Murmansk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 68°58′00″N 33°05′00″Ö / 68.96667°N 33.08333°Ö / 68.96667; 33.08333
Murmansk (Мурманск)
Stad
Murmansks hamn.
Murmansks hamn.
Flag of Murmansk Oblast.svg
Flagga
Coat of Arms of Murmansk.png
Stadsvapen
Land  Ryssland
Federalt distrikt Nordvästra federala distriktet
Oblast Murmansk oblast
Koordinater 68°58′00″N 33°05′00″Ö / 68.96667°N 33.08333°Ö / 68.96667; 33.08333
Area 154,60 km²[1]
Folkmängd 302 468 (1 januari 2013)[2]
Befolkningstäthet 1 956 invånare/km²
Grundad 1916
Styrande organ Stadsdistrikt
Borgmästare Sergey Subbotin
Postnummer 183000
Riktnummer +7 8152
Blank map of Russia-geoloc.svg
Red pog.svg
Webbplats: Murmansks officiella webbplats
Centrala Murmansk.
Kolhamnen i Murmansk.

Murmansk (ryska: Му́рманск, kildinsamiska: Мурман ланнҍ, nordsamiska: Murmánska, skoltsamiska: Muurman) är en stad i nordvästra Ryssland, belägen på Kolahalvöns nordkust. Den har strax över 300 000 invånare och är därmed den största staden på Nordkalotten och även den största i världen norr om norra polcirkeln. Murmansk är administrativ huvudort för Murmansk oblast.

Staden har en hamn mot Barents hav, och ligger inte långt ifrån Norge och Finland. Hamnen hålls isfri året runt tack vare de varma strömmarna från Nordatlanten. I och kring staden finns flera stora militära installationer. Högkvarteret för ryska ishavsflottan finns i Murmansk.

Murmansks historia[redigera | redigera wikitext]

Före första världskriget var Murmansk bara en liten by. När den isfria hamnen i Murmansk byggdes 1915-16 och förbands med järnvägen från Petrograd (nuvarande St Petersburg) började stadens utveckling till storstad. Officiellt grundades staden den 4 oktober 1916 under namnet Romanov-na-Murmane (Romanov-på-Murman). Efter ryska revolutionen fick staden sitt nuvarande namn. Staden var 1918-20 besatt av ententemakternas antibolsjevikiska interventionsstyrkor och vita styrkor. Under andra världskriget fick Murmansk stor betydelse eftersom krigsmateriel kunde komma via dess hamn till Sovjetunionen från USA och Storbritannien. Murmansk förstördes till stor del av tyska bombningar men återuppbyggdes efter kriget.

1989 organiserade norska, danska och finska freds- och miljöorganisationer Freds- och miljöfestivalen i Murmansk.

Dagens Murmansk[redigera | redigera wikitext]

Murmansk är den största staden norr om polcirkeln och är administrationscentrum för Murmansk oblast. Staden är indelad i tre huvuddistrikt; Leninskij, Oktiabrskij och Pervomajskij. I Murmansk finns en handelshamn som grundades 1915, en fiskehamn från 1934, den första ryska trålaren, från 1920, isbrytare och många andra företag och verksamheter. De två största näringsgrenarna i Murmansk är just fiske och transport. En stor del av tonnaget består av kol som fraktas till Murmansk med järnväg från kolgruvorna i Sibirien, på östra sidan av Uralbergen. 2009 fraktades 12,2 miljoner ton kol genom hamnen.[3]

Turismen i Murmansk är också viktig, till Murmansk kommer besökare från hela världen för att åka med isbrytare till Nordpolen, skidsport och laxfiske.

Administrativ indelning och befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Murmansk är indelad i tre stadsdistrikt.

Stadsdistrikt Invånarantal 9 oktober 2002[4] Invånarantal 14 oktober 2010[5] Invånarantal 1 januari 2013[2]
Leninskij 97 755 90 331 89 268
Oktiabrskij 104 831 95 569 93 360
Pervomajskij 133 551 121 357 119 840
TOTALT 336 137 307 257 302 468

Staden har upplevt en kraftig befolkningsminskning sedan början av 1990-talet. Innan Sovjetunionen upplöstes var lönen mer än dubbelt så hög - 120 procent högre - än i de södra delarna av landet. Semestern var 49 dagar mot 24, och vart tredje år fick arbetarna en gratis resa till valfri ort.[6]

Vid folkräkningen 1989 hade Murmansk 468 039 invånare.[7]

Resemöjligheter[redigera | redigera wikitext]

Murmansk 2010.

Det finns flyg till Murmansk från Sankt Petersburg och Moskva, samt från Norge och Finland. Det går tåg från S:t Petersburg (28 timmar) och Moskva (36 timmar). Det finns bilvägar från Norge och Finland, där det också går bussar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Federalnaja Sluzjba Gosudarstvennoj Statistiki; Baza dannych pokazatelej munitsipalnych obrazovanij Databas över ryska administrativa enheter. Läst 24 augusti 2010.
  2. ^ [a b] Численность постоянного населения субъектов Российской Федерации по муниципальным образованиям на 1 января 2013 года. (komprimerad fil, .rar) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2013. Läst 15 september 2013.
  3. ^ [1] BarentsObserver 12 oktober, 2010
  4. ^ Vserossijskaja perepis naselenija 2002 goda (excelfil) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter vid folkräkningen den 9 oktober 2002. Läst 24 augusti 2010.
  5. ^ ЧИСЛЕННОСТЬ НАСЕЛЕНИЯ РОССИИ, ФЕДЕРАЛЬНЫХ ОКРУГОВ, СУБЪЕКТОВ РОССИЙСКОЙ ФЕДЕРАЦИИ, РАЙОНОВ, ГОРОДСКИХ НАСЕЛЕННЫХ ПУНКТОВ, СЕЛЬСКИХ НАСЕЛЕННЫХ ПУНКТОВ – РАЙОННЫХ ЦЕНТРОВ И СЕЛЬСКИХ НАСЕЛЕННЫХ ПУНКТОВ С НАСЕЛЕНИЕМ 3 ТЫСЯЧИ ЧЕЛОВЕК И БОЛЕЕ (excelfil) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter samt alla samhällen med över 3 000 invånare vid folkräkningen den 14 oktober 2010. Läst 12 december 2012.
  6. ^ [2] Arbeidsliv i Norden: Mycket har skett bakom rökridån, oktober 2010
  7. ^ City Population; Russia, The Major Cities Invånarantal i Rysslands större städer.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]