Murray Rothbard

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Murray N. Rothbard)
Murray Newton Rothbard
Murray Rothbard
Murray Rothbard
Född2 mars 1926
New York, USA
MedborgarskapUSA:s flagga Amerikanskt,
ForskningsområdeNationalekonomi, Filosofi, Historia, Numismatik, Idéhistoria, Anarkism,
InstitutionerBrooklyn Polytechnic Institute, University of Nevada, Las Vegas
Alma materColumbia University
Känd förAnarkokapitalism, Österrikisk ekonomi, Sociologi, Historia, Ekonomisk historia, Historierevisionism, Naturrätt
Influerad avHayek, Locke, Mises, Rand, Spooner, Tucker, Harper[1]
Har influeratSalerno, Woods, Hoppe, Block, Higgs

Murray Newton Rothbard, född 2 mars 1926 i New York, död 7 januari 1995 i New York, var en amerikansk nationalekonom som tillhörde den österrikiska skolan.[2] Han var även historiker, filosof[3] och politisk teoretiker.[4] Han skrev över tjugo böcker[5], och hans skrifter och personliga arbete bidrog till att skapa den moderna libertarianska rörelsen.[6]

Rothbard var ledande i skapandet av den politiska filosofin anarkokapitalism.[1][7][8] Enligt Hans-Hermann Hoppe skulle det "inte finnas någon anarkokapitalistisk rörelse att tala om utan Rothbard".[9] Rothbard skrev att staten är "organisering av ett storstilat och systematiskt rån"[10][11][12][13] och hävdade att alla tjänster som försågs av det han kallade "det statliga monopolssystemet" skulle kunna erbjudas mer effektivt av den privata sektorn.[14][15][16] Han ansåg att centralbanker och bråksdelsreserver under ett monopolsystem med papperspengar var ett bedrägeri som stod i motsats till vad som var förenligt med en libertariansk syn på etik.[17][18][19][20] Rothbard var icke-interventionist och motståndare till militär, politisk och ekonomisk intervention i andra länders angelägenheter.[21][22]

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Rothbard med sin fru JoAnn.

Rothbard växte upp med sina judiska föräldrar, David och Rae Rothbard, i Bronx, New York. Hans far var en kemist som "utvandrade till USA från ett polskt shtetl år 1910, utfattig och utan att kunna ett enda ord engelska".[23] Hans mamma var från Ryssland.[24] Rothbard skrev om att ha växt upp som en "right-winger" (en som följde den gamla högern inom det republikanska partiet) bland familj, vänner och grannar som var "kommunister eller liknande". För honom var det annorlunda och han återberättar att "all socialism för honom verkade förskräckligt förtryckande och motbjudande".[23] Han gick på Columbia University där han tog en kandidatexamen i Matematik 1945, följt av en doktorsexamen i ekonomisk historia med Joseph Dorfman som handledare 1956. Hans uppsats hade titeln "The Panic of 1819".[25][26]

Under det tidiga femtiotalet var Rothbard en av deltagarna på den österrikiska ekonomen Ludwig von Mises seminarier på New York University och han blev starkt påverkad av Mises bok Human Action. Rothbard uppmärksammades av William Volker Fund, en grupp som gav finansiellt stöd till lovande liberala amerikanska tänkare under 1950-talet. .[27][28] Fonden betalade Rothbard för att han skulle skriva en lärobok som förklarade Human Action så att universitetsstudenter skulle kunna ta till sig boken. Han skrev ett exempelkapitel som handlade om pengar och ränta vilket fick Mises godkännande. När Rothbard fortsatte med sitt arbete bestämde han sig för att utvidga projektet. Resultatet blev Rothbards bok Man, Economy, and State som publicerades 1962. Mises berömde Rothbard och hyllade boken.[29]

