Motala långvåg

Motala långvåg är ett samlingsnamn för de två radiostationer som fanns i Motala och Orlunda.

Motala långvågsstation

Motala radiostation.

Motala långvågsstation var den radiostation som år 1927 invigdes i Bondebacka i Motala. Stationen har även sänt kortvågsradio.

1925 grundades företaget Radiotjänst och samma år hemställde Kungliga Telegrafstyrelsen hos Kungl Maj:t om "anslag till uppförande av en stor rundradiostation i mellersta Sverige, avsedd att möjliggöra mottagning å kristallmottagare med utomhusantenn inom ett område med 200 till 300 km radie omkring stationen". 1926 beviljades anslaget och redan år 1927 invigdes stationen. I väntan på att stationen färdigställdes fick Radiotjänst använda en långvågssändare i Karlsborg för sina sändningar, men 1927 togs Motala långvågsstation i drift. Radiosändaren var en Marconi på 30 kW och frekvensen 227 kHz. 1935 installerades en ny sändare från Marconi och effekten höjdes till 150 kW för att kunna möta den ökade trängseln på bandet. Den gamla 30 kW-sändaren fick stå som reserv. Mellan två 124 m höga radiotorn monterades en 140 m lång trumantenn. Stationen i centrala Motala lades ned 1962 och ersattes av Orlundastationen (se nedan).

Kortvåg

Bondebackastationen har även innehållit sändare och antenner som använts för dåvarande Radiotjänsts kortvågssändningar till en publik utomlands. De första försökssändningarna med kortvåg ägde rum under ett par år med början 1928. År 1937 inleddes nya provsändningar från Bondebacka med en sändare på 0,5 kW. Sändningsfrekvenserna bar 6 065 kHz i 49 metersbandet (som användes för Radio Swedens sändningar mot Europa fram till 2010), och 11 705 kHz i 25 metersbandet. Året efter inleddes reguljära kortvågssändningar med en 12 kW AGA-Baltic-sändare. År 1939 togs ytterligare en AGA-Baltic kortvågssändare på 12 kW i bruk i Bondebacka, där det också uppfördes riktantenner som användes för sändningar till Nord- och Sydamerika. Kortvågssändningarna flyttade 1952 till Hörby i mellersta Skåne.

Frekvensbyten

Motala långvåg kom till följd av internationella konferenser att byta frekvens ett antal gånger:

• 1927 227   kHz (originaltilldelning)
• 1929 222,5 kHz (efter konferensen i Prag)
• 1934 216   kHz (efter konferensen i Luzern)
• 1939 214,5 kHz (efter konferensen i Montreux. P.g.a kriget trädde aldrig planen i kraft.
• 1950 191   kHz (efter konferensen i Köpenhamn 1948)
• 1 februari 1986 189   kHz (efter World Administrative Radio Conference 1979, WARC 79 i Genève)

Den fundamentala principen vid 1979 års konferens var att frekvenserna för samtliga stationer i rundradions långvågsband skulle vara multipler av 9 kHz = ett standardiserat kanalavstånd (189=21×9). Därmed avhjälptes vissa interferens-störningar, som med den tidigare planen hade förekommit mellan stationer på grannkanaler.

Orlunda långvågsstation

Orlunda, 2006.

Orlunda långvågsstation byggdes 1958 till 1961 i Orlunda sydost om Vadstena och invigdes i maj 1961 av Prins Bertil. Det var en modernare station på 2 × 300 kW för parallelldrift från Compagnie Français Thomson-Houston (CTH, idag enbart Thomson). Slutrören var en CTH-specialitet, vapotroner med ångkylning. Antennsystemet var en unik ringantenn, utvecklat av civilingenjören Folke Strandén vid Televerket, bestående av fem 200 m höga master stående i en ring runt en centrummast på 250 m med ett inbördes avstånd av 630 m. Projektledare vid uppbyggnaden av Orlundastationen var Tore Myrén vid Televerkets Radiobyrå.

Den 12 juli 1970 kl. 01:50 störtade centrummasten samman under ett åskoväder efter att blixten slagit ned i masten, satt fyr på en av de oljefyllda stagisolatorerna varpå en av staglinorna gått av. Masten störtade samman över bunkern. Bunkern fick obetydliga skador tack vare sin kraftiga konstruktion.

Sändningsfrekvensen alstrades av en extremt noggrann generator, som gjorde att stationen kunde fungera som normalfrekvensstation för vetenskapliga ändamål. Räckvidden var dagtid gott och väl halva Sverige, under mörk del av dygnet mycket större, så att större delen av Europa täcktes. Motalasändaren användes för att återutsända SR P1 med målområde Skandinavien. Den nyuppförda mellanvågsstationen i Sölvesborg, som tog vid efter sändaren i Hörby pensionerats för gott, fick sköta Radio Sweden, Sveriges Radios utlandsprogram.

Sändaren stängdes av 30 november 1991, och 1995 revs de sista masterna. År 1987 hade militär från K 3 i Karlsborg fått öva sina sabotagekunskaper på tre av masterna. Inspelade filmsekvenser från sprängningen användes i den militära utbildningsfilmen Förebudet. Totalt upptog stationen 240 hektar inklusive jordnät och kraftkablar nedlagda under plogdjup. Idag finns en 86,4 m hög mast för mobiltelefoni på samma plats som den ursprungliga mittmasten. I januari 2006 skrev några privatpersoner till länsstyrelsen i Östergötland med begäran om att stationsbyggnaden skulle byggnadsminnesförklaras.

Stationens beräknade täckning var en stor del av Finland, hela Danmark, norra Tyskland, södra Norge och halvvägs till Storbritannien. Under stationens sista år ändrade man om något i antennriktningen så att man koncentrerade strålningen mot Finland och Danmark.

Galleri

• 

  En av sändarna på 300 kW från CFTH.

• 

  Radiovägen, Motala.

• 

  Principschema för sändare och antennsystem.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Motala långvåg
  Bilder & media
• Sveriges Rundradiomuseum
• Hemsida om rundradiostationer i Sverige
• Klättring i en av Motalamasterna