Mutter
- Denna artikel handlar om detalj i skruvförband, se även Mutter (musikalbum).
Mutter är ett mekaniskt konstruktionselement som tillsammans med skruv bildar ett skruvförband. Den görs av ett stycke, oftast metall, med invändig gänga i vilken en skruv passar. Muttrar brukar oftast vara sexsidiga utvändigt och avsedda att vridas fast med en skruvnyckel.
Innehåll |
Varianter [redigera]
För olika sätt att åstadkomma reaktionsmomentet när skruvförbandet ska dras åt, finns olika utföranden. Sexkantsutförandet är totalt dominerande och är standardiserad både för olika metriska gängor och tumbaserade typ UNC-gänga, enligt ISO, DIN, ANSI och Svensk Standard med flera. Andra former såsom kvadrat förekommer, speciellt då mothåll är försvårat och godset behöver ta upp reaktionsmomentet istället. För åtdragning med fingrarna används vingmutter. For att skruvspetsen ska döljas används kupolmutter.
Specialutföranden inkluderar möbelmuttrar som sätts i tvärgående hål eller slås fast, samt hylsmutter som liknar skruv fast med invändig gänga. På stålplåt kan mutter svetsas fast.
Ett vanligt problem är att förspänningen i skruven inte kan vara tillräcklig för att hindra att förbandet öppnar sig vid skakande belastning. Därför används låsbrickor, extra mutter (kontramutter) som åtdrages mot den första, gänglåsningsmedel eller specialmutter. För ändamålet förekommer låsmutter med insatt plastring, mutter med låsande krage och kronmutter som låses med genomgående sprint.
För att inte överbelasta godset som ligger mot mutterns yta, används något som fördelar kraften till mindre tryck, såsom en bricka eller kragmutter (flänsmutter).
-
Skruv och mutter.
-
En DIN 6915 mutter bredvid en UNI 5587 mutter.
-
Från vänster till höger: Vingmutter, sexkantsmutter, sexkantsmutter med krage, och svetsmutter (för pressvetsning).
-
Från vänster till höger: Låsmutter med spår, fyrkantsmutter, islagsmutter, kupolmutter, låsmutter med nyloninsats, och kronmutter.
Material [redigera]
Muttrar tillverkas oftast av olika kvalitéer av maskinstål. Rostfria och syrafasta stål är också vanliga. För speciellt bruk görs muttrar av mässing och andra metaller, plast (typ Nylon) eller ibland av godtyckligt material som krävs för en specifik applikation. Vanligen väljs material som är kompatibelt med skruvens, så att galvanisk eller kemisk reaktion inte sker, vilket senare kan försvåra lossande av förbandet eller orsaka försvagning, speciellt i korrosiv miljö.
Muttrar förekommer ytbehandlade för bättre korrosionsresistans, exempelvis med galvanisering.
Hållfasthet [redigera]
Muttrar för speciella krav kan vara märkta med standardiserad angivelse så att hållfasthetsklass kan identifieras.
Om höjden på muttern är densamma som skruvens diameter, så som är fallet med UNI 5587 och EN 14399-10 HRD muttern, blir ett eventuellt brott segt, då det sker genom att skruven först töjs och sedan går av. Inte sprött som det blir om det sker genom den gängstrippning som inträffar om muttern är lägre. Jfr BSKs krav på jämnstarka förband.
I vissa sammanhang vill man att brott skall ske genom gängstrippning, så som då tyska stålbyggnadsnormer tillämpas. Då skall muttern vara lägre än skruvens diameter, 0.8*d för den för tyska normer tänkta stålbyggnadsmuttern, EN 14399-4 HRV muttern, f.d. DIN 6915.
En mutter enligt ISO 4032 och EN 14399-3 HR har en höjd som är 0.9*d vilket anses vara bra nog för det mesta. En mutter enligt tidigare och ännu vanliga mutterstandarden DIN 934 är 0.8*d hög, vilket för det mesta inte ger ett önskvärt brottbeteende.
Lågprofilmuttrar används när hållfastheten i gängan är helt underordnad kraven angående bygghöjd och andra designhänsyn, exempelvis för montering av elektriska komponenter.
Eftersom muttrar vanligen är starkare än skruven händer vid demontering av fastnat förband, att skruven skadas och förstörande avlägsnande är påkallat. Mutterspräckare kan då användas för att få bort muttern. Det gäller även då skruven av andra skäl inte kan roteras, eller om muttern är deformerad.
Se även [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Mutter
