hon väntade sitt andra barn. Detta ledde till konflikter med Arista eftersom hon inte skulle kunna marknadsföra skivan fullt ut. Albumet gavs ut den 19 november 2002. More Than a Woman blev en kommersiell besvikelse för Braxton med 97 000 sålda exemplar veckan efter utgivning. Den debuterade på plats 13 respektive 5 på Billboard 200 och Top R&B/Hip-Hop Albums. Detta blev hennes lägsta första veckas försäljning någonsin och hennes första och enda studioalbum hittills i sångerskans karriär att missa topp-tio på den amerikanska albumlistan. Skivan sålde ändå efter en tid 440 000 exemplar och guldbelönades av RIAA för 500 000 exemplar skickade till affär. Under slutet av 2002 bestämde sig Toni för att gå skilda vägar med Arista.

Albumets första och enda singelutgivning, huvudsingeln "Hit the Freeway", innehöll rapparen Loon som gästartist och gavs ut den 15 oktober 2012. Låten blev aldrig någon större framgång utan tog sig enbart till plats 86 respektive 32 på USA:s singellistor Billboard Hot 100 och Hot R&B/Hip-Hop Songs. Uppföljaren "A Better Man" hade en begränsad utgivning som marknadsföringssingel. Låtarna "Let Me Show You the Way (Out)" och "Give It Back" skickades till radio under slutet av året men hade aldrig heller någon större release.

Bakgrund och Inspelning[redigera | redigera wikitext]

Tonis syster Tamar sjöng bakgrundssång på hela skivan.

More Than a Woman är Toni Braxtons fjärde studioalbum och uppföljare till hennes första julalbum Snowflakes (2001) och Braxtons tredje studioalbum, platinabelönade The Heat (2000). Albumet blev en fortsättning på sångerskans 20 miljoner dollar kontrakt med Antonio "LA" Reids Arista Records som skapats efter en lång och invecklad rättslig tvist mellan båda parter.[1] Till skillnad från föregående skivor valde sångerskan att inte låta hela skivan produceras av vännen och samarbetsparten Babyface som jobbat med Braxton på debuten, Secrets och The Heat. Istället började hon spela in musik med nyare kompositörer så som Irv Gotti vid Murder Inc., Chink Santana och The Neptunes. Braxton återförenades med Rodney "Darkchild" Jerkins som skapat huvudsingeln till hennes förra album, "He Wasn't Man Enough". Till More Than a Woman skapade duon "Do You Remember When" och "Whatchu Need". Jerkins beskrev den förstnämnda låten som en "sexig midtempo-låt med influenser av jazz". "Whatchu Need", som beskrevs som en trallvänlig klubb-låt i upptempo, inkluderades dessvärre aldrig på skivan.[2] Den gavs istället ut året efter på sångerskans samlingsalbum Ultimate Toni Braxton (2003). Hon jobbade även med R&B-sångaren Brandy och hennes dåvarande pojkvän, kompositören Robert "Big Bert" Smith. Toni Braxton tog på sig större roll i skrivandet till skivan och bidrog med texter till fyra låtar. Hennes dåvarande make, Keri Lewis, bandmedlem till gruppen Mint Condition, skrev och producerade fyra av låtarna. Hennes lillasyster, R&B-sångaren Tamar Braxton hjälpte till att skriva sex av låtarna och sjöng bakgrundssång på hela skivan.[3] Andra låtskrivare och producenter som jobbade med Braxton var Ernest D. Wilson, Mannie Fresh, Blake English, Kenisha Pratt och Stokley Williams.

Braxton spelade in skivan medan hon tog hand om sin några månader gamla son, Denim. För att vara så mycket som möjligt med sin baby försökte sångerskan spela musik på nätterna istället för på dagarna.[4] Vanligtvis åkte Braxton till inspelningsstudion efter nio på kvällen. I en intervju med Jet sade hon: "De senaste veckorna har det varit ett 24-timmars jobb, att alltid oroa sig, alltid undra var mitt barn är. Äter han ordentligt? Får han sina sprutor? Min nanny är heltidsanställd med jag vill vara så mycket som möjligt med honom. Det är jag som tar honom till doktorn, jag vill veta allt vad som händer min son."[4] Mestadelen av More Than a Woman spelades in vid Baseway Studios och The Record Plant i Los Angeles, Kalifornien och The Hit Factory Criteria i Miami, Florida. Braxton spelade även i musik i Pleasantville, Atlanta och New York.

