Mustaschfladdermus
| Mustaschfladdermus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Myotis |
| Art | Mustaschfladdermus M. mystacinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myotis mystacinus | |
| Auktor | Kuhl, 1817[2] |
| Utbredning | |
Utbredningsområde (grön)
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Mustaschfladdermus (Myotis mystacinus) är en fladdermusart i familjen läderlappar Vespertilionidae.
Innehåll |
Beskrivning [redigera]
Mustaschfladdermusen är en av Europas minsta fladdermusarter med en vingbredd upp till 25 centimeter, kroppslängd mellan 4 och 5 centimeter och vikt upp till 14 gram. Pälsen är mörkt brungrå på ovansidan, ljusare under. Ansiktet är svart. Den är till förväxling lik Brandts fladdermus.[3] Arten har fått sitt svenska namn av ett antal långa hår i mungiporna.[4]
Vanor [redigera]
Mustaschfladdermusen börjar jaga senast i skymningen och fortsätter större delen av natten. Flykten är låg och fladdrande.[3]
Födan består av mygg, fjärilar och skalbaggar. Arten finns både i skog (gärna sank sådan), vid sjöar och på öppen mark som odlad mark och hagar.[5] Kan även söka sig till samhällen.[4]
Lätet är detsamma som hos Brandts fladdermus, distinkta, regelbundna knäppningar med en medelfrekvens på omkring 45 kHz.[6]
Den övervintrar i grottor, gruvgångar och stenbyggnader.[5]
Fortplantning [redigera]
Mustaschfladdermusen parar sig under hösten och vintern. Fortplantningen är som hos de flesta fladdermöss fördröjd, och den föder vanligtvis en unge kring juni-juli, efter 2,5 månaders fosterutveckling.[3] Honorna samlar sig i kolonier i ihåliga träd eller byggnader för att föda ungarna.[5]
Utbredning [redigera]
Arten finns i Syd- och Centraleuropa, i Nordafrika och Asien.[4] I Sverige finns den i Götaland och Svealand, men är ej så vanlig som tidigare förmodats. Arten minskar i antal och får anses som sårbar.[7]
Status [redigera]
Mustaschfladdermusen var i Sverige upptagen på 2005 års Röda lista som VU (sårbar), klassning "A 2bce". Den är upptagen i EU:s habitatdirektiv, bilaga 4.[5] I 2010 års rödlista har dess status ändrats till LC (livskraftig) och den anges inte längre vara hotad i landet som helhet.[8]
Referenser [redigera]
- ^ Myotis mystacinus på IUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
- ^ http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802500
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 234-235. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 46. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b c d] AtrDatatabankens faktablad (pdf) (hämtat 2009-06-08)
- ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. Sid. 27. ISBN 91-85094-60-9
- ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05.
- ^ Artdatabankens rödlista 2010
