Cistugo seabrae

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Myotis seabrai)
Cistugo seabrae
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteCistugo
ArtCistugo seabrae
Vetenskapligt namn
§ Cistugo seabrae
AuktorThomas, 1912
Synonymer
  • Myotis seabrae (äldre taxonomi)
  • Cistugo seabrai (annan stavning)
Hitta fler artiklar om djur med

Cistugo seabrae[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Thomas 1912. Cistugo seabrae ingår i släktet Cistugo och familjen läderlappar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vuxna exemplar är 4,0 till 5,4 cm långa (huvud och bål), har en 3,2 till 4,0 cm lång svans och 3,3 till 3,5 cm långa underarmar. Bakfötterna är 0,5 till 0,6 cm långa och öronen är 1,0 till 1,1 cm stora viktuppgifter saknas.[6] Hos de flesta individer förekommer 2 eller 3 körtlar på varje vinge. Hudflikar på näsan (bladet) saknas och svansen är nästan helt inbäddad i svansflyghuden. Öronen är inte formade som en tratt. På ovansidan är den ganska täta pälsen gulbrun, orangebrun eller gråbrun. Exemplar som har en orangebrun ovansida har en gulorange undersida. Hos övriga populationer är undersidan ljusbrun till vitaktig. Vid höften har håren oftast ljusast. Huvudet kännetecknas av en naken nos med brun hud. Även öronen och vingarna har en medelbrun färg. Jämförd med den andra arten i samma släkte (Cistugo lesueuri) ligger körtlarna på vingarna närmare underarmarna och de är större (undantag är exemplar som saknar körtlar). Svansflyghuden är mer genomskinlig än vingarna. Arten har en diploid kromosomuppsättning med 50 kromosomer (2n=50).[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna fladdermus förekommer i sydvästra Angola, västra Namibia och nordvästra Sydafrika. De flesta individerna fångades nära vattenansamlingar i regioner som annars är torra. Några individer observerades när de fångade insekter i fruktträdodlingar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

För exemplar som upptäcktes i en kyrka antogs att de vilade i kyrktornet. Cistugo seabrae plockar sina byten från blad.[1]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

För beståndet är inga allvarliga hot kända. Antagligen påverkas arten negativ av gruvdrift. IUCN listar den som livskraftig (LC).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Monadjem, A., Jacobs, D. & Griffin, M. 2016 Cistugo seabrae . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 september 2020.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Cistugo seabrae
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/myotis+seabrai/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Kingdon, Jonathan (2013). Cistugo seabrae (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 687. ISBN 9781408122549