Från 1963 till 1985 undervisade Rothbard på Brooklyn Polytechnic Institute i Brooklyn, New York. Från 1986 fram till sin död var han professor i nationalekonomi vid University of Nevada, Las Vegas.[30] Rothbard grundade Center for Libertarian Studies 1976 och Journal of Libertarian Studies 1977. Han deltog också i grundandet av Ludwig von Mises Institute vid Auburn University i Alabama där han var vice ordförande med ansvar för akademisk verksamhet fram till 1995.[30]

Han gifte sig 1953, i New York City, med JoAnn Schumacher (1928–1999), som han kallade den "nödvändiga stommen" för hans liv och arbete.[25] Han dog 1995 på Manhattan av en hjärtattack. New York Times dödsruna kallade Rothbard "en ekonom och filosof som vildsint försvarade individuell frihet mot statliga intrång.[30] JoAnn Rothbard dog fyra år senare.[31]

Nationalekonomi[redigera | redigera wikitext]

Rothbard var en kritiker av den keynesianska skolbildningen inom det ekonomiska tänkandet och av de orealistiska antagandena i vanlig nationalekonomi.[32][33] Istället följde Rothbards skrifter inom nationalekonomi hans tolkning av von Mises deduktiva metod som logiskt analyserade följderna av mänskligt handlande. Rothbard var en strikt praxeolog.[34]

I Man, Economy, and State delade Rothbard in de olika typer av statsintervention i tre kategorier: "autistisk intervention", vilket är störandet av privata icke-ekonomiska aktiviteter; "binär intervention", vilket är det påtvingande utbytet mellan individer och staten; och "triangulär intervention", vilket är ett statsstyrt utbyte mellan individer. Rothbards typologi eliminerar enligt Sanford Ikeda "de hål och fel som fanns i Mises ursprungliga formulering." [35][36]

Rothbard skriver i Power and Market att nationalekonomens roll i en fri marknad är begränsad men är mycket större under en regering som kräver ekonomiska råd. Rothbard hävdar därför att egenintresset driver många nationalekonomer till att stödja staten.[37][38]

Bland hans framträdande verk inom nationalekonomi finns hans tidigare nämnda Magnum Opus Man, Economy, and State, men ett flertal ytterligare artiklar och uppsatser har blivit kända. Bland dessa finns What has government done to our money? och Toward a reconstruction of welfare economics.

Etik och samhällssyn[redigera | redigera wikitext]

Under slutet av 1940-talet undrade Rothbard varför laissez faire-organiserade privata polisorganisationer inte skulle kunna ersätta statens säkerhetsorganisation och 1949 kom han fram till att de kunde det. Han var inspirerad av 1800-talets amerikanska individualanarkister såsom Lysander Spooner och Benjamin Tucker samt den belgiske nationalekonomen Gustave de Molinari som skrev om hur ett sådant system skulle kunna fungera.[29] Han "kombinerade således de Misesianska ekonomiska insikterna i laissez faires med de absolutistiska synen på mänskliga rättigheter och avfärdandet av staten" från individualanarkisterna.[6]

Rothbard skiljde sig från Mises i frågan om etik då Mises undvek etiska argument för att istället visa att ekonomiska lagar gjorde att interventionism misslyckades i sitt mål. Rothbard argumenterade istället för att interventionism faktiskt gynnade vissa, till och med de som var destruktiva, vilket därmed innebar att det krävdes ett etiskt försvar för den fria marknaden. Detta försvar byggde han utifrån principen om självägande. När han applicerade denna syn på kontrakt kom han dock fram till att det inte var etiskt försvarbart att folk skrev på slavkontrakt.[29] Rothbards etiska hållning hade också sitt ursprung i den klassiska liberalismen och den gamla högerns antiimperialism.[3]

