Mu'allaqat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mu'allaqat (arabiska: المعلقات, al-muʕallaqaːt) är en antologi med sju långa dikter (qasida) av de mest kända arabiska författarna från förislamisk tid. En annan version av samlingen innehåller tio dikter. Författarna till de sju dikterna är Imru' al-Qays, Tarafa ibn al-Abd, Zuhayr, Labid, Amr ibn Kulthum, Antarah ibn Shaddad och Harith ibn Hilliza.[1]

Dikterna representerar en avancerad muntlig traditionArabiska halvön och skrevs först ner på 700-talet. De följer komplicerade och konventionella metriska former och rimmönster. Också innehållsmässigt följer de fastslagna normer: en erotisk-nostalgisk inledning, en skildring av en resa i öknen och därefter ett huvudtema som kan vara panegyriskt, satiriskt eller elegiskt.

Diktsamlingen är en källa till kunskap om det gamla arabiska stamsamhällets livsföring och värderingar, och formmässigt har dikterna varit ett föredöme för den arabiska litteraturen ända in i vår tid.

Namnet Mu'allaqat ("de upphängda") kommer enligt traditionen från att de bästa dikterna vid större dikttävlingar hängdes upp i Kaba i Mekka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Muallakat i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)