Komposition[redigera | redigera wikitext]

"Jag känner mig glad över det här albumet. Jag ville dansa, jag ville vara en arg kvinna, jag ville vara glad och ledsen. Jag gjorde allt som jag ville göra utan att försöka vara alla till lags." [en 1][5]

Braxton i en intervju med Vibe Magazine.

More Than a Woman är en blandning av danslåtar i upptempo och känslosamma ballader - Braxtons signatur. Många av låtarna lånar från genrer som jazz och rock.[6] Inför skivan hade sångerskan som önskan att få ta ett steg bort från den tidigare musik hon gjort och istället skapa något mera "hippt". Låtar som "Let Me Show You the Way", "Give It Back" och "Hit the Freeway" är resultatet av experimenterande med hiphop. I en intervju med MTV sa sångerskan: "Jag är redo att visa andra sidor av mig. Andra musikaliska sidor. Jag har alltid haft en förkärlek till R&B men jag växte upp med mycket hiphop. För varje album har jag blottat olika delar av mitt liv för att introducera lyssnarna till olika slags berättelser i min musik. Det är så roligt för när folk hör att jag jobbar med The Neptunes säger dom 'Oj! Jag undrar hur det kommer att låta'. Min generation lyssnade inte bara på R&B. Jag vill visa det i min musik."[7]

Albumtitel och omslag[redigera | redigera wikitext]

Toni Braxtons fjärde studioalbum döptes More Than a Woman efter att sångerskan fått veta att hon väntade sitt andra barn. Med titeln ville Braxton klargöra att hon var lika fängslande, handlingskraftig och sexig fast än hon var gravid, filmade musikvideor, förberedde sig för en turné och en återkomst till Broadway.[4] I en intervju med Jet Magazine sa Braxton: "Bara för att man är kvinna och gravid tror många i den här industrin att allt är över. De tankegångarna hör hemma på 1940-talet. Se på Lauryn Hill och Whitney Houston. De var gravida och hade mycket framgångsrika skivor. Se på Brandy och det där programmet hon har på MTV (Brandy: A Special Delivery). Dixie Chicks är ett annat exempel. Kvinnor älskar att se andra kvinnor gravida och göra sitt jobb."[4]

Skivomslaget och bilderna i albumhäftet till More Than a Woman togs av fotograferna Tony Duran och Daniela Federici. På omslaget speglas skivans sexuella och romantiska innehåll. Toni Braxton, klädd i bikini, poserar på en soffa. På bilden halvligger sångerskan bortvänd från kameran och tittar mot fotografen över axeln. På detta vis döljs hennes gravida mage. På de två resterande bilderna i albumhäftet syns sångerskan skratta och på en annan poserar hon på en vit matta. Färgerna domineras av rosa, vinröd och vit. Designen skapades av Richard Thomas Jennings.

Musik och låttext[redigera | redigera wikitext]

Skivans första halva är en blandning av djärv hiphop-influerad R&B, klubb-vänliga danslåtar och mera experimentell R&B-musik.[8] Den börjar med "hetsiga" "Let Me Show You The Way (Out)" som beskrevs som "2003:s kvinnliga hymn" av BBC Music.[9] Den skrevs av Toni och Tamar Braxton och komponerades av Keri Lewis. Spåret återanvänder en del av Curtis Mayfields sång från hans låt "Love's Happening". Över en hammrande basgång och en arg, oupphörlig piano-sampling sjunger Braxton med lugn röst om sin makes otrohet, vilket sätter stämningen för mycket av resterande spår.[9] "Give It Back", en annan hiphop låt, skapades av Toni, Tamar och Mannie Fresh. Den innehåller rapverser av duon Big Tymers och är en klubb-låt med kraftig basgång.[8] I låten sjunger Braxton om en älskare som "inte var den rätta" och vill nu ha tillbaka sina ägodelar som hon delat med honom: "You say you want your car back and the keys to your house/But there's one thing I want before I get the hell out/No recalls, no coupon, I want my refund". CD Universe beskrev den som en "känslosam midtempo-låt med inslag av hiphop".[6]