1954 hade Rothbard tillsammans med ett flertal andra av Misesstudenter, såsom George Reisman och Ralph Raico, samröre med författaren Ayn Rand. Han skulle senare ta avstånd från henne och då mena att hennes idéer inte var så nya som hon hävdade utan istället liknande de som hölls av Aristoteles, Thomas av Aquino och Herbert Spencer [3] Efter publiceringen av Rands Atlas Shrugged skrev Rothbard 1958 ett fanbrev till Rand där han kallade hennes en bok "en skattkista som aldrig tar slut" och "inte bara den bästa romanen som skrivits, utan en av de bästa böckerna som någonsin skrivits, både bland fiktiva och icke-fiktiva verk:" Han skrev även att "du introducerade mig för hela naturrätten och naturlagsfilosofin", genom att ha uppmuntrat honom om att studera "den ärofyllda naturrättstraditionen." [3][39][40] Han anslöt sig till hennes cirkel för några månader men lämnande strax efter dispyter om ett flertal frågor, bland annat hans försvar av anarkism. Rothbard kritiserade senare Rands cirkel i sin pjäs Mozart Was a Red och i artikeln "The Sociology of the Ayn Rand Cult."[39][41][42]

Rothbard motsatte sig det han såg som en överdriven specialisering inom akademin och försökte förena ämnena nationalekonomi, historia, etik och statsvetenskap för att skapa "frihetens vetenskap". Rothbard förklarade den moraliska grunden för sin anarkokapitalistiska hållning i två av hans böcker: For a New Liberty som publicerades 1973, och The Ethics of Liberty, som publicerades 1982. I hans Power and Market (1970) beskrev Rothbard hur en statslös ekonomi skulle kunna fungera.[9]

Rätt till självägande[redigera | redigera wikitext]

I The Ethics of Liberty hävdade Rothbard att rätten till självägande är den enda principen som är kompatibel med en moralisk kod som ska gälla för samtliga personer - en universell etik - och att det är en naturlig rättighet.[43] Han menade i John Lockes anda att om en individ blandar sitt arbete med icke-ägd mark blir han den rättmätiga ägaren, och från den tidpunkten är det privat egendom som endast kan byta ägandeförhållande genom handel eller gåva. Han argumenterade även för att sådan mark har tendensen att inte förbli oanvänd så länge det inte är ekonomiskt befogat att inte använda den.[44]

Anarkokapitalism[redigera | redigera wikitext]

Rothbard började se sig själv som en privategendoms-anarkist under 1950-talet och använde senare ordet "anarkokapitalist" för att beskriva sig själv. [45][46] I hans anarkokapitalistiska modell skulle ett nätverk av säkerhetsföretag konkurrera mot varandra på en fri marknad och stödjas frivilligt av de konsumenter som önskade deras tjänster. Dessa tjänster skulle innefatta såväl skydd som rättsliga processer. Anarkokapitalism skulle innebära slutet för statens våldsmonopol.[45]

Rothbard var lika fördömande vad gällde relationen mellan stora företag och den stora staten. Han visade på ett flertal tillfällen där företagseliter använde sig av statens våldsmonopol för att påverka lagar och regleringar så att det skulle gynna dem själva på bekostnad av konkurrenter. Enligt Rothbard var ett exempel på denna korporativism då järnvägsföretag verkade för naturreservat.[22]

Frimarknadspengar[redigera | redigera wikitext]

Se även Myntfot

Rothbard menade att det statliga valutamonopolet över utgivande och distribution av pengar var skadligt och oetiskt till sin natur. Åsikten härstammade från Ludwig von Mises och Friedrich Hayeks österrikiska konjunkturteori, som säger att en överdriven kreditexpansion med säkerhet leder till felinvesteringar av kapital och utlöser ohållbara kreditbubblor och, slutligen, lågkonjunktur. Därför motsatte han sig starka centralbanker och fractional-reserve banking under ett system med fiatvaluta, vilket han kallade "laglig förfalskning"[47] eller en form av institutionaliserad förskingring och därmed bedrägeri.[48][49]

Han förespråkade starkt full-reserve banking ("100 percent banking")[50] och en frivillig icke-statlig guldmyntfot[51], och, som det näst bästa alternativet, ett helt oreglerat bankväsende (som han även kallar "frimarknadspengar").[52]

Icke-interventionism[redigera | redigera wikitext]

Rothbard i en diskussion under en middag anordnad av likasinnade österrikiske nationalekonomen Hans Sennholz.

