Näradödenupplevelse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Näradödenupplevelser, eller nära döden-upplevelser, på engelska near-death-experiences eller NDEs, är tillstånd som ibland beskrivs av personer som varit nära att dö, eller som varit kliniskt döda men sedan återvänt till livet. Upplevelserna innehåller förändrade sinnesintryck såsom starka ljusfenomen. De tolkas ofta som bevis för ett efterliv, men kan möjligen också förklaras med syrebrist i hjärnan. För många leder upplevelsen till en uppfattning om att döden inte innebär tillvarons slut.

Näradödenupplevelse blandas ofta samman med det närbesläktade ut-ur-kroppen-upplevelse (astral projektion), .

Upplevelser[redigera | redigera wikitext]

Fotografisk illustration över en näradödenupplevelse med en person mot en ljustunnel.

Vanligt är en känsla av samhörighet med världsalltet, samt att personer svävar mot en ljustunnel. Ofta möter denna avdöda släktingar eller vänner, eller religiösa personligheter. Det skiljer sig beroende på den religion och kultur personen tillhör: kristna möts av Jesus, hinduer rider på heliga kor mot tunneln, och så vidare.

Ibland upplevs utanför kroppen-upplevelser då vederbörande svävar omkring i rummet, och tycker sig se vad som pågår runt sin egen kropp och i salen, med läkare och andra personer.

Så småningom märker personen att denna rycks tillbaka mot kroppen, ibland motvilligt. Sedan vaknar hon eller han upp.

Det finns metoder att framkalla liknande tillstånd hos individer. Fram till modern tid var extasiska upplevelser förknippade med himmelriket eller helvetet, och många mystiker och helgon har beskrivit sådana berättelser. Astronauter och piloter upplever samma tillstånd under tillstånd av starkt fysiskt tryck som får dem att förlora medvetandet. Droger såsom LSD, Ibogain och meskalin ger liknande tillstånd.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Näradödenupplevelser kan spåras i urgamla skrifter, så långt tillbaka som till Gilgamesheposet, århundraden före år 0. Andra som beskrivit samma sak är munken Beda den Ärofulle, på 700-talet.

Dessa upplevelser är relativt vanliga då modern teknik möjliggjort goda återupplivningsresultat vid hjärtstillestånd. I en informell undersökning i Tyskland tillfrågades 4 000 personer, varav knappt 5 % uppgav sig ha upplevt en näradödenupplevelse. Undersökning i USA (1982) föreslår att runt 8 miljoner haft en dylik upplevelse (2,5 %).

Medicinsk förklaring[redigera | redigera wikitext]

Inom vetenskaplig medicin anser man att nära-döden känslan beror på en förändring i blodflödet till hjärnan, vilket ger hallucinationer när hjärnan saknar syre.

Ett tvärvetenskapligt försök att undersöka fenomenet görs i "International Association for Near-Death Studies" (IANDS) som samlar berättelser från runt om i världen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Moody, Raymond: I dödens gränsland, Natur & Kultur 2000. ISBN 91-27-08013-7
  • Moody, Raymond: Ljuset ur tunneln. Nya rön om nära-dödenupplevelsen, Natur & Kultur 1996. ISBN 91-27-06413-1
  • Morse, Melvin: Förvandlad av ljuset. Nära-dödenupplevelsens genomgripande verkan, Natur & Kultur 1998. ISBN 91-27-07267-3
  • Ring, Kenneth: Livet nära döden. Omegastudien – meningen med NDUn, Natur & Kultur 1991. ISBN 91-27-02721-X
  • Sabom, Michael: Vi upplevde döden. Natur & Kultur 1990. ISBN 91-27-02331-1
  • Nära-dödenupplevelser: Erfarenheter från en ljusfylld värld, red. Wolfgang Weirauch, Nova Förlag 1998. ISBN 91-972671-5-5
  • Medvetandet och döden. En antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga upplevelser, red. Kersti Wistrand, Jan Pilotti, Natur & Kultur 1982. ISBN 91-27-01223-9

Personliga berättelser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]