"A Better Man", det tredje spåret och skivans andra singel, är en "futuristisk R&B-ballad.[8] Den skrevs och producerades av Antonio "LA" Reid, Andrea Martin, Ivan Mathias och Gerrad C. Baker. I låten sjunger Braxton att hon sitter ensam hemma på nätterna när pojkvännen är ute. Den börjar med verserna "Hello, hello it's me again, you're still not home/Cause if you were, it's after 4 a.m., I wouldn't be alone". Billboard ansåg att den var noterbar på grund av att den var så välskriven och skrev även: "Miss Braxton sjunger från hjärtat medan hon letar efter styrka att skicka den frånvarande pojkvännen att packa sina väskor."[10] "Hit the Freeway", det fjärde spåret och skivans huvudsingel innehåller verser av rapparen Loon. Låten skrevs och producerades av duon Chauncey Hawkins och Pharrell Williams bättre känd under namnet The Neptunes. Det är ännu en hiphop-influerad låt som blev en stor stiländring för Braxton vid utgivningen.[8] Den beskrevs som en "typisk Neptunes produktion med melodiösa syntar, handklappningar och funkiga trumslag som uppgår i imponerande pop-R&B." I låten sjunger framföraren om en pojkvän som inte har "behandlat henne rätt". Refrängen utgörs av de kaxiga verserna "You didn't do me right so/So long, goodbye, goodnight (so hit the freeway)/Maybe in some other life/I'll see you again".[9]

Mina låttexter är inte konservativa. Folk förstår det bara inte förrän dom sitter hemma sent på kvällen med ett glas vin och läser skivhäftet och säger 'Oj, oj! Jag visste inte att hon sjöng det här!'[en 2]
— Toni om sina låttexter i en intervju med Jet Magazine.[4]
"Lies, Lies, Lies" var först tänkt att ges till Britney Spears eller Janet Jackson.

Det femte spåret på More Than a Woman, "Lies, Lies, Lies", skrevs av Keri Lewis och är en "dramatisk" ballad där framföraren fördömer sin partner. Låten skulle ha getts till Britney Spears eller Janet Jackson men Braxton hörde en alternativ rock-version av låten och ville spela in den till sin skiva.[4] Den innehåller live instrumentering och bakgrundssång av sångerskans yngre systrar (Tamar, Trina, Towanda och Traci Braxton).[3] Låten beskrevs som en "höjdpunkt" i Braxtons karriär när hennes "raspiga" röst blandades med elgitarrer.[9] I en intervju sa sångerskan: "Keri frågade om 'jag verkligen hade tänkt igenom det här'. Jag älskade den men jag var osäker på om mina fans skulle vara lika förtjusta. Jag spelade in det och L.A. Reid blev helt tokig i den. Låten är väldigt djärv men det var också 'You're Makin' Me High', kanske till och med lite mer djärv eftersom den handlade om masturbation." People Magazine ansåg att "Lies, Lies, Lies" var en "Toni klassiker" som hörde hemma tillsammans med "Breathe Again", "Let It Flow" och "Un-Break My Heart."[3]

Det sjätte spåret, "Rock Me, Roll Me", är en romantisk slow jam som Toni Braxton spelade in särskilt för sina manliga lyssnare. "I 'Rock Me' sjunger jag till männen. Ni vet hur män är, dom tänker 'åh hon är så vacker men hon är osäker' eller så säger dom 'hon gör mig galen'. Jag sjunger att anledningen till att vi är så är att vi vill ha mera uppmärksamhet, dom måste tillbringa tid med oss och visa att dom uppskattar oss. Det är sådana saker jag vill att killarna ska förstå."[4] Låten innehåller violiner, mjuk sång och Braxtons harmonier.[8]