Rothbard trodde, likt Randolph Bourne, att "krig håller staten under armarna" och motsatte sig en aggressiv utrikespolitik. Han skrev 1964 att den "bedrövliga amerikanska imperialismen" är "vår tids största problem".[53] Rothbard ansåg att det var nödvändigt att förhindra nya krig och att kunskap om hur staten hade övertygat medborgarna till tidigare krig var viktigt. Hans två texter "War, Peace, and the State" och "The Anatomy of the State" avhandlade detta. Rothbard använde sig av insikter i elitteori av teoretiker såsom Vilfredo Pareto, Gaetano Mosca och Robert Michels för att bygga en modell av statens syfte, mål och ideologi.[54][55] I en dödsruna för hans vän historierevisionisten Harry Elmer Barnes förklarade Rothbard varför kunskap om historia är viktigt:[56]

Vårt inträdande i andra världskriget var den viktigaste faktorn i den utveckling där ekonomin och samhället helt militariserats, och därmed försattes landet i händerna på politikerna och militärerna, med ett överväldigande militärindustriellt komplex och ett värnpliktssystem. Det var det som skapade ett blandekonomiskt system kontrollerat av den stora staten, ett statskapitalistiskt monopolsystem styrt av den centrala regeringen i samarbete med de stora företagen och de stora fackförbunden.

Rothbard skilde också mellan "smal" och "bred" historierevisionism.[56] Han skrev att Barnes var "en bred historierevisionist" som "förstod att det stora problemet var mellan krig och fred och att hans huvudsakliga syssla inte vara oroa sig för Tyskland utan istället att motsätta sig en eskalering av kriget till hela världen."[57]

Rothbard diskuterade sin syn på principer som präglar den libertarianska utrikespolitiken i en intervju 1973: "Den libertarianska positionen är generellt att minimera statens makt så mycket som möjligt, ner till noll, och isolering är den fullkomliga uttrycket i utrikespolitik av det inhemska målet att skarva ner statens styrka." Han efterlyste även "avhållsamhet från varje typ av amerikansk militärintervention samt politisk och ekonomisk intervention."[21] I For a New Liberty skriver han: "I en helt libertariansk värld skulle det därför inte finnas någon 'utrikespolitik' eftersom det inte skulle finnas några stater och några regeringar med monopol på förtryck över vissa geografiska områden."[22]

I hans text "War Guilt in the Middle East" anklagade Rothbard Israel för "attacker mot araber i Mellanöstern", stöld, och "vägran att låta flyktingar återvända och återkräva egendom som tagits från dem." [58] Enligt en text som Rothbard ska ha skrivit och som publicerades på lewrockwell.com skrev Rothbard att kritiker av staten Israel ofta fick utstå kritik från organiserade "anti-anti-semiter".[59]

Rothbard pekade ut handlingar av USA, Israel och alla andra länder som "hämnas" på oskyldiga som statsterror. Enligt honom skulle de aldrig kunna urskilja de faktiska gärningsmännen. Han hävdade att ingen hämnd som skadar eller dödar oskyldiga människor är rättfärdigad och att "allt annat är en ursäkt för ett outtröttligt massmord." [60]

Barns rättigheter[redigera | redigera wikitext]

