Mytomani

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mytomani (av grekiskans myhos, lögn, och mani) innebär att en person ljuger mer eller mindre tvångsmässigt, det vill säga utan att det finns någon tydlig och omedelbar orsak till lögnerna.[1] Mytomani är i sig självt ingen psykiatrisk diagnos utan ett symtom. Ibland kan mytomanin härledas till narcissism, paranoia eller schizofreni, ibland till olika tvångssyndrom eller en psykopatisk personlighetsstörning. En mytoman känner ingen skuld inför andra när han eller hon ljuger; mytomanen testar om omgivningen tror på lögnerna, även om de egentligen är betydelselösa, och om de väcker gensvar från lyssnarna. Mytomaner kan skapa en myt om sig själva, varifrån de kommer, hur deras uppväxt har varit, hur mycket pengar de har, vad de jobbar med osv. Orsakerna till ljugandet kan vara flera, dels att verka mer intressant, dels att väcka omgivningens medlidande eller för att manipulera ett brottsoffer i en bedrägerisituation etc. En del mytomaner tror själva på sina lögner, andra gör det inte.

Det finns inte mycket forskning om mytomani. Trots att det är relativt vanligt finns det få psykologer eller psykoterapeuter som har gjort större vetenskapliga studier av detta symtom. Det finns ett flertal fallbeskrivningar, men inga sammanställda data. Detta kan bero på att mytomanen saknar sjukdomsinsikt, och därför inte söker hjälp, [2], men också för att en grundläggande sjukdom är det som behandlas primärt om de kommer till vård eller för att lögnerna ingår som verktyg bland bedragares redskap.

Vad som händer när en mytomans lögner avslöjas beror av bakomliggande orsaker till beteendet. Avslöjandet kan utlösa våldsutbrott, självdestruktiva, depressiva beteenden eller en axelryckning kombinerat med en ytlig ursäkt.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Mythomania: When lying is more than just a habit, Javier Duque, 2012
  2. ^ Mästare på att ljuga utan skuldkänslor. SvD 13 maj 2002