Skivans andra halva består av mera stillsamma R&B-låtar i mestadels midtempo.[8] Det åttonde spåret, "Selfish", är ett samarbete med artisten Brandy och hennes dåvarande pojkvän Robert "Big Bert" Smith. I låten, som innehåller Brandy-inspirerade harmonier framförda av Toni och Tamar, sjunger framföraren om sin avundsjuka när kärleksintresset pratar med andra kvinnor. I refrängen sjunger Braxton "I'm selfish/I don't wanna share you with anybody else/Don't want them hugging you, touching you, feeling you, kissing you/You could call me selfish". Nästa låt, "Do You Remember When", är den enda låten på skivan som skapades av Rodney "Darkchild" Jerkins och har liknande sound som Braxtons debutalbum.[8] "Me & My Boyfriend" innehåller spansk gitarr och samplar Tupac Shakurs "Me and My Girlfriend" från 1996.[3] Låten blev en källa till kontrovers och orsakade en så kallad beef mellan Braxton och rapparen Jay Z då han använt samma sampling i sin och Beyonces singel "'03 Bonnie & Clyde".[11] Sångerskan hävdade att Jay Z stulit hennes ide med en remake av Tupacs sång. Det tionde spåret, "Tell Me", innehar ett sexuellt tema och Braxton sjunger om att utöva fantasier på sin älskare.[12] "And I Love You" är det enda samarbetet med Braxtons vän och tidigare samarbetspartner Babyface.[8] Det tolfte och sista spåret på skivan är ett ytterligare samarbete med Brandy och Robert Smith vid namn "Always". Låten är en ballad med flera lager av Braxtons röst som skapar harmonier och balanserar upp den råare och mera hiphop-influerade delen av More Than a Woman. I refrängen sjunger sångerskan "You can't leave/You will always be a part of me, baby/Wherever you go/You will always be a part of me/Always".[9]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

"No More Love", producerad av Irv Gotti, var planerad att ges ut som skivans huvudsingel. Den hiphop-influerade låten var resultatet av Braxtons önskan att byta riktning från de pop-ballader som dominerat hennes första tre album.[13][5] I ett direktsänt radioprogram innan utgivningen spelade Gotti upp en version av låten med rapp-verser av honom själv. Enligt uppgifter blev Braxton "väldigt upprörd" eftersom hon och Arista varken godkänt rapp-verserna eller gett Gotti tillåtelsen att läcka den. Arista Records ställde in utgivningen av "No More Love" och plockade bort låten från skivans innehållsförteckning.[14] "Hit the Freeway", en låt i samma tempo och liknande sound, valdes ut som ny huvudsingel. Låten blev den första och enda officiella singelutgivningen från More Than a Woman. Spåret skapades av produktionsduon The Neptunes och gavs ut den 15 oktober 2002. Samma månad debuterade den på plats 77 på amerikanska R&B-listan Hot R&B/Hip-Hop Songs. "Hit the Freeway" blev vid tidpunkten hennes minst framgångsrika huvudsingel. Den nådde högst 32 respektive 86 på R&B-listan och Billboard Hot 100. Internationellt blev singeln en topp-fyrtio notering i Sverige, Storbritannien och Danmark.

"A Better Man" gavs ut som en marknadsföringssingel i december 2002. Låten ersatte därmed "Lies, Lies, Lies" som tidigare planerats som uppföljare till "Hit the Freeway". Låten skrevs av Toni och Keri och komponerades av Antonio "LA" Reid, Andrea Martin samt Ivan Mathias. "A Better Man" bemöttes positivt av musikrecensenter. Billboard skrev att låten hade stor "hit potential" och uppskattade Braxtons sång framförande.[10] Eftersom Braxton var höggravid vid tidpunkten investerade Arista aldrig i någon större utgivning av singeln som heller aldrig fick någon musikvideo. "Let Me Show You the Way (Out)" och "Give It Back" (med rapp-duon Big Tymers) gavs ut som dubbel A-sida till varandra och skickades till amerikanska radiostationer som radiosinglar.[15] Låtarna tog sig aldrig in på några singellistor.[16]

Kontrovers[redigera | redigera wikitext]

"Tanken på min karriär gör mig inte lycklig längre. Oskyldigheten jag hade i den här industrin är borta - och jag hatar det. Förut kunde jag sjunga utan all politik inblandad. Men allt det är borta. Jag saknar det." [en 3][5]

Braxton i en intervju med Vibe Magazine.

