Nascar Winston Cup Series 1994

Från Wikipedia
(Omdirigerad från NASCAR Winston Cup 1994)
Nascar Winston Cup Series 1994
Allmän information
Säsongsnummer46
Antal race31
Start13 februari (uppvisningslopp)
20 februari (poängbärande)
Slut13 november
Bilar
Chassin
Däckleverantör(er)
Deltagande
Mästare
FörarmästerskapetDale Earnhardt
TeammästerskapetRichard Childress Racing
MärkesmästerskapetFord
Årets rookieJeff Burton[2]
1994
Dale Earnhardt vann förarmästerskapet.

Nascar Winston Cup Series 1994 var den 46:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.

Säsongen som bestod av 31 race startade på Daytona International Speedway med uppvisningsloppen Busch Clash 13 februari och Gatorade Twin 125 Qualifiers 17 februari, vilket även var slutkval till den 36:e upplagan av Daytona 500. Säsongen avslutades 13 november på Atlanta Motor Speedway med Hooters 500. Serien vanns av Dale Earnhardt i en Chevrolet körande för Richard Childress Racing. Det var hans andra raka och sjunde mästerskapstitel totalt, lika många som Richard Petty. Earnhardt hade tidigare vunnit cup-serien 1980, 1986, 1987, 1990, 1991 och 1993.[3] Märkesmästerskapet vanns av Ford.

Tävlingskalender[redigera | redigera wikitext]

Nr Officiellt namn Bana Datum
Busch Clash Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida 13 februari
Gatorade Twin 125 Qualifiers 17 februari
1 Daytona 500 20 februari
2 GM Goodwrench 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina 27 februari
3 Pontiac Excitement 400 Richmond International Raceway, Richmond, Virginia 6 mars
4 Purolator 500 Atlanta Motor Speedway, Hampton, Georgia 13 mars
5 Transouth Financial 400 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina 27 mars
6 Food City 500 Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee 10 april
7 First Union 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina 17 april
8 Hanes 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia 24 april
9 Winston Select 500 Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama 1 maj
10 Save Mart Supermarkets 300 Sears Point Raceway, Sonoma, Kalifornien 15 maj
Winston Open Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina 21 maj
The Winston
11 Coca-Cola 600 29 maj
12 Budweiser 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware 5 juni
13 UAW-GM Teamwork 500 Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania 12 juni
14 Miller Genuine Draft 400 Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan 19 juni
15 Pepsi 400 Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida 2 juli
16 Slick 50 300 New Hampshire International Speedway, Loudon, New Hampshire 10 juli
17 Miller Genuine Draft 500 Pocono International Raceway, Long Pond, Pennsylvania 17 juli
18 Diehard 500] Talladega Superspeedway, Talladega, Alabama 24 juli
19 Brickyard 400 Indianapolis Motor Speedway, Speedway, Indiana 6 augusti
20 The Bud at The Glen Watkins Glen International, Watkins Glen, New York 14 augusti
21 GM Goodwrench Dealer 400 Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan 21 augusti
22 Goody's 500 Bristol International Raceway, Bristol, Tennessee 27 augusti
23 Mountain Dew Southern 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina 4 september
24 Miller Genuine Draft 400 Richmond International Raceway, Richmond, Virginia 10 september
25 Splitfire Spark Plug 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware 18 september
26 Goody's 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia 25 september
27 Tyson Holly Farms 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina 2 oktober
28 Mello Yello 500 Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina 9 oktober
29 AC Delco 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina 23 oktober
30 Slick 50 500 Phoenix International Raceway, Phoenix, Arizona 30 oktober
31 Hooters 500 Atlanta Motor Speedway, Hampton, Georgia 13 november

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Datum Bana Vinnare
20 februari Daytona Sterling Marlin
27 februari North Carolina Rusty Wallace
6 mars Richmond Ernie Irvan
13 mars Atlanta Ernie Irvan
27 mars Darlington Dale Earnhardt
10 april Bristol Dale Earnhardt
17 april North Wilkesboro Terry Labonte
24 april Martinsville Rusty Wallace
1 maj Talladega Dale Earnhardt
15 maj Sears Point Ernie Irvan
29 maj Charlotte Jeff Gordon
5 juni Dover Rusty Wallace
12 juni Pocono Rusty Wallace
19 juni Michigan Rusty Wallace
2 juli Daytona Jimmy Spencer
10 juli New Hampshire Ricky Rudd
17 juli Pocono Geoff Bodine
24 juli Talladega Jimmy Spencer
6 augusti Indianapolis Jeff Gordon
14 augusti Watkins Glen Mark Martin
21 augusti Michigan Geoff Bodine
27 augusti Bristol Rusty Wallace
4 september Darlington Bill Elliott
10 september Richmond Terry Labonte
18 september Dover Rusty Wallace
25 september Martinsville Rusty Wallace
2 oktober North Wilkesboro Geoff Bodine
9 oktober Charlotte Dale Jarrett
23 oktober North Carolina Dale Earnhardt
30 oktober Phoenix Terry Labonte
13 november Atlanta Mark Martin

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Poäng
1 Dale Earnhardt 4694
2 Mark Martin 4250
3 Rusty Wallace 4207
4 Ken Schrader 4060
5 Ricky Rudd 4050
6 Morgan Shepherd 4029
7 Terry Labonte 3876
8 Jeff Gordon 3776
9 Darrell Waltrip 3688
10 Bill Elliott 3617
11 Lake Speed 3565
12 Michael Waltrip 3512
13 Ted Musgrave 3477
14 Sterling Marlin 3443
15 Kyle Petty 3339
16 Dale Jarrett 3298
17 Geoff Bodine 3297
18 Rick Mast 3238
19 Brett Bodine 3159
20 Todd Bodine 3048
21 Bobby Labonte 3038
22 Ernie Irvan 3026
23 Bobby Hamilton 2749
24 Jeff Burton 2746
25 Harry Gant 2720
26 Hut Stricklin 2711
27 Joe Nemechek 2663
28 Steve Grissom 2660
29 Jimmy Spencer 2613
30 Derrike Cope 2612

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]