Mudéjararkitektur i Aragonien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Mudéjararkitektur i Aragonien
Kupolen till Teruels domkyrka
Kupolen till Teruels domkyrka
Geografiskt läge
Koordinater 40°20′38″N 1°6′26″V / 40.34389°N 1.10722°V / 40.34389; -1.10722Koordinater: 40°20′38″N 1°6′26″V / 40.34389°N 1.10722°V / 40.34389; -1.10722
Plats Aragonien
Land Spanien
Region* Europa och Nordamerika
Data
Typ Kulturarv
Kriterier iv
Referens 378
Historik
Världsarv sedan 1986  (10:e mötet)
Mudéjararkitektur i Aragonien på kartan över Spanien
Red pog.svg
Mudéjararkitektur i Aragonien
Mudéjararkitektur i Aragonien på kartan över Spanien.
* Enligt Unescos indelning.

Mudéjararkitektur i Aragonien är en estetisk riktning i Mudéjarstilen, som har sitt centrum Aragonien (Spanien) och har uppmärksammats genom att en del byggnadsverk fått status som världsarv.

Kronologin för de aragonesiska Mudejarerna spänner från 1100-talet och fram till 1600-talet och omfattar fler än hundra arkitektoniska monument belägna främst i dalgångarna till Ebro, Jalón och Juloca. I området fanns en stor befolkning med muslimskt ursprung, även om många av dem nominellt var kristna. Beskrivna som Mudejarer eller Morisco, behöll de sina verkstäder och traditionella hantverk, och använde sällan sten som byggnadsmaterial.

De första manifestationerna av Aragonesiska Mudejarerna har två ursprung: å ena sidan, en palatsliknande arkitektur kopplad till monarkin, som förändrar och utökar Aljafería bevarandes den islamiska ornamentala traditionerna, och å andra sidan, en tradition som utvecklar den Romanska arkitekturen genom att använda tegel istället för byggsten och som ofta uppvisar ornamenterade spröjsverk med spanska rötter. Exempel på den senare typen av mudejararkitektur kan ses i kyrkan i Daroca, som började byggas i sten och avslutades på 1200-talet med Mudejariska tegelpaneler.

Utifrån en byggnadsteknisk synvinkel, använder sig Mudejararkitekturen helst av funktionella gotiska planer, men med en viss skillnad. Strävpelare saknas vanligen, särskilt i absiden som kännetecknas av en oktogonal plan med tjocka murar som kan hålla för takets tryck och som ger utrymme för att lysa upp tegeldekorationer. Å andra sidan, är strävpelare ofta ett inslag i mittskeppen där de kan toppas av små torn, likt i Catedral-Basílica de Nuestra Señora del Pilar. Det kan finnas sidokapell som inte tydligt syns från exteriören. Kyrkor i stadsdelar (såsom San Pablo i Zaragoza) eller mindre städer saknar vanligen sidoskepp, men platser för fler altare finns i kapellen mellan långhusets strävpelare. Det är vanligt att dessa sidokapell har slutna svalgångar eller ándite (gångvägar), med fönster mot ut- och insidan av byggnaden. Detta utseende kallas en kyrkofästning, och dess prototyp kan vara kyrkan i Montalbán.

Det typiska klocktornen uppvisar en enastående ornamental utveckling och deras byggnadsstruktur har ärvts från den islamiska minareten.

Ett världsarv[redigera | redigera wikitext]

Tornet till Utebo kyrka.

1986 blev Mudejarkomplexet i Teruel ett världsarv.[1] Detta utvidgades 2001 för att även omfatta nadra Mudejarmonument i Aragonien:

Kod Namn Plats År
378-001 Tornet, taket och kupolen till Teruels domkyrka Teruel 1986
378-002 Tornet och kyrkan i San Pedro Teruel 1986
378-003 Tornet och kyrkan i San Martín Teruel 1986
378-004 Tornet och kyrkan i Salvador Teruel 1986
378-005 Absiden, korsgången och tornet i Colegiata de Santa María Calatayud 2001
378-006 Santa Teclas församlingskyrka Cervera de la Cañada 2001
378-007 Sankta Maria kyrka i Tobed Tobed 2001
378-008 Mudéjarlämningar efter palatset Aljafería Zaragoza 2001
378-009 Tornet och församlingskyrkan i San Pablo Zaragoza 2001
378-010 Absiden, kyrkan och kupolen i La Seo Zaragoza 2001

Landmärken[redigera | redigera wikitext]

Mudejardesign i Peter IV av Aragoniens palats Aljafería: alfiz och spandrel.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Mudejar Architecture of Aragon Website of UNESCO World Heritage Centre

Bibliografi som använts[redigera | redigera wikitext]

  • Gonzalo Borrás Gualis, Mudejar art in Teruel, Teruel Studies Institute, 1990. ISBN 84-86982-22-7.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]