Två månader innan albumutgivningen fick Toni och Keri veta att hon väntade parets andra barn. Detta orsakade stora problem då sångerskans graviditet skulle göra att hon inte kunde marknadsföra More Than a Woman. Vid tidpunkten hade Braxton jobbat på skivan i över ett år och Arista Records var nöjd med resultatet. Efter en tid av dalande popularitet ville skivbolaget säkra ett "comeback album" och planerade en massiv marknadsföringskampanj på flera miljoner dollar.[17] Om situationen sa Toni: "Jag tror inte att de är speciellt glada. När jag avslöjade nyheten blev de helt mållösa. Typ, 'Vad menar du!? Hur hände det här?'." Vid en fråga angående marknadsföringen av skivan avslöjade Braxton att hon kände sig "väldigt stressad över situationen. Jag undrar hur jag ska hinna med allt."[5] Braxton föreslog att skivbolaget skulle flytta fram albumets utgivningsdatum till 2003 men Arista ansåg att arbetet var tvunget att komma ut 2002. Bolaget föreslog att Braxton skulle göra en abort, vilket hon vägrade.[17]

Stressen av att vara osams med skivbolaget gav sångerskan svåra sammandragningar och hon fick därför tillbringa mycket tid till sängs. Braxtons läkare ansåg att hon riskerade en förtidig födsel om hon inte saktade ner tempo.[17] Samtidigt tvingade Arista henne att resa runt i USA och marknadsföra skivan. När More Than a Woman gavs ut, den 19 november 2002, hade Braxton hunnit bli höggravid och ställde in stora delar av den fortsatta marknadsföringen.[17] L.A. Reid uttalade sig om situationen och tycktes positiv åt sångerskans graviditet. I en intervju sade han: "Toni är en riktig kvinna som ska vara stolt över att hon är en mamma, hustru, artist och låtskrivare." Han avslöjade att han ansåg att det fanns en fördel i sångerskans blivande moderskap: "Skivans målgrupp är kvinnor i samma ålder som Toni och de har barn."[5] I själva verket surnade hennes relation med Reid och Arista Records. En av cheferna vid bolaget uttalade sig nedsättande om sångerskans graviditet och kallade Toni för en "åldrande diva". I en intervju sa Toni Braxton: "Jag är inte lycklig längre. Jag vill lämna mitt skivbolag. Dom ser på min graviditet som en sjukdom istället för att säga 'Ok, du är gravid men vi försöker få det att fungera iallafall.' Jag har sagt till Arista att kvinnor älskar att se andra kvinnor gravida. Vi har kunnat dela mitt tillstånd med resten av världen och det har kunnat bli jättebra - men nej [...] Dom har inte rätten att kalla min karriär över, jag bestämmer när den är över."[18] I april 2003, beslutade sig sångerskan för att lämna Arista Records. Vid tidpunkten talade Braxton och Reid inte längre med varandra och sångerskan beskrev senare tiden som "oerhört jobbig och stressande".[1]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

 Professionella recensioner
Publikation Betyg
Allmusic 4/5 stjärnor [12]
BBC Music (positiv) [9]
CD Universe 4.2/5 stjärnor [6]
Entertainment Weekly (B) [19]
People Magazine (positiv) [3]
Slant Magazine 3.5/5 stjärnor [8]

Enligt Metacritic har More Than a Woman ett medelbetyg på 77 av 100 baserat på åtta recensioner, vilket indikerar "generellt positiva recensioner".[7] Stephen Thomas Erlewine vid Allmusic gav skivan 4 av 5 stjärnor och skrev: "Materialet är väldigt jämnt. Det är en fortsättning på föregångaren The Heat, en del kan tycka det är svårt att några egentliga skillnader mellan de båda skivorna." Han klagade på att albumet saknade "en lika oförneklig singel som 'He Wasn't Man Enough' men innehöll trots det en liknande sexig anda." Erlewine avslutade recensionen med att skriva: "Skivan är lätt en av de bättre och mera tillfredsställande utgivningarna i år och en ytterligare trofe för Toni Braxton."[12] Han valde ut "Let Me Show You the Way (Out)", "Hit the Freeway" och "Tell Me" som skivans bästa låtar.[12] Blender var positiv i sin recension och skrev: "Medan hennes wailande jämlikar överdriver med sång rider Toni lågmält de tunga melodierna."[7] Chuck Arnold, skribent för People Magazine, ansåg att "hennes heta, mörka alto skiner när hon böjer och förgyller toner med den där speciella Toni-känslan."[3] Arnold la sedan till "Resten av skivan håller dessvärre inte samma kvalitet, men är ändå mer-än-bra jämfört med andra album i samma genre."[3] Launch var positiv till innehållet i låtarna och skrev "all denna ilska är inte bara terapeutisk, utan gör övergången till hiphop-diva lättare. Det är inte bara för skivbolaget och försäljning utan det grundas på något äkta."[7]

