Myelodysplastiskt syndrom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Myelodysplastiskt syndrom (MDS) är en samlande beteckning för flera olika hematologiska tillstånd som involverar felaktig bildning av myeloida celler. Patienter med MDS utvecklar ofta en kraftig anemi och har ofta behov av täta blodtransfusioner. I de flesta fall förvärras sjukdomen över tid och man kan utveckla pancytopeni på grund av progredierande benmärgssvikt. Hos ungefär en tredjedel av patienterna med MDS övergår sjukdomen efter en tid till en akut myeloisk leukemi, vanligtvis inom någon månad till ett par år.

Myelodysplastiska sjukdomar beror på skador i blodbildande stamceller i benmärgen. Hematopoesen (blodbildningen) blir ineffektiv och oordnad. Antalet blodkroppsbildande celler sjunker irreversibelt vilket ger en allt sämre blodnybildning.

Klassificering[redigera | redigera wikitext]

MDS klassificeras av WHO enligt nedanstående tabell

Beteckning Beskrivning
Refraktär cytopeni med unilinjär dysplasi Förekommer som refraktär anemi, refraktär neutropeni och refraktär trombocytopeni)
Refraktär anemi med ringsideroblaster (RARS) Symtom som vid refraktär anemi men har ringsideroblaster i benmärgen och en typisk JAK2-mutation.
Refraktär cytopeni med multilinjär dysplasi (RCMD) RCMD innefattar patienter med störning i flera cellinjer, till exempel anemi med samtidig störning leukocyt- eller trombocytproduktionen.
Refraktär anemi med överskott av blaster (RAEB) RAEB delas in i två typer, I (5-9% blaster) och II (10-19% blaster). RAEB-II har en sämre prognos. Vid RAEB-II förekommer auerstavar vilket gör att den kan vara svår att skilja från akut myeloisk leukemi.
5q- syndrom Ovanlig sjukdom som beror på en förlust av en del av q-armenkromosom 5. Karaktäriseras av en makrocytär anemi.
Myelodysplasi som inte kan klassificeras på annat sätt MDS-UNS innefattar bl.a. megakarocyt-dysplasi med samtidig fibros.
Refraktär cytopeni hos barn

Symtom och sjukdomstecken[redigera | redigera wikitext]

Medainåldern vid insjuknande i MDS är 60-75 år och det är ovanligt att MDS drabbar yngre individer, sjukdomen är något vanligare hos män. De flesta symtom är ospecifika och är relaterade till patientens cytopeni:

  • Anemi-ger trötthet, andfåddhet och kan även ge bröstsmärta.
  • Neutropeni (låg andel neutrofiler)-ger ett försämrat immunförsvar vilket ger en ökad infektionskänslighet.
  • Trombocytopeni (låg andel blodplättar)-ger en ökad blödningsrisk på grund av försämrad koagulationsförmåga. I huden kan man se ytliga blödningar, petechier.
  • Hepatosplenomegali-förstorad mjälte och lever.
  • Bloprover-kan i mikroskop visa cellkärneförändringar och kromosomavvikelser.

Ungefär hälften av dödsfallen i MDS orsakas av en blödning eller infektion. Vissa patienter övergår i en akut myeloisk leukemi som vanligtvis är mycket terapirestistent.

Patofysiologi[redigera | redigera wikitext]

MDS uppstår som en följd av mutationer i multipotenta stamceller i benmärgen, det är dock okänt vilka specifika mutationer som orsakar sjukdomen. I benmärgen ses en störd differentiering och en ökad andel celler som går in i apoptos. Klonal expansion av abnorma celler ger upphov till celler som saknar förmåga att differentiera. När andelen blaster stiger över 20% har, enligt WHO:s klassificering, det myelodysplastiska syndromet övergått i en akut myeloisk leukemi. MDS är ett exempel på den teori för cancerutveckling som hävdar att cancer är en sjukdom som utvecklas i flera steg.

Tidig upptäckt av en övergång i leukemi är viktigt men en stor andel av patienter dör till följd av sin cytopeni. Anemi är den vanligaste cytopenin vid MDS, men på grund av stor transfusions-tillgänglighet innebär anemin sällan några större besvär. De mest allvarliga komplikationerna vid MDS är infektioner (på grund av neutropeni) och blödningar (på grund av trombocytopenin). En komplikation som kan uppstå efter många blodtransfusioner är järnöverskott

Diagnosticering[redigera | redigera wikitext]

För att sätta diagnosen MDS krävs att man utesluter andra orsaker till patientens cytopeni, samt kan påvisa en dysplastisk benmärg. En utredning kan inkludera

Patienternas anemi är det dominerande symtomet vid insjuknande och kan leda till trötthet och andåddhet, men över hälften av patienterna upptäcks en passant vid blodprovstagning. Cytostatika eller strålbehandling innebär ökad risk att utveckla MDS. Det finns en ärftlig komponent och patienter med Downs syndrom har hög risk att få sjukdomen.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Målet med behandling vid MDS är att minska symtom, förlänga överlevnaden och undvika att sjukdomen övergår i akut myeloisk leukemi (AML).

Kemoterapi med 5-azacytidin har visats minska behovet av blodtransfusioner och skjuta upp övergången till AML.

Stamcellstransplantation kan, speciellt hos yngre patienter, bota sjukdomen. Hur väl transplantationen lyckas beror på sjukdomens allvarlighetsgrad.

Många patienter behandlas endast symtomatiskt med blodtransfusioner mot anemi. Vid upprepade blodtransfusioner kan man få bekymmer med järnöverskott varför det kan bli aktuellt att behandla med järnkelerare.

Prognos[redigera | redigera wikitext]

Högre ålder, allvarligare cytopeni och ökad andel blaster i benmärgen innebär en sämre prognos vid MDS. Kromosomala störningar är ett exempel på en genetisk negativt prognostisk faktor som kan påvisas med cytogenetisk metod.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Redan under tidigt 1900-tal noterades att vissa personer med AML före insjuknandet hade anemi och en störd hematopoes, vilket endast kallades "refraktär anemi". 1953 kallades tillståndet "preleukemi" i en vetenskaplig avhandling. Termen MDS publicerades 1976 och spreds genom FAB(French-American-British)-klassifikationen.

Kända patienter[redigera | redigera wikitext]