Motbjudande slutsatsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den motbjudande slutsatsen (The Repugnant Conclusion) är det tankeexperiment som först fördes fram av filosofen Derek Parfit i Reasons and Persons.

Tankeexperimentet fungerar som en kritik av utilitarismen och går ut på att om mängden lycka (eller intressetillfredsställelse, beroende på vilken variant av utilitarismen det rör sig om) är det som avgör hur bra världen är, så vore en värld med 100 miljarder knappt lyckliga människor bättre än en värld med 1 miljard mycket lyckliga människor. Det "motbjudande" är att man som utilitarist tvingas erkänna att det kan vara bättre med en värld där människor är så pass lyckliga att de precis anser livet värt att leva, jämfört med en värld med färre men lyckligare människor.

Henry Sidgwick (1838-1900) inledde diskussionen om befolkningsetik.

Problemet uppmärksammades första gången av den engelske utilitaristen Henry Sidgwick. Det nämns i författarens The Methods of Ethics, som utgavs 1874. Här är ett citat ur upplagan från 1907:

[D]en punkt upp till vilken, enligt utilitaristiska principer, fokmängden bör uppmuntras att öka, är inte den där den genomsnittliga lyckan är den största möjliga [...] utan den vid vilken produkten som uppnås genom att multiplicera antalet levande personer med mängden genomsnittlig lycka når sitt maximum.[1]

Förutom att utgöra ett problem för utilitarister är argumentet inflytelserikt i den bredare diskussion som går under beteckningen populationsetik (population ethics), som under de senaste decennierna varit under intensiv diskussion. Filosofer har ställt frågor som "Är det möjligt att göra världen till en bättre plats genom att skapa fler lyckliga varelser?" och "Finns det en moralisk förpliktelse att skaffa barn?". Det huvudsakliga problemet är hur man ska formulera en teori som tar tillvara våra moraliska intuitioner i frågor om olika sakförhållandens—som rör antalet människor, deras livskvalitet och identitet—moraliska värde. Den motbjudande slutsatsen har visat sig vara svår att undvika, utan att man tvingas anamma en annan, lika kontraintuitiv, slutsats. Den utgör därför en av den moderna etikens mest aktuella frågeställningar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sidgwick, Henry. 1907. The Methods of Ethics, s. 415-16. Citerat ur Schultz 2006.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]