Keysha Davis, skribent vid BBC Music trodde att More Than a Woman skulle sälja "hink-vis".[9] Hon prisade Braxton för att "inte bara fängsla medelålders människor med kraftfulla ballader utan också hiphop-folket med hennes moderna uppfattning om livsstil och stora attityd."[9] Om skivans hiphop-låtar skrev Chris Willman från Entertainment Weekly: "Hon gör plötsligt anspråk på hiphop, tillbakalutad hiphop med elektroniska pulserande beats som passar förvånansvärt bra in i hennes boudoir där hon kuttrar fram sången."[19] Slant Magazine jämförde skivan med The Heat och ansåg att More Than a Woman var "hetare än den poppigare föregångaren" och avslutade med att skriva: "Den här skivan är hennes jämnaste album sedan Toni Braxton (1993)".[8] CD Universe skrev: "All denna eklekticism åsido, det är såklart på balladerna som Braxton strålar och här får hon gått om plats att göra just detta. Tyvärr är produktionen på dessa spår, som samplar allt från konstiga elektroniska effekter till förvrängda rock-gitarrer, väldigt oinspirerad och jämn. Det verkar ha varit svårt att hitta på något mera energiskt."[6] Patrik Hamberg vid den svenska internetsidan Dagensskiva ansåg att Braxton "lyckas överraska" sedan The Heat: "Melodierna har blivit tydligare. Beaten är bättre. Hiphop-influenserna tydligare, utan att för den skull omvandla hennes tolkning av r'n'b till hiphopsoul à la Mary J Blige." Han avslutade recensionen med: "En bra skiva och en oväntad uppryckning."[20]

Kommersiell prestation[redigera | redigera wikitext]

More Than a Woman debuterade på Billboards listor den 7 december 2002.[21] Första veckan efter utgivningen sålde studioalbumet 97.000 exemplar. Projektet led av brist på publicitet vilket gjorde att skivan debuterade på plats 13 på Billboard 200, hennes första och hittills enda studioalbum att missa topp-tio på den topplistan. Den gjorde bättre ifrån sig på USA:s R&B-lista Top R&B/Hip-Hop Albums där den debuterade på femteplatsen. På Billboard 200 tillbringade Braxtons album sammanlagt 14 veckor.[21] På R&B-listan låg skivan kvar i tjugo veckor. Efter en tid hade albumet sålt 440 000 exemplar och guldbelönades av RIAA för 500 000 exemplar skickade till affär. Trots detta blev skivans prestationer en besvikelse för Braxton. Vid en tillbakablick 2012 tog sångerskan avstånd från projektet och sa: "More Than a Woman var en flopp! En riktigt stor flopp! Det var pinsamt."[1]

Internationellt hade skivan högst placering i Schweiz där den nådde plats 23 på albumlistan Schweizer Hitparade (Swiss Music Charts). Den nådde även plats 37 i Tyskland, plats 88 i Nederländerna och plats 90 i Frankrike.[22][23]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Standard edition
# Titel Kompositör Producent(er) Längd
1. "Let Me Show You the Way (Out)"   Toni Braxton, Tamar Braxton, Curtis Mayfield Keri Lewis, Ernest D. Wilson 4:19
2. "Give It Back" (featuring Big Tymers) Tamar Braxton, Toni Braxton, Brian Williams Mannie Fresh 3:38
3. "A Better Man"   Andrea Martin, Ivan Mathias, Gerrad C. Baker Antonio "LA" Reid, Andrea Martin, Ivan Mathias, Gerrad C. Baker 3:58
4. "Hit The Freeway" (featuring Loon) Chauncey Hawkins, Pharrell Williams The Neptunes 3:55
5. "Lies, Lies, Lies"   Keri Lewis, Stokley Williams Keri Lewis, Stokley Williams 5:10
6. "Rock Me, Roll Me"   Tamar Braxton, Toni Braxton, Keri Lewis Keri Lewis 4:57
7. "Selfish"   Toni Braxton, Tamar Braxton, Blake English, Brandy Norwood, Kenisha Pratt, Robert "Big Bert" Smith Robert "Big Bert" Smith, Brandy Norwood 3:47
8. "Do You Remember When"   Toni Braxton, LaShawn Daniels, Rodney "Darkchild" Jerkins, Fred Jerkins III Rodney "Darkchild" Jerkins, Fred Jerkins III 4:07
9. "Me & My Boyfriend"   Toni Braxton, Tamar Braxton, Darryl Harper, Irving Lorenzo, Andre Parker, Ricky Rouse, Irv Gotti, Tupac Shakur, Tyrone Wrice 3:43
10. "Tell Me"   Anita Baker, Anthony Bias, Toni Braxton, Louise Johnson Keri Lewis 4:09
11. "And I Love You"   Babyface, Daryl Simmons Daryl Simmons 3:46
12. "Always"   Toni Braxton, Tamar Braxton, Blake English, Brandy Norwood, Kenisha Pratt, Robert "Big Bert" Smith Brandy Norwood, Robert "Big Bert" Smith 3:19
Total längd:
49:40


