Mustaschfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mustaschfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myotis mystacinus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Myotis
Art Mustaschfladdermus
M. mystacinus
Vetenskapligt namn
§ Myotis mystacinus
Auktor Kuhl, 1817[2]
Utbredning
Utbredningsområde (grön)
Utbredningsområde (grön)
Hitta fler artiklar om djur med

Mustaschfladdermus (Myotis mystacinus) är en fladdermusart i familjen läderlappar Vespertilionidae.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermusen är en av Europas minsta fladdermusarter med en vingbredd upp till 25 centimeter, kroppslängd mellan 4 och 5 centimeter och vikt upp till 14 gram. Pälsen är mörkt brungrå på ovansidan, ljusare under. Ansiktet är svart. Den är till förväxling lik Brandts fladdermus.[3] Arten har fått sitt svenska namn av ett antal långa hår i mungiporna.[4]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermusen börjar jaga senast i skymningen och fortsätter större delen av natten. Flykten är låg och fladdrande.[3]

Födan består av mygg, fjärilar och skalbaggar. Arten finns både i skog (gärna sank sådan), vid sjöar och på öppen mark som odlad mark och hagar.[5] Kan även söka sig till samhällen.[4]

Lätet är detsamma som hos Brandts fladdermus, distinkta, regelbundna knäppningar med en medelfrekvens på omkring 45 kHz.[6]

Den övervintrar i grottor, gruvgångar och stenbyggnader.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermusen parar sig under hösten och vintern. Fortplantningen är som hos de flesta fladdermöss fördröjd, och den föder vanligtvis en unge kring juni-juli, efter 2,5 månaders fosterutveckling.[3] Honorna samlar sig i kolonier i ihåliga träd eller byggnader för att föda ungarna.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten finns i Syd- och Centraleuropa, i Nordafrika och Asien.[4] I Sverige finns den i Götaland och Svealand, men är ej så vanlig som tidigare förmodats. Arten minskar i antal och får anses som sårbar.[7]

Status[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermusen var i Sverige upptagen på 2005 års Röda lista som VU (sårbar), klassning "A 2bce". Den är upptagen i EU:s habitatdirektiv, bilaga 4.[5] I 2010 års rödlista har dess status ändrats till LC (livskraftig) och den anges inte längre vara hotad i landet som helhet.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Myotis mystacinusIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
  2. ^ http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802500
  3. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 234-235. ISBN 91-1-864142-3 
  4. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 46. ISBN 91-46-16576-2 
  5. ^ [a b c d] AtrDatatabankens faktablad (pdf) (hämtat 2009-06-08)
  6. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. Sid. 27. ISBN 91-85094-60-9 
  7. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05. 
  8. ^ Artdatabankens rödlista 2010