Mufflonfår

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mufflonfår
Hannar och honor av den förvildade populationen som ibland räknas som underart Ovis orientalis musimon.
Hannar och honor av den förvildade populationen som ibland räknas som underart Ovis orientalis musimon.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning Idisslare
Ruminantia
Familj Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj Getdjur
Caprinae
Släkte Får
Ovis
Art Ovis orientalis
Underart Mufflonfår (se text)
Vetenskapligt namn
§ orientalis-gruppen
Hitta fler artiklar om djur med

Mufflonfår eller rödfår[1] är flera vilda populationer av arten Ovis orientalis (eller Ovis aries) som förekommer i västra Asien och Europa. Dessa populationer är antingen ursprunglig vilda eller förvildade tamfår.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Yttre systematik[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga namnet för hela arten är beroende av om tamfåret räknas som god art eller om det klassificeras som underart. Den första varianten används av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) och då får tamfåret namnet Ovis aries (Linnaeus, 1758) medan de ursprunglig vilda populationerna listas som Ovis orientalis (Gmelin, 1774).[2] Peter Grubb listar tamfåret i Mammal Species of the World (2005) som underart och i detta fall blir namnet för hela arten Ovis aries, då Carl von Linnés beskrivning av tamfåret är äldre än alla beskrivningar av vilda underarter.[3] Båda varianter godkänns 2003 av International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) som giltiga namn för arten.[3]

Arten delas i två grupper som sammanfattar flera underarten.[3] Medlemmar av orientalis-gruppen betecknas med det svenska trivialnamnet mufflonfår och medlemmar av vignei-gruppen med namnet urial eller stäppfår. Stäppfåret ansågs tidigare vara en god art.[4]

Inre systematik[redigera | redigera wikitext]

Orientalis-gruppen består enligt IUCN endast av en underart som betecknas Ovis orientalis orientalis (Gmelin, 1774) eller Ovis orientalis gmelinii (Blyth, 1851). Denna underart lever i södra Armenien, södra Azerbajdzjan, nordvästra Iran, nordöstra Irak och västra Turkiet. En avskild population finns i sydcentrala Turkiet.[2]

I gruppen blev ytterligare två till tre underarter beskrivna.[3] De godkänns inte av IUCN eller de räknas till den andra gruppen.[2] Dessa underarter är:

  • Ovis orientalis musimon (Pallas, 1811) sammanfattar vilda populationer på Sardinien och Korsika som senare blev introducerade i flera andra europeiska regioner. Dessa populationer är enligt nyare forskning förvildade tamfår. Underarten godkänns därför inte av IUCN. Först troddes att populationerna är en rest av ett större bestånd som var spritt i Europa under förhistorisk tid. Lämningar av mufflon har inte hittats på det omgivande fastlandet och inte heller på de båda öarna innan yngre stenålder.
  • Ovis orientalis ophion (Blyth, 1841) är en utrotningshotad population på Cypern. Underarten är inte heller godkänd av IUCN. Den ska likaså härstamma från förvildade tamfår.
  • Ovis orientalis isphahanica (Nasonov, 1910) är endemisk för en liten region i centrala Iran. Den listas av IUCN till vignei-gruppen.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Mufflonfåret har rödbrun päls med ett mörkare streck och en ljusare sadelformad teckning över ryggen och ljus undersida på buken. Baggarna har böjda horn som kan bli upp till 85 centimeter långa.[5] En del tackor kan också ha horn, som i så fall blir betydligt kortare, men de flesta saknar dem. Baggarna är större än tackorna, med en mankhöjd på omkring 90 centimeter, kroppslängd upp till 130 centimeter och vikt på omkring 50 kilogram.[6] [7]Vikten för tackorna är omkring 35 kilogram.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av buskmark och skogar.[7] Mufflonfåret lever i mindre flockar bestående av honor och ungar. Vuxna hanar lever ensamma eller i egna grupper.[7] Individerna är främst aktiva vid skymningen och gryningen men annars är de inte specialiserade på särskilda dagtider. Under parningstiden mellan september och december konkurrerar hanarna om honorna och mäter sin styrka genom att stångas och knuffas. Den starkaste hanen får para sig med flest honor. Honan föder sedan en eller två ungar på våren, oftast i april och tidigast i februari. Ungen får cirka 6 månader di och efter 8 till 9 månader är den könsmogen. Födan består av gräs, kvistar och olika vilda örter. I det vilda är mufflonfårets fiender i ursprungsområdet främst leoparder och schakaler. Livslängden är vanligen 15 till 20 år. [6] [7]

Mufflonfår i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är mufflon infört och hålls sedan 1930-talet[6] dels i hägn, lever dels fritt på västkusten, södra Värmland, Södermanland samt södra Västmanland. Djur som infördes på öar sprider sig när de på vintern vandrar över isen.[6]

Mufflonfåren omfattas i Sverige av paragraf 40 i jaktförordningen, vilket innebär att en fordonsförare som har kört på och skadat eller dödat ett mufflonfår är skyldig att märka ut platsen och kontakta polisen. Mufflonfår är också fredlösa året runt, dvs det finns ingen specifik tid då mufflon icke får skjutas.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mufflonfår, Nationalencyklopedin, läst 2014-03-03
  2. ^ [a b c] Valdez, R. 2013 Ovis orientalis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2014-03-03.
  3. ^ [a b c d] Wilson & Reeder, red (2005). Ovis aries (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ Urial, Nationalencyklopedin, läst 2014-03-03
  5. ^ Mammals of Britain & Europe 1 (1993)
  6. ^ [a b c d] Djur i Sveriges natur (1997) s. 273
  7. ^ [a b c d] Dägg-, grod- och kräldjur (1988) s. 359-360

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]