Mushamstrar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mushamstrar
Mushamster
Mushamster
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Råttartade gnagare
Myomorpha
Överfamilj Muroidea
Familj Calomyscidae
Vorontsov & Potapova, 1979
Släkte Mushamstrar
Calomyscus
Vetenskapligt namn
§ Calomyscus
Auktor Thomas, 1905
Hitta fler artiklar om djur med

Mushamstrar (Calomyscus) är ett släkte i ordningen gnagare och det enda släktet i familjen Calomyscidae. Hur dessa djur är släkt med andra gnagare är omstridd, de räknas oftast till överfamiljen Muroidea men även en nära släktskap med hamstrar har föreslagits.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arterna förekommer i västra och centrala Asien utbredningsområdet sträcker sig från Syrien och Iran i väst till Turkmenistan, Afghanistan och Pakistan i öst. Mushamstrar lever i stäpper, halvöknen och skogar i bergsregioner som ligger 400 till 3 500 meter över havet.[1]

Under senare miocen fanns de även i Europa fram till Spanien.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

De har en kroppslängd mellan 7 och 9 centimeter och en svans som är 8 till 10 centimeter lång. På ovansidan är de brunaktig och på undersidan vit. De har påfallande stora öron.

Mellan hannar och honor finns inga påfallande skillnader i utseende och storlek. Svansen har vid spetsen en tofs. Mushamstrar saknar kindpåsar.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

De är aktiva på natten och livnär sig av frön och andra växtdelar. Dagen tillbringar de i sina bon. Under kallare årstider kan de även vara aktiva på dagen. De har inte särskilt bra förmåga att gräva själv och utnyttjar därför tomma bon av andra djur. De uppvisar inget särskilt socialt beteende men ibland hittades flera individer i samma bon. Mushamstrar har ett kvittrande läte som kanske är ett slags kommunikation[1].

Det är inga fiender kända som är specialiserade på mushamstrar men det antas att de liksom andra gnagare faller offer för ugglor, ormar och olika rovdjur. När de känner sig hotade kan de springa påfallande snabba och hoppa 30 centimeter hög.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honor föder mellan mars och december vanligen två kullar med 3 till 7 ungdjur. De föds nakna och blinda i bon som polstras med gräs och andra växtdelar. Dräktigheten varar omkring 21 dagar. Efter ungefär 13 dagar öppnar ungarna ögonen och får sin första päls. Cirka två och en halv veckor efter födelsen slutar honan att ge di och några dagar senare lämnar ungarna bon. Könsmognaden infaller efter fyra månader och efter cirka åtta månader är ungarna fullvuxna. Livslängden är inte känd men den uppskattas med ett eller två år.[1]

Mushamstrar och människor[redigera | redigera wikitext]

I Europa förekommer mushamstrar ibland som sällskapsdjur och i Ryssland används de även som försöksdjur.[1]

IUCN listar C. grandis samt C. tsolovi med kunskapsbrist (data deficient) och de andra arterna som livskraftiga (least concern).[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Djurgruppens systematiska ställning är inte helt utredd. Överensstämmelser med hamstrar består i tändernas byggnad. Vanligtvis räknas mushamstrar som egen familj. Vissa biologer räknar alla individer till en enda art, Calomyscus bailwardi. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 8 arter[2]:

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 20 oktober 2007. med följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Family Calomyscidae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 8 december 2010.
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder (2005), Calomyscus, besökt 8 december 2010.
  3. ^ Calomyscus på IUCN:s rödlista, besökt 8 december 2010.