Myteriet på De Zeven Provinciën

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Myteriet på De Zeven Provinciën ägde rum den 4 till 14 februari 1933 och väckte stor debatt i nederländsk politik.

Hr. Ms. De Zeven Provincien var ett nederländskt pansarskepp på uppdrag i Sydostasien. Delar av besättningen (som bestod av såväl holländare som indoneser) tog över fartyget när det befann sig längs Sumatras kust.

Efter sex dagar beordrade den nederländska försvarministern Deckers militärflyg att bomba fartyget. En av bomberna träffade skeppet varvid 23 myterister omkom och de övriga omedelbart gav upp.

Anledningen till myteriet har diskuterats ingående, såväl i det dåtida Nederländerna som bland historiker ända fram i våra dagar.

J C H Blom har hävdat att myteriet var spontant och oplanerat och orsakat av protester mot lönesänkningar och dåliga arbetsförhållanden.

L de Jong trodde att myteriet iscensatts av aktiva kommunistceller bland manskapet, något som gjorde myteristerna till hjältar bland vänsteraktivister och hatobjekt i högernationalistiska kretsar.

Det har också hävdats att myteristerna inspirerats av myteriet på det brittiska marinfartyget Invergordon, ett och ett halvt år tidigare.

Peter Boomegaard kopplar myteriet till den sociala oro, med strejker, som vid denna tid ägde rum i Nederländska Ostindien och som de holländska myndigheterna var fast beslutna att kväsa, med alla till buds stående medel.

I Nederländerna slog regeringen mynt av incidenten och deklarerade att man föresatt sig att utrota allt socialistiskt inflytande och alla "instabila element" bland offentliganställda och marinens fackliga företrädare. För detta fick man brett stöd bland borgerligheten och valet resulterade i kräftgång för Socialdemokratiska arbetare-partiet (SDAP) och framgångar för det Antirevolutionära partiet.

Det sistnämndas partiledare Hendrikus Colijn, som själv hade ett blodigt förflutet i Ostindien, blev premiärminister.

Ett nytt parti Alliansen för nationell återuppbyggnad, med stöd för kolonialväldet som främsta fråga, bildades och fick efter bara två månaders verksamhet 30 000 röster och ett mandat i parlamentet.

Dessutom exploderade Anton Musserts Nationalsocialistiska rörelsen i medlemsantal, från 1 000 medlemmar i januari 1933 till 22 000 ett år senare.

Den enda tydliga rösten som försvarade myteristerna var Revolutionära socialistpartiet och dess partiledare Henk Sneevliet som dömts till fem månaders fängelse för att ha hyllat myteriet som "starten på den antikoloniala revolutionen".

Källor[redigera | redigera wikitext]