Samplingar[redigera | redigera wikitext]

  • "Let Me Show You the Way (Out)" innehåller element av "Love's Happening", framförd av Curtis Mayfield.
  • "Me & My Boyfriend" samplar Tupac Shakurs "Me and My Girlfriend" från 1996.
  • "Tell Me" innehåller element från "Sweet Love" framförd av Anita Baker

Personal och musikmedverkande[redigera | redigera wikitext]

Topplistor[redigera | redigera wikitext]

Lista (2002) Topplacering
 Nederländerna (MegaCharts) [23] 88
 Frankrike (SNEP) [23] 90
 Tyskland (Media Control Charts) [22] 37
 Japan (Oricon) [24] 114
 Schweiz (Swiss Music Charts) [23] 23
 Storbritannien (UK Albums Chart) [25] 123
 USA (Billboard 200) [12] 13
 USA (Top R&B/Hip-Hop Albums) [12] 5

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Toni Braxton’s Behind The Music — Saddest Ever?”. hiphollywood.com. 18 February 2002. http://hiphollywood.com/2012/10/toni-braxtons-behind-the-music-saddest-ever/. Läst 18 februari 2012. 
  2. ^ Toni Braxton Making 'Hit After Hit,' Rodney Jerkins Promises”. mtv.com. 18 February 2002. http://www.mtv.com/news/articles/1452697/toni-braxton-making-hit-after-hit.jhtml. Läst 18 februari 2012. 
  3. ^ [a b c d e f g] Arnold, Chuck. ”Picks and Pans Review: More Than a Woman: People.com”. People Magazine. http://www.people.com/people/archive/article/0,,20138550,00.html. Läst 17 februari 2012. 
  4. ^ [a b c d e f g h] Toni Braxton Back With A New Album, Hotter Image, Second Pregnancy”. Jet Magazine. 18 February 2002. http://books.google.se/books?id=FMMDAAAAMBAJ&pg=PA58&dq=%22toni+braxton%22+%2B+%22more+than+a+woman%22&hl=sv&sa=X&ei=54yfUIrtB8SB4AToqoGIAQ&ved=0CDgQ6AEwBDgK#v=onepage&q=%22toni%20braxton%22%20%2B%20%22more%20than%20a%20woman%22&f=false. Läst 18 februari 2012. 
  5. ^ [a b c d e f g] Toni Braxton Brings The Heat: The Pregnant Wife And Mother Tells The Truth About The Business, Her Competition And Acting Her Age”. Vibe Magazine. 18 February 2002. http://books.google.se/books?id=uyUEAAAAMBAJ&pg=PA138&dq=%22toni+braxton%22+%2B+%22more+than+a+woman%22&hl=sv&sa=X&ei=5ZaeUM-XDMSl4gTI8IGwDQ&ved=0CEMQ6AEwBw#v=onepage&q=%22toni%20braxton%22%20%2B%20%22more%20than%20a%20woman%22&f=false. Läst 18 februari 2012. 
  6. ^ [a b c d] ”Toni Braxton - More Than a Woman CD Album”. CD Universe. http://www.cduniverse.com/productinfo.asp?pid=8215736. Läst 17 februari 2012. 
  7. ^ [a b c d] ”Toni Braxton Works With Gotti, Neptunes, Husband On New LP”. MTV News. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1457887/toni-braxton-album-details.jhtml. Läst 17 februari 2012. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j] Cinquemani, Sal. More Than a Woman review”. Slant Magazine. http://www.slantmagazine.com/music/review/toni-braxton-more-than-a-woman/224. Läst 17 februari 2012. 
  9. ^ [a b c d e f g h] Davis, Keyshia. ”BBC - Music - Review of Toni Braxton - More Than a Woman”. BBC. http://www.bbc.co.uk/music/reviews/bhbd. Läst 17 februari 2012. 
