Myskkänguru

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Myskkänguru
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hypsyprymnodon moschatus
Hypsyprymnodon moschatus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fåframtandade pungdjur
Diprotodontia
Familj Hypsiprymnodontidae
Collett, 1877
Släkte Hypsiprymnodon
Ramsay, 1876
Art Myskkänguru
H. moschatus
Vetenskapligt namn
§ Hypsiprymnodon moschatus
Auktor Ramsay, 1876
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Musky rat-kangaroo.JPG
Hitta fler artiklar om djur med

Myskkänguru (Hypsiprymnodon moschatus) är ett pungdjur i ordningen fåframtandade pungdjur (Diprotodontia). Djuret som utgör den enda arten i familjen Hypsiprymnodontidae och även i släktet Hypsiprymnodon är närmare släkt med kängurudjur och råttkänguruer än med andra djur i samma ordning.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna art har fyra tår på bakre foten och svansen bär fjäll samt saknar hår. Öronen är runda och naken. De främre extremiteterna är i jämförelse till kroppen längre än hos kängurudjur och råttkänguruer. Den korta silkeslena pälsen är brun eller rostfärgade och på undersidan ljusare. Ibland förekommer en vit fläck på främre halsen. Myskkänguruer når en kroppslängd mellan 21 och 34 cm, en svanslängd av 12 till 16 cm och en vikt mellan 340 och 680 gram. Djurets namn syftar på den myskliknande doften som förekommer hos bägge kön. I motsats till andra fåframtandade pungdjur finns vid bakfoten en väl utvecklad rörlig stortå som inte är motsättlig.[2] En annan källa från samma år anger att stortån är motsättlig och att den används för att klättra i träd.[3]

Tandformeln är I 3/1 C 0-1/0-1 P 2/2 M 4/4, alltså 32 till 34 tänder.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Myskkänguruer har ett litet utbredningsomrde och förekommer enbart i regnskog utmed den nordöstra kustlinjen av Queensland i Australien.

Inom traditionell taxonomi räknades myskkänguruer som en underfamilj i familjen råttkänguruer. Nyare studier indikerar att den bör placeras i den egna familjen Hypsiprymnodontidae.[5] Två nära släktingar, Propleopus oscillans och Propleopus chillagoensis, som levde fram till pleistocen blev upp till 70 kilogram tunga.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Myskkänguruer lever i regnskog och vistas ofta i närheten av vattendrag eller sjöar.[2] I motsats till råttkänguruer är de aktiva på dagen men mycket skygga. Oftast går dessa djur på fyra extremiteter istället för att hoppa och de har bra förmåga att klättra. Med hjälp av svansen samlar de kvistar och löv för att bygga en bo. Vanligtvis lever myskkänguruer ensam men ibland förekommer mindre grupper av två till tre individer. Arten vilar under natten och under dagens hetaste timmar.[2][4]

Även angående föda skiljer sig myskkänguruer från råttkänguruer på grund av att de nästan uteslutande äter insekter. Ibland livnär sig dessa djur av maskar, svampar och bär. Ofta sitter de på sin bakdel och letar med framfötterna i lövhögar efter föda.[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honor har en bra utvecklade pung med fyra spenar. Under regntiden (februari till juli) födds mest två ungdjur. Ungdjuren lämnar pungen efter ungefär fem månader men stannar oftast några veckor till i moderns bo. Efter cirka ett år är ungarna könsmogna.[2]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Myskkänguruer finns i jämförelsevis stor antal och de räknas inte till de hotade arterna. Enda hotet utgörs av introducerade hundar och katter.[1] Flera regioner av deras levnadsområde ligger i naturskyddsområden som Queenslands våta tropiker och därför är populationen relativt stabil.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hypsiprymnodon moschatusIUCN:s rödlista, auktor: Burnett, S., Winter, J. & Martin, R. 2008, besökt 10 juli 2009.
  2. ^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999), sid. 98 online
  3. ^ McKay, G. (Ed.). (1999). Mammals, sid. 60, San Francisco: Weldon Owen Inc. ISBN 1-875137-59-9
  4. ^ [a b c d] Dougherty, L. (1999) Hypsiprymnodon moschatus på Animal Diversity Web (engelska), besökt 23 december 2010.
  5. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Hypsiprymnodontidae
  6. ^ John A. Long. et al.: Prehistoric Mammals of Australia and New Guinea. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2003, ISBN 0-8018-7223-5.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]