Mussa Kussa

Från Wikipedia
Mussa Kussa

Kussa i mars 2011

Tid i befattningen
4 mars 2009–30 mars 2011
President Imbarek Shamekh
Abu Al-Quasim al-Zwai
Premiärminister Baghdadi Mahmudi
Företrädare Abdel Rahman Shalgham
Efterträdare Abd al-Ati al-Ubayyidi

Född 23 mars 1949 (75 år)
Benghazi, Libyen
Nationalitet Libyen Libyen

Mussa Kussa (även transkriberat till svenska som Musa Kusa[1], arabiska: موسى كوسا), född 1949 eller 1950, är en libysk politiker och diplomat som var Libyens utrikesminister 20092011.

Kussa tjänstgjorde 1980 som Libyens ambassadör i London och var underrättelsechef i Libyen mellan 1994 och 2009. I mars 2009 efterträdde han Abdel Rahman Shalgham som utrikesminister.[2]

Storbritanniens Foreign and Commonwealth Office (motsvarande svenska utrikesdepartementet) meddelade på kvällen 30 mars 2011 att Mussa Kussa anlänt till London och att han inte längre önskade representera den libyska regeringen och avsåg att avgå,[3][4][5] eftersom han inte stödde den libyska arméns attacker på civilbefolkningen under det pågående upproret.[6] Under dagen 31 mars meddelade utrikesminister William Hague att Kussa befann sig på ett säkert ställe i landet och att han inte skulle få diplomatisk immunitet.[7] Det var oklart om han skulle "hoppa av", det vill säga aktivt motarbeta regimen i Tripoli.[8]

Mussa Kussa hade lämnat Tripoli med bil och anlänt i Tunis huvudstad i Tunisien 28 mars, via gränskontrollen Ras Ejder, enligt en tunisisk regeringstalesman via den tunisiska pressbyrån Tunis Afrique Presse som sade att Kussa hade anlänt dit på ett "privat besök".[9] 30 mars lämnade han Djerba på ett Schweiz-registrerat privatplan.[10] Han anlände till flygplatsen i Farnborough i England. Han var på ett diplomatiskt uppdrag enligt libyska källor[11].

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Mussa Kussa avlade på 1970-talet en masterexamen i sociologi från Michigan State University i USA. Han blev där erbjuden en doktorsutbildning men valde att arbeta åt regimen i hemlandet.[8]

Diplomat[redigera | redigera wikitext]

Mussa Kussa har tidigare kallats den libyska ledaren Muammar al-Gaddafis högra hand. Han verkade som de facto ambassadör i London 1979 och som ambassadör 1980 utvisades han från Storbritannien, efter att han förespråkat avrättningar av libyska dissidenter i exil och sagt att han beundrar IRA.[12] Till The Times journalist Michael Horsnall sade han 1980: "Revolutionskommittén bestämde igår kväll att döda ytterligare två personer i Storbritannien." "Jag samtycker till detta. De är bosatta i Storbritannien. Jag vet inte hur det kommer att ske eller om det kommer att hända snart."[13] Brittiska MI5 och franska myndigheter misstänkte att Kussa koordinerade Libyens terrorhandlingar.[13] Han hade en nyckelroll i förhandlingarna 2001 om Libyens kompensation till familjer som drabbats av terrordåd, när ett flygplan sprängdes 21 december 1988 över Lockerbie i Skottland och när ett flygplan (UTA Flight 772) tillhörande det franska flygbolaget Union des Transports Aériens bombades 1989.[12]

Utrikesminister[redigera | redigera wikitext]

Mussa Kussa utsågs till utrikesminister 4 mars 2009, i en regeringsombildning där han kom att ersätta Abdel Rahman Shalgham. I april 2009 var han ordförande för det 28:e mötet för Arab Maghreb Union, som består av Algeriet, Libyen, Marocko, Mauretanien och Tunisien.[källa behövs]

Kussa utlyste eld-uppör under upproret 2011, efter FN:s säkerhetsråd 17 mars med resolution 1973 öppnat vägen för den internationella militärinsatsen. Regeringsrepresentanter i väst hade gjort klart att de var beredda att snabbt fatta beslut om militära insatser. Frankrike, Storbritannien och USA var skeptiska till Libyens utlysta eld-upphör[14] och massmedia rapporterade samtidigt om pågående strider i städerna Benghazi och Misratah.