I The Ethics of Liberty utforskade Rothbard själväganderätten och stötte på flera kontroversiella frågor angående barns rättigheter. Dessa omfattade kvinnors rätt till abort, förbud mot våld mot barn efter de är födda och frågan om statens rätt att tvinga föräldrar att ta hand om sina barn, inklusive de med svåra hälsoproblem. Han vidhöll även att barn har rätten att rymma från sina föräldrar och söka nya så fort de har möjligheten till det. Han föreslog att föräldrar har en rättighet att adoptera bort ett barn, och även sälja rättigheterna till barnet i ett frivilligt kontrakt, vilket han menade är mer humant än statliga restriktioner över antalet barn som finns tillgängliga till sökande, och ofta bättre, föräldrar. Han diskuterade också det nuvarande rättssystemet som bestraffar barn för vuxna val.[61][62]

Anti-egalitarianism[redigera | redigera wikitext]

I en artikel från 1963 skrev Rothbard att "negerrevolutionen har vissa aspekter som libertarianer måste stödja och andra som han borde motsätta sig. Libertarianen motsätter sig obligatorisk segregering och polisvåld, men han är även mot obligatorisk integrering och galenskaper såsom etnisk kvotering till jobb." [63] Enligt Justin Raimondo, som skrivit en biografi om Rothbard, ansåg Rothbard att Malcolm X var en "stor svart ledare" och att Martin Luther King var omtyckt av vita eftersom han "var det stora sänket på de krafter som försökte skapa en negerrevolution". Rothbard jämförde också Lyndon B. Johnsons nyttjande av trupper för att krossa upploppen efter Kings död med Johnsons nyttjande av amerikanska trupper i Vietnamkriget.[3]

Artikeln som namngav Rothbards bok, Egalitarianism as a Revolt Against Nature and Other Essays från 1974, hävdade att "jämlikhet inte går att inordna i den naturliga ordningen och att kampen för att göra alla jämlika i varje avseende (förutom för lagen) kommer att ha förödande konsekvenser."[64] I den skrev Rothbard att "hos den vänster som strävar efter total jämlikhet finns den patologiska idén om att det inte finns någonting som strukturerar verkligheten; att hela världen är ett tabula rasa som kan förändras i vilken önskvärd riktning när som helst."[65]

Personligt[redigera | redigera wikitext]

Utöver nationalekonomi, historia och filosofi så var Rothbard väldigt intresserad av schack, arkitektur och tidig jazz för att nämna några ämnen.[källa behövs] Rothbard kritiserade "degenerationen" av jazz och "popular song" till bebop och rock.[66]

Även om Rothbard hade en sympatisk inställning till religion så var han en ateist.[67]

I sina filmrecensioner (publicerade under pseudonymen "Mr. First Nighter"), kritiserade Rothbard "långsamma, tröga och tråkiga" filmer vilka "dryper av pretention och medveten tristess" såsom Juliet of the Spirits och The Piano.[68] Han brukade lovorda filmer som representerade den gamla kulturens värden vilket han tyckte exemplifierades av James Bond-serien, "fantastisk historia, spännande action, hjälte mot skurk, spionberättelse, rak dialog och möjligheten att njuta av den borgerliga lyxen och intressanta tekniska hjälpmedel".[69]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Böcker

