Moustérienkulturen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den kända grottan i Le Moustier i Dordogne som givit kulturguppen sitt namn
Paleolitikum

Kronologi

Stenteknologi

Moustérienkulturen är en mellanpaleolitisk stenålderskultur som uppburits av neandertalmänniskor. Kulturgruppen är uppkallad efter fyndorten Le Moustier i Frankrike. Kulturgruppen kan dateras till omkring 100000 - 38000 f.Kr.

Utbredning och verktyg[redigera | redigera wikitext]

Moustérienkulturen är mer eller mindre utbredd över stora delar av Europa, Främre Orienten och Nordafrika. Karaktäristisk för Moustérienkulturen är den så kallade levalloistekniken för framställning av stenverktyg. Man finner många varianter hos de moustérienindustrier som når från atlantkusten till området norr om Svarta havet och Asiens inre. I Västeuropa fortsatte till exempel handkilarna, oftast små och triangulära eller hjärtformade, att spela en framträdande roll, medan de längre söderut i hög grad förlorade i betydelse. I en stor del av detta område, från Sydfrankrike och Italien till Centraleuropa, Krim, Don-Donetsområdet och den västkaukasiska kustzonen, ersattes handkilens försvinnande eller tillbakagång med en rik mångfald av skivredskap, som vid det laget bl.a. omfattade borr och långa smala skivor med brant retusch. Fr.a. i områdets östra del, från Grekland till Sydryssland, rymmer redskapslådan också spetsar med fleck tillhuggning av endera sidan och antingen bladformade eller subtriangulära med konkav bas.

Det verkar som om själva idén att koncentrera sig på verktyg som kan slås fram med ett enda slag ur väl förarbetade kärnor skulle ha utvecklats i norra delen av den äldre paleolitiska världen och fr.a. ha varit utmärkande för den mellanpaleolitiska levalloiso-moustérienkulturprovinsen, men själva metoderna spreds vida omkring.[1]

Jakt[redigera | redigera wikitext]

Neanderthalmänniskans vana att bosätta sig i grottor har gett oss tämligen goda upplysningar om deras viktigaste bytesdjur, deras sätt att använda ben och besläktade material och deras sätt att behandla sina döda. De tycks på intet vis ha varit mer avancerade som jägare än sina närmaste föregångare. Där levalloiso-moustériennivåer överlagrar nivåer från tidig paleolitikum finns det inget som tyder på att de yngre kulturerna jagade fler djurarter än de äldre. Inte heller finner man några vittnesbörd om särskilt förbättrade jaktmetoder; tydligen fortsatte man att förlita sig på sådana gamla välbeprövade hjälpmedel som träspjut, stenkulor och troligen också primitiva fallgropar, och specialiserade projektilspetsar lyser med sin frånvaro. Därtill använde man sig nästan inte alls av ben och närstående material, råvaror som de senare stenåldersjägarnas bearbetade till en hel mångfald av olika spjut-, harpun-, och pilspetsar, till metkrokar och spetsade fiskepinnar, till massor av olika redskap och personliga prydnader av alla de slag. Diverse benbitar, däribland finger- och tåben, användes som städ vid flintbearbetningen, men det finns ingenting som tyder på att man bearbetade ben eller horn för att få bestämda verktyg eller vapen av något slag.[2]

Ingen konst[redigera | redigera wikitext]

En annan och kanske än mer betydelsefull begränsning är frånvaron av varje antydan om ett utvecklat estetiskt sinne.[2] Människan under mellersta paleolitikum kunde tillverka en begränsad serie redskap på ett häpnadsväckande arbetsbesparande sätt, och den formens fulländning och standardiseringsgrad som hon uppnådde, ofta över mycket stora områden och trots stora variationer i kvaliteten hos de råvaror hon använde, vittnar om en bestämd avsikt och en utpräglad stilkänsla. Men så vitt vi vet utövade hon ingen konst.[2] Man har till exempel inte funnit några som helst sniderier eller ristningar i hela mångfalden av ben och horn från moustérienkulturens och med den besläktade fyndorter. Och inte heller har man påträffat ens en enda genomborrad tand, som skulle kunna antyda att hon gjorde sig personliga prydnader.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Clark 1969, s. 55
  2. ^ [a b c d] Clark 1969, s. 56

Litteratur[redigera | redigera wikitext]