Murinae

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Artikeln beskriver underfamiljen Murinae. För möss se släktet Mus, för tammöss se husmus.
Murinae
Mindre skogsmus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Råttdjur
Muridae
Underfamilj Murinae
Vetenskapligt namn
§ Murinae
Auktor Illiger, 1815
Hitta fler artiklar om djur med

Murinae, ibland kallade Gamla världens råttor och möss, är en underfamilj i familjen råttdjur. Till underfamiljen räknas cirka 560 arter fördelade på ungefär 130 släkten.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arternas naturliga utbredningsområde ligger i Eurasien, Afrika och Australien. De flesta arterna finns i Sydostasien. Nästan varje ö i området har en egen musart. Före människans ankomst i Australien var djurgruppen tillsammans med fladdermöss den enda medlem av underklassen högre däggdjur på kontinenten. Innan européernas ankomst till Amerika förekom inga arter av underfamiljen Murinae. Där fanns istället tre underfamiljer av familjen Cricetidae som sammanfattas under namnet Nya världens möss. Nuförtiden lever där även husmus och brunråtta som fördelades med människans hjälp över hela jorden.

Arterna inom Murinae är inte specialiserade på något habitat. Det är bara ett fåtal arter som är kulturföljare men dessa har präglat synen på hela underfamiljen. Vissa arter lever på avlägsna öar och de är nästan outforskade.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Underfamiljens medlemmar skiljer sig mycket angående storleken. Medan släktena barkråttor (Phloeomys) och Mallomys når en kroppslängd upp till 48 centimeter (utan svans som kan vara lika lång) samt en vikt av 1,5 till 2 kilogram, är dvärgmusens kroppslängd maximal 7,5 centimeter (utan svans) och artens vikt ligger bara mellan 5 och 7 gram. Pälsens färg och utformning, svanslängden och annan kroppsbyggnad är beroende på levnadssättet och varierar mycket mellan arterna. Liksom hos alla andra gnagare används framtänderna för att gnaga. Mellan fram- och kindtänder finns en större klaff (diastema). De saknar hörntänder och premolarer, molarernas antal är per käkhalva inte större än tre. Vid de främre extremiteterna har fyra fingrar klor, tummen är vanligen liten och har en nagel. Fötterna har vanligen fem tår med klor.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Hos arterna inom underfamiljen förekommer flera olika levnadssätt. Några arter är aktiva på dagen och andra på natten, det finns arter som lever i träd och medlemmar som främst vistas på marken.

Även angående födan finns variationer men de flesta arterna är växtätare. De äter bland annat gräs, frön och rotfrukter. Några arter lever nästan uteslutande av insekter och vissa arter äter andra smådjur eller till och med mindre ryggradsdjur. Under vintern behöver en mus i Sverige dagligen äta minst lika mycket föda som dess egen kroppsvikt.[1]

Fortplantningssättet kännetecknas av en snabb förökning, kort dräktighetstid och kort livslängd.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Yttre systematik[redigera | redigera wikitext]

År 1945 placerade Simpson underfamiljen Murinae, inom familjen Muridae‚ tillsammans med andra underfamiljer i den större superfamiljen Muroidea. Den superfamiljen har, tillsammans med släktskapen mellan underfamiljerna, länge varit mycket diskuterad.

Kladogrammet här nedan följer studier av DNA-sekvenser från början av 2000-talet vilka har indikerat att det finns sex familjer. Den största familjen är Muridae, som omfattar underfamiljerna Murinae, Deomyinae, Leimacomyinae, Gerbillinae, och enligt senare uppgifter även Lophiomyinae. Av dessa underfamiljer är ökenråttorna den mest sannolika närbesläkatade gruppen.

Muroidea
Eumuroida
Muridae


Murinae



Gerbillinae




Deomyinae


 ?

Leimacomyinae




Cricetidae



Nesomyidae



Calomyscidae




Spalacidae



Platacanthomyidae




Inre systematik[redigera | redigera wikitext]

Underfamiljen omfattar en mycket stor mängd arter och släkten och det finns ännu ingen studie som tillfredsställande beskriver hela underfamiljens släktskap. Musser & Carleton (2005) delade upp underfamiljens 129 släkten i 29 släktgrupper. De placerade dock Otomyines-gruppen som en separat underfamilj men alla DNA-studier indikerar hittills att de bör inkluderas i Murinae.[2][3][4][5]

UNDERFAMILJ:MURINAE

Aethomys-gruppen
Apodemus-gruppen
Arvicanthis-gruppen
Chrotomys-gruppen
Colomys-gruppen
Crunomys-gruppen
Dacnomys-gruppen
Dasymys-gruppen
Echiothrix-gruppen
Golunda-gruppen
Hadromys-gruppen
Hybomys-gruppen
Hydromys-gruppen
Lorentzimys-gruppen
Malacomys-gruppen
Maxomys-gruppen
Melasmothrix-gruppen
Micromys-gruppen
Millardia-gruppen
Mus-gruppen
Oenomys-gruppen
Phloeomys-gruppen
Pithecheir-gruppen
Pogonomys-gruppen
Pseudomys-gruppen
Rattus-gruppen
Stenocephalemys-gruppen
Uromys-gruppen
Xeromys-gruppen
Otomyines-gruppen (öronråttor)
incertae sedis

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 oktober 2008.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från nederländskspråkiga Wikipedia, 28 december 2011.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 december 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lasse Levemark, Klas Fresk. 1990. Biologiska experiment. Alfabeta bokförlag AB. ISBN 91 7712 812 5.
  2. ^ Michaux et al., 2001
  3. ^ Jansa & Weksler, 2004
  4. ^ Steppan et al., 2004 & 2005
  5. ^ Jansa et al., 2006

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jansa, S.A. and M. Weksler (2004) Phylogeny of muroid rodents: relationships within and among major lineages as determined by IRBP gene sequences. Molecular Phylogenetics and Evolution, 31:256-276.
  • Jansa, S., F. K. Barker, and L. R. Heaney (2006) The pattern and timing of diversification of Philippine endemic rodents: evidence from mitochondrial and nuclear gene sequences. Systematic Biology, 55:73-88.
  • Michaux, J., A. Reyes, and F. Catzeflis (2001) Evolutionary history of the most speciose mammals: molecular phylogeny of muroid rodents. Molecular Biology and Evolution, 17:280-293.
  • Musser, G. G. and M. D. Carleton (2005) Superfamily Muroidea. In: D.E. Wilson and D.M. Reeder (editors). Mammal species of the world: a taxonomic and geographic reference, 3rd ed.: 894–1531. Baltimore Johns Hopkins University Press.
  • Steppan, S.J., R.A. Adkins, and J. Anderson (2004) Phylogeny and divergence date estimates of rapid radiations in muroid rodents based on multiple nuclear genes. Systematic Biology, 53:533-553.
  • Steppan, S. J., R. M. Adkins, P. Q. Spinks, and C. Hale (2005) Multigene phylogeny of the Old World mice, Murinae, reveals distinct geographic lineages and the declining utility of mitochondrial genes compared to nuclear genes. Molecular Phylogenetics and Evolution, 37:370-388.
  • Wilson, D. E., and D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 0-8018-8221-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]