Monografier

Artiklar/uppsatser

Samlingar

Läs även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rothbard, Murray N. (17 augusti 2007). ”Floyd Arthur 'Baldy' Harper, RIP”. Mises Daily. Ludwig von Mises Institute. http://mises.org/daily/2634. ”First published in The Libertarian Forum, May, 1973” 
  2. ^ * F. Eugene Heathe. Encyclopedia of Business Ethics and Society, SAGE, 2007, p. 89
  3. ^ [a b c d e] Justin Raimondo, An Enemy of the State, Prometheus Books, 2000, [1], ISBN 1615922393, 9781615922390
  4. ^ Gerard Casey, Murray Rothbard, p. 24.
  5. ^ Ronald Hamowy, Editor, The Encyclopedia of Libertarianism, p 441-443.
  6. ^ [a b] Blackwell Encyclopaedia of Political Thought. Blackwell Publishing. 1991. sid. 290. ISBN 0-631-17944-5 
  7. ^ Gerald Gaus; Fred D'Agostino (2012). The Routledge Companion To Social And Political Philosophy. Routledge. sid. 225–. ISBN 978-0-415-87456-4. http://books.google.com/books?id=z7MzEHaJgKAC&pg=PA225. Läst 1 juni 2013 
  8. ^ Gerard Casey, Murray Rothbard, p. ix.
  9. ^ [a b] Hoppe, Hans-Hermann. ”Anarcho-Capitalism: An Annotated Bibliography”. Arkiverad från originalet den 3 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130603002918/http://lewrockwell.com/hoppe/hoppe5.html. Läst 2 juni 2013. 
  10. ^ Hans-Hermann Hoppe. ”Introduction [to The Ethics of Liberty”]. Ludwig von Mises Institute. http://mises.org/rothbard/ethics/hoppeintro.asp. 
  11. ^ The Ethics of Liberty, Murray Rothbard
  12. ^ Repudiating the National Debt Arkiverad 27 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine., Murray Rothbard
  13. ^ To Save Our Economy From Destruction , Murray Rothbard
  14. ^ The Great Society: A Libertarian Critique , Murray Rothbard
  15. ^ The Noble Task of Revisionism , Murray Rothbard
  16. ^ The Fallacy of the 'Public Sector' , Murray Rothbard
  17. ^ Rothbard, Murray N. (1983, 2007). The Mystery of Banking, Richardson and Snyder, Dutton.Full text reprint, Mises Institute, ISBN 978-1105528781
  18. ^ ”Has fractional-reserve banking really passed the market test? (Controversy)”. Independent Review. 1 januari 2003. http://www.accessmylibrary.com/coms2/summary_0286-2737288_ITM. 
  19. ^ The Case for the 100% Gold Dollar Arkiverad 26 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine., Murray Rothbard
  20. ^ See also Murray Rothbard articles: Private Coinage Arkiverad 28 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine.; Repudiate the National Debt Arkiverad 6 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine.; and Taking Money Back Arkiverad 21 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  21. ^ [a b] Rothbard on War, excerpts from a 1973 Reason Magazine article and other materials, published at Antiwar.com, undated.
  22. ^ [a b c] Rothbard, Murray N. (1973, 1978)For a New Liberty: The Libertarian Manifesto, Collier Books; Full text reprint/Audio book, Mises Institute, ISBN 0-945466-47-1)
  23. ^ [a b] Rothbard, Murray. Life in the Old Right , LewRockwell.com, first published in Chronicles, August 1994
  24. ^ Hoppe, Hans-Hermann (1999). ”Murray N. Rothbard: Economics, Science, and Liberty”. The Ludwig von Mises Institute. Arkiverad från originalet den 28 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130728142859/http://www.mises.org/etexts/hhhonmnr.asp.  Reprinted from 15 Great Austrian Economists, edited by Randall G. Holcombe.
  25. ^ [a b] David Gordon, Murray N. Rothbard (1926–1995) biography, Ludwig Von Mises Institute.
  26. ^ Gary North, Ron Paul on Greenspan’s Fed Arkiverad 11 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine., Lew Rockwell.com, February 28, 2004.
  27. ^ David Gordon, (editor), Strictly Confidential: The Private Volker Fund Memos of Murray N. Rothbard, 2010; Full text reprint Quote from Rothbard: "The Volker Fund concept was to find and grant research funds to hosts of libertarian and right-wing scholars and to draw these scholars together via seminars, conferences, etc."
