Municipalköping
Municipalköping var i Sverige benämning på vissa mindre köpingar, vilka i 12 av 13 fall hade erhållit köpingsrättigheter, antingen som lyd- eller friköpingar, före 1862 års kommunalförordningars ikraftträdande (undantaget var Nybro vars friköpingsrättigheter erkändes 1865). I samband med denna reform ansågs de vara alltför små för att bilda egna kommuner och kom därigenom i praktiken att likställas med municipalsamhällen.
Begreppet municipalköping används för att särskilja dem från municipalsamhällen och de köpingar som kom att utgöra egna kommuner (köpingskommuner).[1] Det äldsta kända belägget för ordet är från 1933; termen betecknas dock som mindre bruklig[2] och i exempelvis Statistisk årsbok kallades dessa orter köpingar ej utgörande egen kommun.
År 1919 fastslogs att alla orter som i framtiden blev köpingar också skulle bli egna kommuner, och municipalköpingarna avvecklades därefter gradvis fram till 1956.
I sammanhanget bör noteras att vissa orter i äldre tid kallade sig köpingar utan att några köpingsrättigheter hade erhållits, detta gäller till exempel Almvik, Avesta, Lyckeby, Torekov och Åhus.[3]
Orter som varit municipalköpingar [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ Wångmar, Erik Från sockenkommun till storkommun, 2003 s72
- ^ ”MUNICIPAL-KÖPING”. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/159/0.html#MUNICIPAL-KÖPING., Svenska Akademiens Ordbok (1945)
- ^ Andersson, Per: Sveriges kommunindelning 1863-1993, Draking, Mjölby 1993, s. 7