  10. ^ [a b] Spotlight - Toni Braxton, A Better Man”. Billboard. 18 February 2002. http://books.google.se/books?id=MQ0EAAAAMBAJ&pg=RA1-PA37&dq=%22toni+braxton%22+%2B+%22a+better+man%22&hl=sv&sa=X&ei=iZ-fUMfUCKSj4gS3jYCQBA&ved=0CDIQ6AEwAQ#v=onepage&q=%22toni%20braxton%22%20%2B%20%22a%20better%20man%22&f=false. Läst 18 februari 2012. 
  11. ^ ”Deja Feud: Jay-Z, Toni Braxton Tracks Sample Same Tupac Song”. MTV News. MTV. http://www.mtv.com/news/articles/1458014/jay-z-braxton-sample-tupac.jhtml. Läst 17 februari 2012. 
  12. ^ [a b c d e f]
  13. ^ Toni Braxton and Irv Gotti”. Pop Music. http://www.pop-music.com/toni-braxton-and-irv-gotti. Läst 18 februari 2012. 
  14. ^ Toni Braxton’s Got No More Love For Irv Gotti”. Pop Music. 18 February 2002. http://www.pop-music.com/toni-braxtons-got-no-more-love-for-irv-gotti. Läst 18 februari 2012. 
  15. ^ ”Toni Braxton – Let Me Show You The Way (Out) / Give It Back”. discogs.com. http://www.discogs.com/Toni-Braxton-Let-Me-Show-You-The-Way-Out-Give-It-Back/release/2315300. Läst 4 december 2010. 
  16. ^ Cole, Marissa H. (2005). Sizzling Songtress Toni Braxton Readies Fifth Album And Talks About Motherhood. Ebony Magazine. Sid. 83 
  17. ^ [a b c d] ”Toni Braxton-Inside Out pt1”. Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=8xWRA__Up8s. Läst 17 februari 2012. 
  18. ^ ”Toni Braxton-Inside Out pt2”. Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=9JrCkQFk_Mg. Läst 17 februari 2012. 
  19. ^ [a b] Willman, Chris (November 22, 2002). More Than a Woman review”. Entertainment Weekly. http://www.ew.com/ew/article/0,,390633,00.html. Läst 17 februari 2012. 
  20. ^ Uppryckningen”. Dagensskiva. 18 February 2002. http://dagensskiva.com/2002/12/05/toni-braxton-more-than-a-woman/. Läst 18 februari 2012. 
  21. ^ [a b] More Than a Woman - Toni Braxton”. Billboard. 18 February 2002. http://www.billboard.com/archive#/album/toni-braxton/more-than-a-woman/551661. Läst 18 februari 2012. 
  22. ^ [a b] ”Musicline.de – Toni Braxton – More Than A Woman” (på German). Musicline.de. http://musicline.de/de/chartverfolgung_summary/title/Braxton%2CToni/More+Than+A+Woman/longplay. Läst 5 oktober 2008. 
  23. ^ [a b c d] ”Toni Braxton – More Than A Woman – swisscharts.com”. SwissCharts.com. http://swisscharts.com/showitem.asp?interpret=Toni+Braxton&titel=More+Than+A+Woman&cat=a. Läst 5 oktober 2008. 
  24. ^ ”More Than A Woman – Oricon” (på Japanese). Oricon. http://www.oricon.co.jp/music/release/d/490824/1/. Läst 24 juli 2009. 
  25. ^ ”Chart Log UK: 1994–2006”. Zobbel.de. http://www.zobbel.de/cluk/CLUK_B.HTM. Läst 1 november 2008. 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "I'm really happy with this album. I wanted to dance, I wanted to be an angry woman, I wanted to be happy and sad. I did everything I wanted to do, and I'm not trying to please everyone."[5]
  2. ^ "My lyrics are not conservative. People just don't know it until they're sitting at home late at night with a glass of wine and read the lyrics and say 'oh my...! I didn't know she actually sang this!'"[4]
  3. ^ "My career really doesn't make me happy anymore. The innocence I once had in this business is gone, and I hate it. I loved being able to sing without all the politics involved. It's gone, and I miss it."[5]