Myntasläktet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mynta)
För musikgruppen Mynta, se Mynta (musikgrupp).
Myntasläktet
L.
Pepparmynta (Mentha × piperita)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljKransblommiga växter
Lamiaceae
SläkteMyntasläktet
Mentha
Vetenskapligt namn
§ Mentha
AuktorL.
Arter
Synonymer

Släkten:

Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 88 Åkermynta * 1 Växtens översta del * 2 En tvåkönad blomma, sedd från sin högra sida. Förstoring × 10
Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 88
Åkermynta
  • 1 Växtens översta del
  • 2 En tvåkönad blomma, sedd från sin högra sida. Förstoring × 10
  • Myntasläktet (Mentha L.[1] [2] är ett växtsläkte som tillhör familjen kransblommiga växter.

    Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

    Det är fleråriga växter med upp till 1 m höga stänglar med motsatta, sågkantade blad. Art|erna utmärker sig för en starkt kryddad och aromatisk doft.

    Klassificeringen är svår, eftersom variationerna är många redan inom en huvudart, och många arter hybridiserar sig lätt. Många åsikter har ventilerats mellan experterna, och klassningen har ofta ändrats. I litteraturen sägs än si, än så.

    Kromosom-talet varierar mellan arterna.

    Underarter[redigera | redigera wikitext]

    Hybrider[redigera | redigera wikitext]

    Hybriderna är oftast sterila, men de sprider sig lätt genom utlöpare från rötterna. Det kan ske så effektivt, att myntor på sina håll kan bli hela mattor och betraktas som invasiva.

    Habitat[redigera | redigera wikitext]

    Vattenmynta
    Åkermynta
    Gråmynta
    Grönmynta
    Rundmynta

    I Sverige finns fem myntaarter, varav endast två är ursprungliga:

    De övriga var ursprungligen odlade, men blev så småningom naturaliserade och bofasta i naturen:

    Biotop[redigera | redigera wikitext]

    De flesta mynta-arterna föredrar fuktig mark.

    Användning[redigera | redigera wikitext]

    Myntor odlas för användning som krydda och används i till exempel godis, likör, glass och tandkräm, men även till lammkött. En lättodlad kryddväxt med mild smak, vanlig i det engelska köket.

    För utvinning av eterisk olja används pepparmynta och grönmynta. Pepparmyntolja ingår tillsammans med doftämnen från andra växter i Eau de Cologne.

    Mynta ingår som smaksättning i drinken Mojito.

    Enligt folkmedicin kan hicka botas om myntablad tuggas eller med dryck kokat på myntablad. Vilket slags mynta, som avses, framgår inte.[3]

    Mytologi[redigera | redigera wikitext]

    När guden Pluton förälskade sig i nymfen Minthe förvandlade hon sig till en mynta.[4]

    Kladogram enligt Catalogue of Life[1][redigera | redigera wikitext]

    Myntor 

    vattenmynta Mentha aquatica L., 1753



    åkermynta



    Mentha gracilis



    Mentha piperita



    polejmynta



    Mentha requienii



    Mentha rotundifolia



    Mentha smithiana



    gråmynta



    rundmynta



    Mentha verticillata



    Mentha villosa



    Bilder[redigera | redigera wikitext]

    Källor[redigera | redigera wikitext]

    Meyers varulexikon, Forum, 1952

    = Referenser[redigera | redigera wikitext]

    1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (3 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17209931. Läst 26 maj 2014. 
    2. ^ http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant.action?skudNumber=7039
    3. ^ Christine Grey-Wilson och Jill Coombs: Kryddväxter och läkeörter, Norstedts Förlag AB, Stockholm 1997, ISBN 91-1-970571-9
    4. ^ Flytlie, Knut T. (på svenska: 1999). Vitaminrevolutionen. sid. 186. ISBN 91-46-17295-5 

    Externa länkar[redigera | redigera wikitext]