29 mars 2011 skrev Kussa till FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon för att nominera Miguel d’Escoto Brockmann som ny libysk ambassadör i generalförsamlingen. Brockman, en katolsk präst, var tidigare utrikesminister i Nicaraguas socialistiska sandinist-regering samt under en period ordförande i FN:s generalförsamling. En tidigare nominerad Ali Abdussalam Treiki, också en tidigare generalförsamlingsordförande, nekades visum till USA under villkor specificerade i säkerhetsrådets resolution 1973.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Mussa Kussa, 31 mars 2011.
  1. ^ Libyen har beslutat om eldupphör. Expressen 18 mars 2011.
  2. ^ Libyan intelligence chief named FM in reshuffle. AFP 4 mars 2009.
  3. ^ Pressmeddelande (30 mars 2011). ”Foreign Office Statement on Musa Kusa”. Foreign and Commonwealth Office. http://www.fco.gov.uk/en/news/latest-news/?view=News&id=576566082. Läst 30 mars 2011. 
  4. ^ ”Libyan Foreign Minister Moussa Koussa Flees to UK”. BBC News. 30 mars 2011. http://www.bbc.co.uk/news/uk-12915685. Läst 30 mars 2011. 
  5. ^ ”Libyan Foreign Minister Defects – UK Foreign Ministry Says Moussa Koussa Has Arrived in the UK After Resigning from His Post”. Al Jazeera English. 30 mars 2011. http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/03/201133021244937691.html. Läst 30 mars 2011. 
  6. ^ ”Libya FM Defects from Government, Seeks Refuge in Britain – Moussa Koussa Quit To Protest Government Attacks on Civilians, Says Friend; Koussa Was Instrumental in Bring Libya Back to International Community after Years of Sanctions”. Haaretz. 30 mars 2011. Arkiverad från originalet den 1 april 2011. https://web.archive.org/web/20110401191856/http://www.haaretz.com/news/international/libya-fm-defects-from-government-seeks-refuge-in-britain-1.353153. Läst 30 mars 2011. 
  7. ^ BBC World News tv-sändning 2011-03-31 kl. 12:00
  8. ^ [a b] ”Profile: Libya's Moussa Koussa”. BBC News. 31 mars 2011. http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12915987. Läst 31 mars 2011. 
  9. ^ ”Libyan FM Visits Tunisia”. Xinhua News Agency. 28 mars 2011. http://news.xinhuanet.com/english2010/world/2011-03/29/c_13803351.htm. Läst 30 mars 2011. 
  10. ^ ”Why Is the Libyan Foreign Minister Flying to London?”. International Business Times. 31 mars 2011. Arkiverad från originalet den 14 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120314231417/http://hken.ibtimes.com/articles/128729/20110331/libya-uk.htm. Läst 31 mars 2011. 
  11. ^ ”Libya Formin Has Not Defected – Govt Spokesman”. Reuters. 30 mars 2011. Arkiverad från originalet den 8 september 2012. https://web.archive.org/web/20120908101353/http://af.reuters.com/article/energyOilNews/idAFLDE72T2C320110330. Läst 30 mars 2011. 
  12. ^ [a b] ”Libya foreign minister 'defects'”. BBC News. 30 mars 2011. http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12915987. Läst 31 mars 2011. 
  13. ^ [a b] Beaumount, Peter (21 december 2003). ”The meeting that brought Libya in from the cold” (på engelska). The Observer. http://www.guardian.co.uk/world/2003/dec/21/politics.libya. Läst 31 mars 0201. ”The revolutionary committees decided last night to kill two more people in the United Kingdom,' Kousa told the shocked journalist. 'I approve of this. They are resident in Britain. I do not know how it will be done or if it will be soon.” 
  14. ^ Bumiller, Elisabeth; Kikpatrick, David D. (18 mars 2011). ”Obama Warns Libya, but Attacks Go On”. New York Times. http://www.nytimes.com/2011/03/19/world/africa/19libya.html?hp=&pagewanted=all. Läst 20 mars 2011. 
  15. ^ Varner, Bill; Schmidt, Blake (29 mars 2011). ”Former Nicaragua Sandinista Leader Named Libya’s UN Envoy”. Reuters. http://www.bloomberg.com/news/2011-03-30/former-nicaragua-sandinista-minister-named-libya-s-un-envoy.html. Läst 30 mars 2011. 

Se även[redigera | redigera wikitext]