  28. ^ McVicar, Michael J. (July 2011). "Aggressive Philanthropy: Progressivism, Conservatism, and the William Volker Charities Fund". Missouri Historical Review 105 (4): 191–212.
  29. ^ [a b c] Gordon, David. The Essential Rothbard, Ludwig von Mises Institute, 1st edition. 2007. ISBN 1-933550-10-4 PDF version Arkiverad 12 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  30. ^ [a b c] David Stout, Obituary: Murray N. Rothbard, Economist And Free-Market Exponent, 68, The New York Times, January 11, 1995.
  31. ^ ”JoAnn Beatrice Schumcher Rothbard (1928–1999)”. Mises Daily. Ludwig von Mises Institute. 30 oktober 1999. http://mises.org/daily/323. 
  32. ^ Keynes the Man, originally published in Dissent on Keynes: A Critical Appraisal of Keynesian Economics, Edited by Mark Skousen. New York: Praeger, 1992, pp. 171–198; Online edition at The Ludwig von Mises Institute.
  33. ^ See Rothbard's essay, "Jeremy Bentham: The Utilitarian as Big Brother" published in his work, Classical Economics.
  34. ^ Grimm, Curtis M.; Hunn, Lee; Smith, Ken G. Strategy as Action: Competitive Dynamics and Competitive Advantage. New York Oxford University Press (US). 2006. p. 43
  35. ^ Ikeda, Sanford, Dyamics of the Mixed Economy: Toward a Theory of Interventionism, Routledge UK, 1997, 245.
  36. ^ Murray Rothbard, Chapter 2 "Fundamentals of Intervention" from Man, Economy and State, Ludwig von Mises Institute.
  37. ^ Peter G. Klein, "Why Intellectuals Still Support Socialism", Ludwig von Mises Institute, November 15, 2006
  38. ^ Man, Economy, and State, Chapter 7 – Conclusion: Economics and Public Policy, Ludwig von Mises Institute.
  39. ^ [a b] Burns, Jennifer (2009). Goddess of the Market: Ayn Rand and the American Right. Oxford Univ. Press. ISBN 978-0-19-532487-7 
  40. ^ "Mises and Rothbard Letters to Ayn Rand", Journal of Libertarian Studies, Volume 21, No. 4 (Winter 2007): 11–16.
  41. ^ Murray Rothbard play Mozart was a Red , early 1960s, at LewRockwell.com.
  42. ^ Murray Rothbard, "The Sociology of the Ayn Rand Cult." Arkiverad 7 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine., 1972, at LewRockwell.com].
  43. ^ Rothbard, Murray Newton. The Ethics of Liberty. NYU Press. 2003. pp. 45 - 45
  44. ^ Kyriazi, Harold. Reckoning With Rothbard (2004). American Journal of Economics and Sociology 63 (2), 451
  45. ^ [a b] Roberta Modugno Crocetta, Murray Rothbard's anarcho-capitalism in the contemporary debate. A critical defense, Ludwig Von Mises Institute.
  46. ^ Oliver, Michael (February 25, 1972). ”Exclusive Interview With Murray Rothbard”. The New Banner: A Fortnightly Libertarian Journal. Arkiverad från originalet den augusti 7, 2007. https://web.archive.org/web/20070807211919/http://www.lewrockwell.com/rothbard/rothbard103.html. ”Capitalism is the fullest expression of anarchism, and anarchism is the fullest expression of capitalism.”. 
  47. ^ The Case for a 100% Gold Dollar Arkiverad 26 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine., Murray Rothbard
  48. ^ "It should be clear that modern fractional reserve banking is a shell game, a Ponzi scheme, a fraud in which fake warehouse receipts are issued and circulate as equivalent to the cash supposedly represented by the receipt." Rothbard, Murray. The Mystery of Banking, pp. 96-97, 89-94
  49. ^ What is Money? Arkiverad 12 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine., Gary North
  50. ^ The Case Against the Fed, Murray Rothbard: 'A gold-coin standard, coupled with instant liquidation for any bank that fails to meet its contractual obligations, would bring about a free banking system so “hard” and sound, that any problem of inflationary credit or counterfeiting would be minimal. It is perhaps a “second-best” solution to the ideal of treating fractional-reserve bankers as embezzlers, but it would suffice at least as an excellent solution for the time being, that is, until people are ready to press on to full 100 percent banking.'
