Närings-, trafik- och miljöcentral

En närings-, trafik- och miljöcentral (förkortning: NTM-central, finska: elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskus, ELY-keskus) är ett statligt regionalt ämbetsverk i Finland med ansvar för verkställighets- och utvecklingsfrågor. Närings-, trafik- och miljöcentralerna inrättades 2010. Tillsamman med regionförvaltningsverken har NTM-centralerna övertagit uppgifterna från länsstyrelserna, som upplöstes vid utgången av 2009. Närings-, trafik- och miljöcentralerna övertog dessutom uppgifter från de tidigare arbets- och näringscentralerna, regionala miljöcentralerna, vägdistrikten och Sjöfartsverket.

Närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter:

Finansierings- och utvecklingstjänster för företag, stöd i sysselsättningsfrämjande syfte och arbetskraftsutbildning, jordbruks- och fiskeriärenden, invandrarärenden och EU:s strukturfondsprojekt
Produktsledstjänsten: utveckling och främjande av uppfinningar
Yrkesutbildning, kompetens, kultur och kreativ ekonomi
Underhåll av landsvägar, vägprojekt, trafiktillståndsärenden, trafiksäkerhet, kollektivtrafik och skärgårdstrafik
Miljövård, styrning av områdesanvändning och byggande, naturvård, uppföljning av miljöns tillstånd, utnyttjande och skötsel av vattenresurserna
Verkställighet av civiltjänst i enlighet med arbets- och näringsministeriets direktiv och civiltjänstlagen

Regional indelning[redigera | redigera wikitext]

Det finns 15 regionala närings-, trafik- och miljöcentraler i Finland.

Närings-, trafik- och miljöcentralernas tre ansvarsområden är:

näringar, arbetskraft, kompetens och kultur,
trafik och infrastruktur och
miljö och naturresurser.

Centraler med tre ansvarsområden: Birkaland, Egentliga Finland, Lappland, Mellersta Finland, Norra Savolax, Norra Österbotten, Nyland, Södra Österbotten och Sydöstra Finland (Kymmenedalen och Södra Karelen).
Centraler med två ansvarsområden (ansvarsområdet näringar, arbetskraft, kompetens och kultur samt ansvarsområdet miljö och naturresurser): Kajanaland, Norra Karelen, Södra Savolax och Tavastland (Egentliga Tavastland och Päijänne-Tavastland).
Centraler med ett ansvarsområde (ansvarsområdet näringar, arbetskraft, kompetens och kultur): Satakunta och Österbotten (Mellersta Österbotten och Österbotten).

Förkortningen[redigera | redigera wikitext]

NTM-centralerna använde den på finska baserade förkortningen ”ELY-central” på webbsidor och i tryck, med motiveringen att de ville etablera ELY som varumärke. Den finns inte i svenskspråkig lagtext och Statsrådets svenska språknämnd rekommenderade att namnet skall skrivas ut på svenska, eller förkortas NTM-central. Översättarna på ministerierna och NTM-centralerna hade därmed klart motstridiga anvisningar.^[1]

Riksdagens justitieombudsman Petri Jääskeläinen ansåg att användningen av förkortningen ELY-central ”inte är förenligt med kraven på jämlikt bemötande av landets finsk- och svenskspråkiga befolkning, tillgodoseendet av deras språkliga rättigheter, sådant gott och begripligt språkbruk som hör till god förvaltning, jämlik behandling av det finska och svenska språket, förvaltandet av landets språkkulturarv eller främjandet av användningen av båda nationalspråken och inte heller med kravet på att myndigheterna självmant ska främja de grundläggande fri- och rättigheterna” och att det är otillbörligt att på svenska använda en förkortning som består av blandspråk.^[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Nærings-, trafikk- og miljøsentral, 24 juli 2012.

^ [a b] Charlotta af Hällström-Reijonen (15 november 2013). ”JO underkänner namnet ELY-centralen”. Språkbruk 4/2013. Arkiverad från originalet den 21 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140221201720/http://www.kotus.fi/?3384_m=10529&l=sv&s=9. På basen av JO-beslut daterat 1/11 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Närings-, trafik- och miljöcentralen (gemensam webbplats)

[kotus-JO-1] [a b] Charlotta af Hällström-Reijonen (15 november 2013). ”JO underkänner namnet ELY-centralen”. Språkbruk 4/2013. Arkiverad från originalet den 21 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140221201720/http://www.kotus.fi/?3384_m=10529&l=sv&s=9. På basen av JO-beslut daterat 1/11 2013.

[1]