  51. ^ See also these Rothbard articles: What Has Government Done to Our Money?, The Case for the 100% Gold Dollar; The Fed as Cartel Arkiverad 6 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine., Private Coinage Arkiverad 28 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine., Repudiate the National Debt Arkiverad 6 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine.; Taking Money Back Arkiverad 21 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., Anatomy of the Bank Run Arkiverad 30 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine., Money and the Individual Arkiverad 6 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  52. ^ Rothbard, Murray. The Mystery of Banking, Ludwig von Mises Institute. 2008. p. 111, 278
  53. ^ Murray N. Rothbard, "The Transformation of the American Right" , first published in Continuum, Summer 1964, pp. 220–231; reprinted at LewRockwell.com.
  54. ^ Joseph R. Stromberg, "Murray Rothbard on States, War, and Peace: Part I" (also see Part II), Antiwar.com, originally published June 2000.
  55. ^ See both essays, Murray N. Rothbard, "War, Peace, and the State" Arkiverad 15 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine., first published 1963; "Anatomy of the State" , first published 1974.
  56. ^ [a b] Rothbard, Murray N. (1968 (2007)). ”Harry Elmer Barnes, RIP”. Ludwig von Mises Institute. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121017030255/http://www.lewrockwell.com/rothbard/rothbard165.html. ”This article originally appeared in the final issue of Left & Right” 
  57. ^ Murray N. Rothbard, "Harry Elmer Barnes as Revisionist of the Cold War ", essay originally from Arthur Goddard, ed., Harry Elmer Barnes: Learned Crusader, Ralph Myles, Publisher, Inc., 1968.
  58. ^ Murray Rothbard, "War Guilt in the Middle East", Left and Right, Vol. 3 No. 3 (Autumn 1967) (cited here Arkiverad 30 december 2008 hämtat från the Wayback Machine..)
  59. ^ Murray N. Rothbard, "Pat Buchanan and the Menace of Anti-anti-semitism" Arkiverad 16 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine., December 1990, from The Irrepressible Rothbard, published at LewRockwell.com.
  60. ^ Murray N. Rothbard, "Who Are the Terrorists?" , first published in the Libertarian Party News, March/April 1986.
  61. ^ The Ethics of Liberty, Chapter 14 "Children and Rights."
  62. ^ See also Ronald Hamowy, The Encyclopedia of Libertarianism, Cato Institute, SAGE, 2008, 59-61 ISBN 1-4129-6580-2, 9781412965804
  63. ^ Murray N. Rothbard, "The Negro Revolution", New Individualist Review, Volume 3, Number 1, Summer 1963.
  64. ^ George C. Leef, "Book Review of Egalitarianism as a Revolt Against Nature and Other Essays by Murray Rothbard", edited by David Gordon (2000 edition), The Freeman, July 2001.
  65. ^ Murray Rothbard, "Egalitarianism as a Revolt Against Nature and Other Essays" , essay published in full at Lewrockwell.com, 2003. See also Rothbard's essay "The Struggle Over Egalitarianism Continues", the 1991 introduction to republication of Freedom, Inequality, Primitivism, and the Division of Labor, Ludwig Von Mises Institute, 2008.
  66. ^ Rothbard, Murray. "Jazz Needs a Melody!"
  67. ^ Casey, Gerard (2010). Meadowcroft, John. red. Murray Rothbard. Major Conservative and Libertarian Thinkers, Volume 15. London: Continuum. ISBN 978-1-4411-4209-2. ”Although Jewish by birth and upbringing, Rothbard was atheistic on religious matters.” 
  68. ^ Murray Rothbard, "Those Awards" .
  69. ^ Libertarian Forum, July 1973

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Murray_Rothbard&oldid=51634411”